FLORAS KULLE

Spinnmästarevägen - början på något nytt

2011-02-03T14:21:00.002+01:00

Och plötsligt slutade hon blogga!

Visst saknar jag det en aning ibland, men framför allt alla härliga människor man lärt känna genom bloggen. Men plötsligt tog livet en oväntad vändning! Projektet som plötsligt tog överhanden är av en helt annan kaliber än vitsprayade loppisfynd, monogramgardiner och decoupage-ägg.

Vi snackar alltså grovarbete. Skit under naglarna. Takfärg i håret. Klädsel som rekommenderas är fläckiga mjukisbrallor från tidigt 90-tal. Men det är värt all möda, för vi håller på att väcka världens vackraste hus från 1911 ur middagssömnen. Här är det: ta-daaa!

Säg hej till HUSET!

Ja, jag vet. Eternit kan knappast anses vara en skönhetsupplevelse... Men den här glasklara dagen i höstas, med vildvinet klättrandes uppför fasaden, så tänkte jag bort den. Jag såg bara Huset, och dess själ.

För det HAR själ, vårt nya hus! Till exempel så talade det om för mig att det gärna ville vara vårt hus, och att vi skulle köpa det. Det talade till MIG alltså, inte till Mannen... Han kunde inte (eller ville inte?) höra ett smack av allt det som Huset så gärna ville berätta. Han såg bara det han ville se.

(Trappa från gatan mot trädgård och entré)

"Det lutar utåt gatan" sa Mannen, kikade ut genom fönstren på övervåningen och fick genast svindel. Jag kikade också ut och fick INTE svindel. Som gammal ballongflygare så har jag inga sådana tendenser. Men jag såg att fönsterglaset var gammalt och släppte in ljuset så vackert. Och att man såg flera mil, nästan ända ut till kusten.

(Gaveln mot sydost. Körsbär och fläder, jordgubbar och björnbär.)

Man får en känsla av att vara ute på någon av öarna i Göteborgs skärgård.. Men den skillnaden att det är fyra minuter till IKEA. Det har sina fördelar. OCH nackdelar, bör jag kanske tillägga...

Idag regnar det här i Götet, ordningen är m.a.o. återställd. Regn och fyra plusgrader och mörker och elände, precis som de brukade vara förr om vintrarna! Så jag plockade fram de här bilderna för att minnas hur det var i höstas.

Luften var hög och klar. Himlen var EXTREMT knallblå, helt utan Photoshop. Gräset var grönt och gnistrade i solljuset.

Här uppe på kullen lyser alltid solen. Det är sant! Det kan vara tvärmulet i hela Göteborgsområdet, men minsta lilla spricka i molnen skickar alltid solen åt det här hållet.

Huset är omgivet av vackra gamla murar. Hur gamla vet ingen.

(Vy mot granntomten, vår enda parkering "Var har du tänkt att vi skall ställa bilarna???" reflekterade Mannen när vi kikade på Huset första gången. Där blev jag rätt så svarslös, faktiskt... Tre bilar och inget garage eller ens en gårdsplan?)

Gränsen mellan Sverige och Danmark gick här en gång i tiden. Lindome var danskt, det är lite svårt att greppa.

Bakom vår tomt går en gammal pilgrimsled, en av de viktiga vägar som knöt ihop Danmark, Sverige och Norge. Förr lade man de viktiga vägarna högt i terrängen, för att de inte skulle bli översvämmade och oframkomliga. Här vandrade pilgrimerna på väg till Trondheim, eller Nidaros som det hette då, för att besöka St: Olof´s grav.

För sex- eller sjuhundra år sedan var 20-50% av Europas vuxna befolkning ständigt på vandring. År 1545 förbjöd Gustav Vasa oss svenskar att pilgrimsvandra. Det sägs att han ville få svenska folket att arbeta mer och vandra mindre... Och när semestern sedan infördes hade folk redan hittat på annat att göra. Sportstugor och Mallisresor och grillkvällar, t.ex...

(Ett litet växthus. Vad har man det till? Måste fråga någon som vet!)

Trappan upp mot den övre delen av trädgården. Jag älskar trädgården! 900 kompakta, terrasserade, lummiga kvadratmeter. De förra ägarna har lagt ned själ och hjärta här, och det känns. Så otroligt, perfekt LAGOM, i jämförelse med den 6000-kvadratmeters ogräsbevuxna, oanvändbara sluttning som vi har idag...

(Klematis vid entrén. Lycka! Inget har vuxit vid min entré förr!)

För första gången på länge känner jag att jag är HEMMA. Vi har bunkrat med linoljefärg, kalkbruk, golvsåpa och ett oändligt tålamod. Jag drar ned en våd med vävtapet ibland, filar lite i ett hörn och försöker att inte se allt som inte är gjort ännu. Det får ta tid! Inte bara får, det SKALL ta tid. Med plats för eftertanke och lyhördhet.

Först flyttar butiken in, fortfarande med namnet "Floras kulle". Sedan flyttar vi också, när vi krympt vårt nätta lilla bohag så pass mycket att vi kan få plats...

M.a.o. färdigbloggat om Pyssel & papp, i alla fall för ett tag. Men en renoveringsblogg blir det nog, för att dokumentera framstegen som vi hoppas kommer så småningom. "Före" och "efter" upphör aldrig att fascinera! Frågan uppstår direkt: vad skulle den bloggen kunna heta? Hmmm... vi bor ju granne med August Werners gamla pampiga textilfabrik från 1907. "Granne med Werner", vad sägs om det...? Måste klura lite till!

(Aug. Werners Fabriker AB, numera Paintballfabriken. Bilden lånad från http://www.img.geocaching.com/)

Ta hand om er, vänner! Vi hörs och syns i sajberspäjs framöver!

När lugnet precis hade lägrat sig...

2010-06-10T10:45:00.002+02:00

...och vi började bli klara med vårt renoveringsprojekt, då fick jag helt plötsligt syn på ANNONSEN.

Det här huset har jag åkt förbi många gånger, och undrat varför de stackars lokalerna är så tomma och ödsliga? Nu talade det med mig på visningen:

"Köp mig! Vi hör ihop!!!"

Och hur ofta hittar man ett hus från tidigt 1900-tal (1911) med idylliskt, lantligt läge och ändå mitt i samhället? Där man kan låta barnen springa fritt och cykla själva till skolan?

Där man har två butikslokaler och TRE SKYLTFÖNSTER att exponera Floras kulles vackra saker i?

(Jag drömmer redan om julskyltning: ljusslingor, granris, marshaller, glögg...)

Fortsättning följer!

Glad Påsk!

2010-04-01T15:19:00.000+02:00

En riktigt

GLAD PÅSK...

...önskar jag er!

Njut av ledigheten ni som är lediga,

av vårsolen ni som har sol,

och ni övriga hoppas jag njuter

av varandras sällskap...

Påskriset

2010-03-28T15:02:00.001+02:00

Fortfarande råder det kaos här i hemmet, på grund av alla jobbprojekt som trillade in helt plötsligt. Det känns som om jag lagt bloggen på hyllan.

Om man nu SKALL ha bloggpaus, så har det ändå varit rätt tid på året för det. De kallaste vårmånaderna känns som en transportsträcka. När man kan spraymåla och sandpappra ute på altanen – DÅ är det vår!

Vi har väl uträknade rutiner för att snabbt få till påskstämningen här i huset. Ner med lådan märkt “PÅSK” från vinden, upp med prylarna, och så är det klart! Sedan kan vi i mån av tid pyssla, blåsa ur ägg och dra ihop ris till årets påskbrasa uppe i backen, den som helst skall vara den största i hela bygden…Riset (med fjädrar i vitt, grått och lavendel) stoppas alltid ned i apotekskruset, modell jättestort, fyndat på Casa Linné för många år sedan. Det är tungt som attan, så riset har inte en chans att välta!

Strutarna från danska Maileg är givna. De går i grå-beige toner, istället för det klassiska gul-orange… Ungarna klär alltid ett eget ris, då med betydligt mer hysteriskt färgval.

Silveräggen tillverkade vi förra året, med hjälp av ägghängen, silverspray, ståltråd och prismor från Panduro. (Den som vill testa att göra liknande kan få tips HÄR!)

De rosa strutarna är ett färdigt pysselset från Panduro. Jag och barnen pillade ihop dem förrförra året. De blev riktigt fina faktiskt. Men det tog halva natten att få bort allt klister från köksbordet… :)

De sötaste små videkissarna fick jag av svärmor för många år sedan. Är de inte ljuvliga? Troligen är de riktigt gamla. Jag skulle så gärna vilja göra liknande!

Mössan är av sammet i olika grå toner, bladet är utklippt ur en bit grått skinn. Flirtkulan är täckt av en bit trikå och ansiktet är broderat.

Något litet fågelbo brukar det bli varje år. Jag använder tunna grenar av hängbjörk, de är så lätta att böja.

Äggen är från kalkon, de är inte så stora som man kunde tro, men trevligt prickiga!

Plåtäggen från Maileg kommer också fram varje år.

Äggkoppen från Rörstrand hittade jag vid en “utgrävning” utanför huset. Vårt hus brann en gång i tiden, så här kan man hitta både det ena och det andra ute på tomten. Riktigt spännande faktiskt!

Plåtasken med påskmotiv fick jag av min snälla mamma en gång, med påskgodis i.

…och så får vi förstås plocka fram förra årets ihoppysslade pappägg (och hjärtan) som vi täckte med bibelblad. Beskrivningen finns HÄR för den pysselsugne!

Barnen vill förstås att påsken skall ha chockfärger! Och det är klart att de får. Så här någonting:

ALLT skall hängas upp i riset, tills grenarna nästan nuddar bordet. Men jag kan leva med det. Påskglada ungar är det bästa som finns!

GLAD PÅSK

allesammans, om vi inte hörs!

Kram:

Annette

Vårlökar och knäckebröd

2010-03-04T11:48:00.001+01:00

Jag erkänner utan omsvep: jag har NJUTIT av vintern i år!

Mina medmänniskors närminnen är korta som guldfiskars. “Förbaskade snö! Jag är så TRÖTT på den!” Trött på exakt vad? Att skotta? Se fördelarna istället: betänk de snygga överarmsmusklerna man kan exponera till sommaren, “beach 2010”!!!

Själv har jag varit ganska trött under tidigare vintrar som vi haft under 2000-talet. Trött på:

Leriga overaller och blöta barnskor

Pulkorna som aldrig kommer till användning

Saltränder på skorna

Regn och isvindar

Mörker

Gegg

Någon skrev: “Jävla vinter! Nu behöver jag ljusterapi!”

Den här vintern, mina vänner, den ÄR ljusterapi! Från början till slut!

Så vänd blicken mot himlen när snön faller. Kisa mot snöflingorna och ljuset, och upplev den kittlande, friska känslan när flingorna fastnar i ögonfransarna. Dra djuuupa andetag och känn den kalla, friska luften rensa lungorna från allt gammalt smolk!

(Det finns dock ett problem med det hela, som inte är vinterns fel utan byggbranschens. De bör måhända tänka om. Det har snålats här och var. Inte så lite heller. )Det finns i alla fall några bra sätt att pigga upp sig just nu. Ett av dem är att ta in lite skira vårlökar. Pärlhyacinter t.ex, de är ljuvliga. De fick ett tårtpapper runtom, så blev de ännu skirare och det blev lite feststämning i köket.

Man kan mysa in sig också, och baka något smarrigt. En kväll plockade jag och ungarna fram en gammal kokbok som jag köpte när jag flyttade hemifrån, mest för de vackra bildernas skull.

Med hjälp av en kruskavel i leksaksmodell blev det en tjusig hög med knäckebröd, enkelt och lättbakat! Det går snabbt, för degen behöver inte jäsa.

Mumsigt med smör och lite stark ost, eller varför inte avocado och kaviar? Dessa är lite kryddiga, med anis och fänkål, och är himmelskt goda.

Det gamla bakbordet i miniformat är från min mammas barndom. Det plockas ofta fram när vi bakar.

TUNT KNÄCKEBRÖD

(Ca 20 kakor):

50 g jäst

50 g margarin eller smör

2 dl vatten

1/2 tsk salt

1 msk anis

1 msk fänkål

3 dl stenmalet rågmjöl

3 dl stenmalet vetemjöl

Vetekli (till utbakningen)

1) Sätt ugnen på 250 grader. Smula sönder jästen i en bunke. Smält fettet i en kastrull, tillsätt vattnet och värm till 37 grader. Rör ut jästen med degspadet.

2) Tillsätt salt, stötta kryddor och allt mjöl. Arbeta degen smidig.

3) Ta upp degen på mjölat bakbord och forma en längd. dela den i 20 bitar och rulla dem till bullar. Strö kli på bakbordet och kavla ut en bulle i taget till en tunn, rund kaka, först med slät kavel, sedan med kruskavel. Annars går det bra att nagga tätt med gaffel i stället. Vänd kakan under kavlingen.

4) Lägg kakorna på plåtar och grädda mitt i ugnen 4-5 minuter. Kavla ut och grädda efter hand.

5) Låt helst kakorna svalna på galler. Förvara i rymlig burk med lock.

Så tänd ljus om kvällarna och mys.

Njut av den vinter och snö som är kvar.

Nästa år kanske mörkret härskar, återigen!

Stor Kram:

Annette

Beth Quinn - lagerrensning!

2010-02-17T01:04:00.004+01:00

Gókväll, kära vänner!
Nu skall jag visa några butiksbilder. I höstas såg det ut så HÄR på ett av borden i butiken:
Smyckena kommer från Beth Quinn Designs. Beth är smyckedesigner, hemmahörande i Arizona, USA. Hon har älskat att skapa vackra saker sedan barndomen. År 2001, när hon fick ärva sin fars verktyg för att arbeta i metall, tog skapandet fart på allvar.
Citat från Beths hemsida: “Beth's jewelry is full of her love for old, worn and shiny...” Hon skapar av gammalt och nytt, och hennes smycken har ofta tänkvärda budskap.
Vissa av smyckena här på bilderna är redan sålda, jag tog fotona och sedan försvann de någonstans i min dator där jag inte hittade dem förrän nu… (SLARVMAJA!!!)

Men vissa smycken finns kvar, och nu är det dags att beställa mer från Beth! Därför tänker jag nu lägga ut en del på Tradera. men FÖRST…
…ville jag kontrollera om det finns intresse hos mina kära bloggvänner att fynda någonting bland det som är kvar?
Vissa av smyckena görs inte längre, så passa på! Jag sätter ned priset med 20%, bara för er. OK, då kör vi!
1) “She not only saw a light at the end of the tunnel, she became that light for others” (“Hon såg inte bara ljuset i slutet av tunneln, hon blev det ljuset för andra”) - klassikern med glödlampan… Stor medaljong (3,5 cm diam.) dekorerad med pärlor och kristallpärlor, och så en söt liten glödlampa.
Pris: 449:- (Nu: 359:-)
2) “Elle aime la vie” (“Hon älskar livet”). Ett franskinspirerat smycke! Pärlor, små kristaller och ett vacker medaljong med antikt motiv av Eiffeltornet.
Pris: 499:- (Nu: 399:-)
3) “Treasure your Moments”, ett smycke med riktigt antik och klassisk känsla! Med svarta facettpärlor och små kristaller. Passar verkligen till ALLT!
Pris: 499:- (Nu: 399:-)
4) “Strength, Courage, Wisdom” (“Styrka, mod, visdom”). Härligt stärkande ord! Söt liten medaljong (diam 2 cm), dekorerad med en krona på toppen, och så en gnistrande sten under.
Pris: 399:- (Nu: 319:-)
5) “She loves life” (“Hon älskar livet”). Liten medaljong (diam 2 cm), klassisk och vacker, med en pärlkedja, ca 45 cm lång.
Pris: 239:- (Nu: 189:-)
6) “She is Happy” (“Hon är lycklig”), ett fantastiskt, unikt smycke som du garanterat inte hittar på någon annans hals!
Dekorerat med vita rosor, små crèmevita tygblommor, pärlor, gnistrande stenar… och så tangenterna “K” och “8” från en gammal skrivmaskin!
Pris: 599:- (Nu: 479:-)

7) “Fe-armband” var det någon som kallade dessa… De är gjorda av skir, crèmefärgad spets med bitar av ett gammalt måttband inuti. Ljuvligt sköna och lätta att ha på sig, och garanterat ett samtalsämne i alla sammanhang!
Pris: 299:- (Nu: 239:-)
De finns med två olika texter:
“Joie de vivre” (“livsglädje”)…
…och “Elle aime la vie” (“Hon älskar livet”).
8) “She ran ahead where there were no paths” ("Hon fortsatte framåt fast det inte fanns några vägar"). Ett litet “tittskåp” med vackert krön. Baksidan har också glas, och är prytt med gammalt, franskt tidningspapper. Finns både med kulkedja eller kabelkedja i två olika längder.
Pris: 229:- (Nu: 179:-)
9)“Blessed Mama” (“Välsignad mor/kvinna”). Den perfekta gåvan till den blivande eller nyblivna modern? Förutom texten är denna likadan som smycket ovan. Här ser man också hur kabelkedjan ser ut.
Pris: 229:- (Nu: 179:-) SÅLD!
10) “Live, Love, Laugh” (“Lev, älska, skratta”), med krona och små stenar. En ring som drar uppmärksamheten till sig… Men riktigt skön, antik känsla!
Pris: 299:- (Nu: 239:-)

Om någon har några frågor, eller skulle vilja bli stolt ägare till någon av dessa smycken: maila till mig på: floraskulle@yahoo.se.

Godnatt allihop! Själv ser jag fram emot en välbehövlig sovmorgon imorgon… Välsignade sportlov!

Kram:

Annette

P.S: Jo, jag glömde ju: Beth bloggar också! Vill ni, så kan ni besöka henne på: http://bethquinndesigns.blogspot.com/ Där hittar ni fler av hennes läckra smycken. Tjings, nu sover jag nästan! ! D.S.

Min arbetsplats!

2010-02-13T21:46:00.002+01:00

Vissa projekt tar sin tid. Vårt vardagsrum, till exempel!
Nu är ju pianot äntligen ute. Med gemensamma krafter (och en gammal trasmatta) släääpade vi ut det till vår extralägenhet, som just nu härbärgerar alla överflödiga saker. Inte jättebra Feng Shui, kanske. Man löser ju inte problemet, man bara förpassar det utom synhåll.
Nåväl, nog om detta!
Skrivbordet har istället släääpats in till vårt vardagsrum (utan hjälp av en trasmatta), och placerats där pianot stod. Jag behövde verkligen en arbetsplats någon annanstans än vid köksbordet, som alltid är sorgligt belamrat med mina ritprylar…
Det är ett fint skrivbord, ett auktionsfynd som jag gjorde för tio år sedan. Det är INTE gammalt, men har fina snidade detaljer. Däremot går lådorna trögt, och det har säckat ihop lite på mitten. Tyvärr får jag nog leva med det. Men den bruna färgen passar inte jättebra in i vårt vardagsrum just nu!
Det var inget lätt beslut att fatta. Bordet har en vacker, skimrande yta, i alla fall själva bordsskivan, som varit skyddad under en vaxduk.

Som en spegelblank vattenyta i det tidiga morgondiset…
Men till slut hade jag bestämt mig! Reporna på bordets framsida var ganska många, och en ansiktslyftning vore nog inte helt fel ändå.
Jag slipade lite och målade sedan ett par varv med en riktigt ljus turkos lackfärg med matt glans: S1010-G.

Efter ett sista lager med helvitt, och så lite slitage på kanterna, så var jag ganska nöjd med resultatet:
Ugglan Errol i sin fina bur (som han sitter i eftersom jag fortfarande inte kommit på något bra sätt att få ut honom!) får stå här på skrivbordet så länge.
En tur till IKEA fick det också bli, för inköp av papperskorg, brevkorgar och tidskriftssamlare i vitt. Även lampan kommer därifrån. Datorn passar urdålig i den ljusa miljön, kan man spraymåla den…?
Var också inne på Pixmania och beställde en fin MUSMATTA av ett svartvitt foto på barnen.

Det fick bli en ny MUS också. FAST datorn är asful, kan jag i alla fall surfa med stil… :)
Skrivaren är förstås också rätt ful. Marie har erbjudit sig att sy en huv till den, i oblekt linne och med snitsig fransk text (“l'imprimante”…?) Det vore fantastiskt! Tillsvidare får den bo UNDER skrivbordet.
Papperskorgen kommer från IKEA´s fyndhörna, en guldgruva om man råkar passera förbi där ofta…
Just nu jobbar jag på det som skall hänga OVANFÖR skrivbordet. Mannens porträtt skall snart få flytta till en annan plats.
(EPILOG: Det tog ett par veckor, sedan fylldes hela bordsytan av ett enormt ljusbord.

Jag förpassades tillbaka till köksbordet.

Där är vi nu…

Suck…)

Lördagskramar:

Annette

I mitt soffhörn

2010-01-19T12:55:00.002+01:00

Plötsligt fick jag en sådan enorm lust att blogga!

Minns ni? Förra inlägget: “Jag har inte tiiid, jag är så STRESSAD!!!” Men bloggen är ju avkoppling också.

Den vita Ektorp-soffan har fått ett överdrag, en quilt från Jeanne D´Arc Living, som just nu finns i butiken om någon händelsevis skulle behöva en sådan...

Här i hörnet är det underbart att sjunka ned med en kopp thé, laptopen, eller med en god bok. Just nu bläddras det friskt i denna: “Romantiska Hem och Inspiration i Vitt”.

“Jag gillar verkligen den franska lantstilen”, försäkrar mannen, “men det här med lamporna, det förstår jag faktiskt inte!”

Nej, det kan han fundera på! Jag gillar dem.

I lampan hänger ett hopprep. Jeanne D´Arc hade sådana tidigare, men jag hann aldrig få tag i ett, tyvärr. Därför köpte jag istället ett för 9,90:-, sprayade handtagen vita och lade det i blöt i ett par veckor.

Snöret bytte jag mot ett som jag hittade i ungarnas leksakslåda…

(“Före”-bild…)

Rapport: olivträdet lever! Det verkar ha anpassat sig till ett liv inomhus. Men jag ropar inte hej ännu, det är en bit kvar tills det blir vår!

Adventsljusstaken känns helt omöjlig att ta bort. JAG VILL INTE!!! Men vi får se, beslutet måste nog mogna först.

“Men… vad är det här för en läskig SAK?” (ser katten Maya ut att undra…)

En souvenir från Skottland, det är vad det är. Den passar väl bra in här hos Familjen Addams (förresten köpte vi DVD-boxen igår. MOAHAHAHA!!! Nu har vi något att se fram emot ikväll, det är de gamla svartvita avsnitten från 1965…)

Den här vita ramen har tillbringat åratal bakom ett skåp. Nu har jag äntligen printat ut bilder som passar i. De är i svartvitt, men med en liiiten gnutta färg:

Det finns även andra julsaker som nog får vara kvar ett tag. Här är ett julkort från Jeanne D´Arc Living som jag verkligen gillar…

…och så julbockarna, såklart!

En pytteliten, konstgjord gran…

…med liten loppisfyndad ängel i.

Annars är här fritt från julpryttlar nu!

Nu blickar vi framåt, mot våren. Har varit på rea i min engelska nät-sko-butik, “Look at my Crazy Shoes.com”.

Där fick jag syn på ett par Dr. Martens, mitt livs första:

Det blev de med svarta blommor! Skall ju vara sanslöst sköna att gå i, efter vad jag har hört. Nu vågar ingen mucka med mig på sta´n. Särskilt inte om jag har en vit tunika till…

Kram på er alla!

Annette

Tidsnöd!

2010-01-16T20:41:00.001+01:00

Jaha, här sitter man då i ruinerna efter julpyntet.

Varje år liksom SVÄLLER det jäkla pyntet, och får aldrig plats i samma lådor som de låg i innan jul.

“Köpt nytt?” Jag? Ööööh, ja – OK! Någon liten sak, kanske…

Vi är mitt inne i den intensivaste perioden som ägare av en butik: röja upp efter julhandeln, organisera rea, inventera det kaotiska lagret och den överfulla butiken, och förstås ta del av vårens nyheter hos leverantörerna.

Vad skall köpas in? Jag älskar de där rosa textilierna, men KÖPER folk rosa? Ljuslyktor på sommaren, går det? Men Herregud, var kommer den där pallen med doftljus ifrån, har den stått där länge? (Sann historia från dagens titt ute på lagret…)

Många beslut att ta, men självklart jätteroligt. På fredag bär det av mot Formex!

Sedan vill man gärna fixa lite hemma, så gott det nu går. Här har vi NÄSTAN slängt ut julen nu. Det ligger fortfarande en hög kvar på golvet med osorterade smällkarameller, ljusstakar, kuddar och halmhjärtan.

Det är helt klart läge att skaffa en kartong till att lägga det i…

Som om inte detta vore nog är jag mitt uppe i ett stort ritprojekt, jag illustrerar en bok som kommer att innehålla MÅNGA teckningar. Jättekul!!!

Men jag hinner ju varken blogga eller hälsa på hos er andra! Skönt att veta att Blogglandia finns kvar och väntar. Som en ständigt pulserande, högst levande verklighet ute i cyberrymden…

Jag ämnar hoppa på bloggtåget igen, så snart livet slutat snurra så fort!Här ser ni att det händer saker här trots allt: dockskåpet är målat! Tapeterna som jag skickade efter visade sig dock vara lite för korta, så jag får leta vidare.

Jag måste bara få pyssla lite mellan varven, det är absolut nödvändigt!

Därmed vill jag önska er alla en god början på det nya året!

Ta hand om er, så syns vi!

Kramar:

Annette

(P.S: Den där hyacinten i kaffekoppen slog aldrig ut – jag glömde att vattna den! Julens stora misslyckande…D.S.)

Arga mamman fixar en gran

2009-12-25T23:27:00.002+01:00

“Men ikväll då? Kan vi åka och skaffa en gran ikväll?”

“Näääh, imorgon, kanske!”

Känns det igen? “Varför göra idag det som kan skjutas upp till morgondagen?” Så höll det på, dag efter dag hela december. Till slut fick jag nog och bestämde att IMORGON EFTER JOBBET, då skulle det köpas en gran. Basta.

På väg hem från jobbet i den lilla skruttiga Ford Fiestan ringde jag hem till mannen och beordrade ut honom till bilen, vi skulle träffas vid granförsäljningen vid stationen i centrum.

Men ICKE! När han berättade att avgassystemet rasat på kombin och att jag kunde glömma det där med gran, fick jag ett totalt utbrott. Mannen anklagades för att ha förstört julen. “JAG KÖPER EN GRAN SJÄLV!!!” hojtade jag i luren och slog dövörat till inför de protester som anfördes. Hur jag skulle få in en gran i Fiestan?

“DET STRUNTAR JAG I!!! JAG SKALL HA EN GRAN!!!”

Ja, ni vet nog hur det brukar låta när man jobbat hela dagen och är lite småhungrig och något plötsligt sätter oönskade käppar i hjulet?

SKRIIIK! Så lät det när jag girade till höger i rondellen och parkerade bilen vid granförsäljningen, kastade mig ur bilen, fram till den intet ont anande stackars grankillen och fräste:

“Ge mig en gran! Den skall in i DEN DÄR bilen!”

Stackars grabb, han såg nog på mitt kroppsspråk att det inte var lönt att resonera… Han var oerhört uppmuntrande och hjälpsam!

Fem minuter senare var granen paketerad, och låg på diagonalen inne i bilen, ända från bagaget och fram till vindrutan. Ytterligare fem minuter senare hystade jag in den igenom ytterdörren till den väntande, storögda familjen.

“Här har ni granen”, muttrade jag, fortfarand ilsken som ett bi. Men hade jag INTE varit det, så hade det knappast blivit någon gran. Nu blev det det, och den är SÅ söt!

Nu flyter helgen på här hos oss, lugnet börjar lägra sig över huset i takt med snön som faller utanför.

Dagen innan julafton skulle här julpysslas. Jag hittade ett recept på kristyrhängen i “Vakre Hjem”, och blev eld och lågor.

Äntligen skulle jag få hänga små spritsade kristyrhängen på de gröna grenarna! Jag har så vackra, danska vintage-bokmärken som behövde användas till något.

SE, vilka ljuvligt vackra bilder!!!

Jag antar att många av er har tidningen därhemma? OM ni funderar på att prova på att göra de här kristyrhängena, tänk då på att “sukker” i receptet INTE betyder “strösocker” utan FLORSOCKER!

Trots noggranna förberedelser gick det åt skogen! Med strösocker i smeten GÅR det inte att spritsa den!

Till slut blev jag trött på alltihop och KLICKADE ut smeten på papperet istället! Suck. Bättre lycka nästa gång.

Framåt kvällen besökte vi DET HÄR stället:

Julmarknaden på Liseberg!

I år var granarna täckta BÅDE med konstsnö OCH med riktig snö…

Sedan skulle det kokas världsgod knäck, den görs i mikron i en stor glaskastrull, och består av 1/3 grädde, 1/3 socker och 1/3 mörk sirap, eventuellt med lite hackad mandel i.

Förra året såg den ut så här, efter att jag ställt ut den att svalna på altanen och glömde den över natten. Det var synd att det började regna… (i år gick det bättre!)

Årets smällkaramell-verkstad blev till lite av varje, bland annat en ängel i veckat silkespapper i crèmevitt och guld, som jag sydde fast på änglahuvudet i kartong.

Tomteskaran från 2003 samlas varje år på den gamla dörren under trappan Det är härligt med alla gamla saker man plockar fram ur gömmorna varje år!

Hrm… lite väl MÅNGA sådana här gamla saker plockas fram varje år… Köket till exempel, är ganska sparsmakat i början av december. Men jag kan inte låta bli. Undan för undan öppnas julkartongerna och ALLT hamnar lite här och var. Maximalism är en livsstil, haha!

Här har vi börjat duka fram julmiddagen: Placeringsbockarna och tennbägarna hör till.

Ingen orkade koka den traditionella risgrynsgröten frampå nattkröken, så gårdstomten fick nöja sig med Ris á lá Malta och pepparkaka… Man måste bara komma ihåg att inte ge honom en sked av metall att äta med, för då kommer kirskålen garanterat att breda ut sig i jordgubbslandet…

Så nu sitter vi här, parkerade framför “Sound of Music” med bordet fullt av julmust, clementiner, skumtomtar och chokladaskar.

Hoppas att ni har det lika härligt som vi!

God fortsättning på helgen!

Julkramar:

Annette

Jul -loppis

2009-12-20T01:28:00.001+01:00

För ett tag sedan spårade det ur igen, totalt.

Jag och vännen Marie, de loppistokigaste fruntimren i stan, krånglade oss återigen in i min pyttelilla Ford Fiesta, och gav oss iväg på loppisturné. Även loppisarna tar Visakort nuförtiden. Det underlättar. Man vet aldrig vad man hittar.

Och OJ, vad vi hittade!

Första anhalten: Pingstkyrkans Second Hand i Mölndal. Här hade förstås julsakerna invaderat hyllorna! Mängder med gammalt charmigt julpynt plockades raskt ned i korgarna, tills vi sansat oss och insett att vi inte har plats för allt. Nåja, följande fick i alla fall följa med hem till mig:

En klassisk julljusstake i Carl Larsson-modell från Smålandsslöjd:

Eldhund i metall, med hållare för julgransljus:

Den största kulljusstake jag någonsin sett (måla eller inte måla?)

Ett par omålade kulljusstakar, som skall få bli vita:

Lindebarn i tomtekläder? Skall få pryda ett eller annat jularrangemang. Eller så kanske han blir en kattleksak…

Liten julklocka i porslin, gammal.

Gammal julängel. Shabby!

Skinkpinne i “hygienförpackning”. Jag är såld på förpackningar. Har jag berättat att jag har ett paket julgransglitter i originalförpackning från sextiotalet i lådan med julpynt? Jag plockar upp den varje jul, stryker ömt den röda papplådan och lägger ned den igen. Julstämning!

(Ja, jag vet. Jag är nog lite skruvad. Men den har en prislapp med “1:40 cirkapris inkl. oms.” på, och jag älskar den.)

Ett vitrinskåp till butiken blev det också, mannen skall åka och hämta det. Problemet med det är att han måste ta med sig kvittot, och då ser han vad jag shoppat för. Inte bra! Jag kommer att säga att det var Maries saker. Och hoppas att han inte läser det här.

Nästa anhalt: Erikshjälpen!

Där blev det en liten vit tekanna, ett örngott med mellanspets, en smörask till svärmor, en pytteliten kopp (att ha ett värmeljus i) och ett par rejält fula sjuttiotalstomtar till avlånga hyllan i köket (jag samlar, men de måste vara ASFULA för att få komma med i gänget!)

Plötsligt landar våra blickar på en superfin liten rustik sekretär. Vi kollar prislappen. FYRTIO SPÄNN??? “Men den vill jag ju ha!” kvider Marie. “Hur kan den kosta fyrtio spänn???”

“Vi hämtar någon från personalen och frågar om de inte glömt en nolla”, föreslår jag.

“Är du inte klok?” fräser Marie, “Här frågas ingenting!!! Vi säger bara “Den här vill vi ha!” Kolla skylten därborta: “Priset på prislappen gäller!”

Till slut fick vi tag på en vänlig man, som kom fram och skrev ett kvitto. På fyrtio kronor.

Problemet är bara när Maries man sedan skall hämta sekretären, då måste han ju ha kvittot med sig. Och då kanske han tittar på det, och börjar undra varför det är så långt, och vad alla de andra nitton sakerna är?

Marie har en lösning på det också: “Jag säger att det är dina saker”, säger hon belåtet.

I krig och shopping är allt tillåtet.

Godnatt alla vänner därute!

Önskar er en fin Söndag!

Kramar:

Annette

Stadsvandring

2009-12-13T15:37:00.003+01:00

En kylig eftermiddag i förra veckan kom vi på att våra barn så gott som aldrig besökt Göteborg. Hur långt det är dit? 20 minuter med bil! Hur svårt kan det vara?

Ganska svårt. Vi älskar verkligen staden, men med barn verkar det alltid så opraktiskt att det oftast aldrig blir av. Istället hamnar man på ett köpcentra som har ett bollhav.

Så vi bestämde att nu skulle barnen äntligen få sig lite city-kultur till livs! Vi drog på dem praktiska kläder, lastade in dem i bilen och drog till sta´n framåt eftermiddagen.

Första anhalten: en promenad igenom trädgårdsföreningens nästan folktomma park, för ett besök i PALMHUSET.

Palmhuset är byggt 1878 och är 1000 m2 stort. Förebilden är Crystal Palace i London. Här finns kryddor, fruktträd, näckrosor, kamelior… Förutom palmerna då, förstås!

Här var vi nästan ensamma. Vilken frid! Och barnen gillade det. Det påminde om växthuset i Harry Potter-dataspelet…

De fick bl.a. se att det INTE hänger korkar i korkekens krona…

Vi stressade verkligen av, och barnen roade sig själva. De hittade ett klätterträd på väg ut ur parken, en gammal pil, som de erövrade medan mörkret föll över staden.

Och vi lät dem klättra. Varför har man alltid så bråttom? “Skynda er nu, vi måste gå!” Om man låter ungarna bestämma takten så blir det inte så. De tar tid på sig att upptäcka.

Vi strosade upp emot NK, för att ta del av årets julskyltning på temat “Snödrottningen”, en visuell orgie med ljud och musik. Julstämningen infann sig nästan genast! Här tittade vi länge, ända tills de första regndropparna började falla.

Då gick vi upp till anrika BUTTERICK´S, butiken som barnen bara hört talas om men aldrig besökt… Här är proppfullt med skämt- och maskeradartiklar i två våningar. Gissa om DET var populärt???

Själv lyckades jag smuggla ut ett otroligt välgjort tomteskägg, utan att de märkte något. Det krävs tyngre och tyngre artilleri om de skall fortsätta att låta sig luras!

Avslutningsvis parkerade vi oss på CAFÉ VANILJ, med varsin jättestor kokosboll och varm choklad med vispgrädde.

För er som hängt med i veckans debatt: “Är det OK eller inte att ta med barnen på café?” Ja, det skall vara OK. Om de uppför sig. Hur skall de annars kunna lära sig, om de aldrig får träna IRL?

(Och det där med uppförandet gäller alla. Skräninga, högljudda tonåringar med coola mobilsignaler går m.a.o. bort…)

Ingen körde ut oss. Barnen var storögda och andäktiga. Vi var avstressade. Vi körde hem igen INNAN de hunnit bli trötta och griniga.

Vi har visat dem världen. Och fått se vår stad på nytt igenom deras ögon.

Sensmoral: “Släpp julstressen och gör någonting kul tillsammans. Det behöver inte vara påkostat, men något utöver det vanliga.” Det är värt det, jag lovar!

Ha en fin fortsättning på helgen!

KRAMAR:

Annette

Vad gör hon egentligen…

2009-12-07T11:10:00.002+01:00

…den där bloggbruden som aldrig visar sig på nätet?

Inte ligger hon på latsidan i alla fall!

För nu är det ju december, hej och hå! Man klagar dagarna i ända på att det är SÅ stressigt om man skall hinna allt som skall göras innan julafton… Men vad gör jag, om jag har en liten stund över? Bakar pepparkakor, kanske? Tillverkar smällkarameller med barnen? Ser till att utebelysningen äntligen kommer upp?

NEHEJ!

Nu är jag i och för sig rätt nedlusad med jobb, plus att mina ryggmuskler pajat ihop av allt datasittande. Men OM jag har den allra minsta lilla stund över, då tar jag fram målarpyts, pensel, sandpapper, terpentin…

Det gamla tråget fick ett tunt lager dalablå färg för tio år sedan. Nu fick jag inspiration att måla det vitt efter besöket hos Marie på Min Lilla Veranda.

Kittvit linoljefärg i flera tunna lager…

…och lite skav på kanterna! Tadaaa!!! Skåda årets lussekatts-fat!

Duken är från Nyblom & Kollén och finns att köpa hos oss.

“Ära vare Gud i höjden, denna har styvpappa gjort i slöjden…” Pallen är ett projekt som jag påbörjade för många år sedan, men då gav jag upp. Den åkte tillbaka ut i föräldrarnas carport, och där har den stått sedan dess.

Någon har använt den för att avfyra smällare, att döma av brännmärkena ovanpå.

Efter ett par timmars träget putsande med slipmus och sandpapper, kunde jag äntligen måla pallen mattvit. Det fick bli sprayfärg, det allra enklaste när man målar svarvade möbler som denna.

Jag hittade en alldeles utmärkt liten fårskinnsdyna på Rusta! Passade så perfekt till pallen. Tanken var egentligen att stoppa sitsen och klä den med linnetyg, men detta får duga så länge. Det här gamla fönstret skulle svärfar eldat upp, om inte jag rusat fram och skrikit: “NEEEEJ! JAG VILL HAAA!!!” Ruttet i nederkanten, maskätet, mossbelupet… Perfekt! Här har jag skrubbat av den värsta smutsen med borste och grönsåpa.

Träet i nederkanten gick inte att rädda, så det sågade jag av. Sedan målade jag det med tre lager linoljefärg.

Nu får det charmiga gamla fönstret äran att liva upp mitt tråkiga tidigt-nittiotals-treglas-köksfönster… (Jag tror att svärfar vill ha det tillbaka, nu när han sett hur fint det blev. Det kan han fet-glömma, som fjortisarna säger!)

Instant mysstämning… Suck, vad gör man inte för lite verklighetsflykt…?

Amaryllisen är fejkad, men det visste ni nog redan. Den ser exakt ut som i fjol… :)

Även granhjärtat är fejk, det kommer från SIA, som är riktigt bra på naturtrogna konstväxter. Doftljus från IKEA, i kakformar från Ib Laursen, som vi har i butiken just nu.

Den älskade adventsstjärnan från min barndom… Julens mesta “måste” för mig! Även jag har gripits av “dikes-grans-febern”… Men här är det en tall, uppifrån tomten, med rot och allt. Placerad i skorpburken från Ib Laursen.

Brödtråget, med två fusk-äpplen och ett äkta…

(Äpplet längst bort är äkta, om ni inte redan listat ut det. Så kan ni sova gott i natt, haha!)

Den vackra linnehandduken hittade min mamma på en loppis häromdagen, och den är så vacker som duk.

Monogrammet är så fint!

Det var några av de saker jag pysslat med på sistone – men det är inte allt!

Det här till exempel, är ett projekt som jag kommer att visa mer av:

Dockskåpet från sekelskiftet, som jag fyndat på Blocket för en trehundring. Maskätet och smutsigt och i behov av renovering, men supercharmigt och med ORIGINALGLAS!

Det har redan genomgått en förvandling, men jag väntar på material för att kunna fortsätta. Bilder kommer framöver! Trallala, vad jag är glad!

Idag kommer barnen hem tidigt från skolan, så det BLIR nog pepparkaksbak i alla fall. Nu tror jag att målarpenseln får vila resten av månaden. MÖJLIGEN en liiiten, liten spray-session under garagetaket, om vädret tillåter.

Suck, snacka om beroende…

STOR KRAAAAM till er alla!!!

(Ovan: har lekt med foton igen… Testa själv på www.yearbookyourself.com)

P.S: Om ni bor i närheten av Göteborg, missa inte KUNDKVÄLLEN imorgon och på onsdag, som jag skrev om i förra inlägget. Ni är hjärtligt välkomna! D.S.

Jul i butiken - kundkvällar i december!

2009-11-25T07:32:00.010+01:00

YYY Nu har julen gjort sitt intåg hos Floras kulle! YYY

Så här ser det ut hos oss just nu...
Trängseln är obeskrivlig.
När jag ser på kort från förra julen så märker jag

en viss skillnad.
(Jag tyckte att det var trångt, DÅ!)

Y (En ilsken liten tomte...) Y

Den 8:e och 9:e December...

är det KUNDKVÄLLAR hos oss mellan kl. 16 - 21,

välkommen att besöka oss då!

YYYY

Vi bjuder på Maries goda pepparkaksbröd

med västerbottensost

och saffransskorpor,

och så glögg förstås...

YYYY

För mer info, klicka HÄR!

Om du planerar att besöka oss någon av kvällarna så vill vi gärna veta det,

maila oss på: floraskulle@yahoo.se

Från guld till silver

2009-11-20T11:31:00.000+01:00

Allvarligt talat tror jag inte att olivträdet kommer att överleva vintern inomhus. Det ser olyckligt ut redan nu.

Jag klippte ned de långa skotten, precis som man skall. Då fick jag ju några fina olivkvistar på köpet, att dekorera med! Det var snyggt i ungefär en vecka, sedan såg även dessa ganska olyckliga ut (det får ni inte se någon bild på…)

Vilken tur, att vi har köpt hem fusk-oliv-kvistar till butiken!

Kommer ni ihåg den stora guldspegeln ovanför TV-skåpet (skåpet som bekant inte alls innehåller någon TV, utan en dataskärm, som vi kallar för “TV” så att barnen skall få känna sig någotsånär normala…?)

Jag ville få in lite silvriga inslag i vardagsrummet, och bestämde mig (till slut, efter mycket velande hit och dit) för att spraya den i silver.

Jag maskade själva glaset med papp och maskeringstejp.

Men HJÄLP, vad den blev silvrig!

Ser ni??? Resultatet blev så perfekt att den ser ut som plast! Vad göra?

Fort fram med Ottossons linoljefärg i kimrökssvart! På med gummihandskarna och en pensel, blaska på färg över hela ramen…

…och så torka av med hushållspapper. Färgen mattas av och kryper in i alla de små skrymslena.

Sådär, nu ser finishen mer ut som gammalt tenn, betydligt bättre!

Och fram med den franska kyrkoljusstaken för att se om de passar ihop. Jodå! (Här ser det ut som om jag sitter och smuttar från flaskan med balsamterpentin… Doften räcker för att göra mig lullig, det kan jag lova!)

Och så baxa upp eländet på skåpet igen!

Det är trevligt med lite omväxling, eller hur?

Madonnan som bär sitt barn så gosigt på armen, är egentligen ingen Madonna, utan helgonet St:Elisabeth. Hon kommer från ett kloster i Frankrike och är köpt hos Fröken Anker i Danmark.Kyrkoljusstaken är House Doctors numera klassiska silverstake med vita rosor. Hos Fröken Anker finns även lösningen för dig som gett upp hoppet om att hitta en vit soppterrin på loppis…

Denna är gammal, har precis den rätta patinan och kostar definitivt mindre än en ny.

Ljusen doftar vanilj och kommer från IKEA. Även tallriken i crèmevitt är därifrån, hittad i fyndhörnan för en tia… Porslinet heter “Arv”, och jag funderar på att köpa en hel servis. Enkelt och snyggt!

Tjingeling på er i ruskvädret!

Åter till jobbet!

P.S: Jag har fått in de här verklighetstrogna OLIVKRANSARNA; kostar 189:- och vissnar garanterat aldrig! Jag har även små kransar för 69:-, och OLIVGIRLANDER att t.ex. pryda en dörröppning med. D.S.

Höstäpplen

2009-11-18T11:26:00.001+01:00

Då var det sista egna äpplet uppätet.

Det var en så speciell känsla för oss som kämpat med vår trista industritomt i tio år nu, att plötsligt kunna plocka äpplen från eget äppelträd. “Aroma” heter sorten, och för varje dag som gick blev de större och större och större…

Jag förstår hur Vilhelm Mobergs Kristina kände sig i “Sista brevet till Sverige” , när hon fick smaka på astrakan-äpplet som kom från det träd som de planterat från kärnan efter ett av äpplena från trädet i hennes trädgård i det gamla landet (oj, det där blev långt!)

Fast det här trädet kom från Blomsterlandet, tror jag.

Tack, PG, Madde och Janne! Det var en finfin present!!!

Sensmoral: “Ge bort ett fruktträd till den som inte har något”. Det är en gåva som tar lång tid att packa upp, men som sedan varar länge, länge…

Onsdagskramar:

Annette

Lek med bilder (en egotripp!)

2009-11-12T10:09:00.016+01:00

Godmorgon, alla uttråkade!

Någon som gillar att trixa med bilder lika mycket som jag gör?

SJÄLVKLART, vi är ju bloggare, eller hur?

Idag hittade jag en kul sida som jag vill dela med mig av

(snål är jag INTE!).

Leta upp ett par snygga porträttbilder och kika in på PhotoFunia (http://www.photofunia.com/).

Fastna gärna där en stund, det piggar upp!

Ovan ser ni en GIF-bild som förhoppningsvis rör på sig, om allt fungerar som det skall.

Nedan en vanlig JPEG-bild på samma tema.

Det blir riktigt vackra foton.
Och definitivt naturtrogna!
Man kan till exempel bli förvandlad till en finurlig liten ängel:
Eller bli konstutställningens centrala objekt:
Den här kommer ungarna att gilla:
Och även denna, där den ömma modern plötsligt förvandlats till

efterlyst Azkaban-fånge i Harry Potter!
I klassisk miljö:

Eller tillbaka i det glada tjugotalet...

På "gatupratare":

Eller på TV!

Som pussel (årets julklapp?)...

Som pastellteckning i färg...

...eller svartvit skiss!

Som Marilyn (nej, blondin kommer jag aldrig att bli i verkligheten!)

(Spegel, spegel...)

Eller som det kvinnliga flygarässet Amelia Earhart?

(Definitivt coolare än "Marilyn"!)

Man laddar inte hem något program, bara att välja bild

och trycka på "GO"...

Jag hade kul, prova själva!

Ett kök att drömma om...

2009-11-06T10:31:00.015+01:00

Bilden ovan stirrade på mig från senaste numret av en villatidning som gång efter annan dimper ned i vår redan överlastade brevlåda. Den föreställer köket "Sundby rökgrå" från Kvänum.

Jag visste inte att jag behövde ett nytt kök. Inte heller att jag behövde en herrgård där det skall få plats. Men de här bilderna fick mig att gå igång!

Vårt kök är relativt nytt, och så fult att man helst inte tar några bilder på det.

En omgång med målarpenseln på de gråaktiga luckorna, sedan kanske jag kan stå ut med det ett tag till. Då kanske det ljusblå-melerade kaklet inte ter sig så deprimerande längre.

Kanske.

En sann Lutheran byter inte ut köket för att det är fult.

Han behåller det tills det rasar, och då görs endast nödvändiga förbättringar.

Om han inte tjänar snuskigt mycket pengar, förstås, för då åker köket ut med varje trendväxling:

"Santa Fé är SÅÅÅ 1998, så nu MÅSTE vi faktiskt ha ett nytt kök!"
.

Vi har INTE snuskigt mycket pengar, så det är bara att inse: köket blir kvar, och mitt konstnärliga sinne lider.

Jag tyckte om mitt trettiotalskök med gasspis i den pittoreska stadsdelen Majorna. Det var från 1934 och aldrig renoverat.

Där var jag lycklig.

(Jag tror inte att jag kan säga att jag är riktigt lycklig i NÅGOT rum i vårt hus, jag står bara ut). .

Sådana här beslag hade jag i mitt förra kök: Jag surfade runt lite på Kvänums hemsida och förundrades över den höga kvaliteten på fotona.
.

Man har försökt att skapa en MILJÖ, banne mig! Nästan lite åt Det Vita, lantliga Hemmet. Men inte ens kökstillverkarna kan väl ha missat DEN trenden, den formligen HOPPAR upp från sidorna i ett antal av våra större inredningsmagasin (Gillar, haha!!!)
.

Titta här vilka detaljer vi får njuta av på hemsidan:

Inspirerande miljöer:

Och känslan av svunna tider:

Denna liknar de kranar som jag köpte när vi flyttade in 1999.

Som fortfarande ligger i kartonger på vinden. Men nu är det närmare än någonsin!

Kranen i köket har nämligen börjat läcka. Plötsligt en kväll när jag satt vid datorn vid köksbordet så sa det "STRIIIIL" och så började det rinna vatten ur kranen.

Varmvatten. Hoppsan så det kan bli.Vår rörmokare står ingenstans att finna. Ryktet gör gällande att han dragit sig tillbaka och lämnat firman i sonens vård (och det vet man ju hur bra SÅDANT brukar gå...) Vi har till och med skrivit ett desperat brev till dem med rubriken: "HJÄÄÄÄLP!!!"

Men inte. Kraneländet har läckt ut 20 liter i timman, sedan två veckor tillbaka.

Men så fick vi besök av våra trevliga grannar häromkvällen!

Den redige karl´n reste sig ur kökssoffan, grabbade tag i en sax och ett tomt mjölkpaket och klippte ut en liten rundel som han skruvade fast innanför silen.

"Herregud, det är ju varmvatten vi talar om", sa han och satte sig ned igen.

Bara sådär.

Jösses vilken handlingskraft!

Storögda lyssnade vi till tystnaden.

Det porlade inte längre.

Vi som precis börjat vänja oss...

Så nu är det TVÄR-TÄTT. Något vatten kommer alltså inte när man vrider på kranen, det får vi hämta på toa. Kranarna från -99 är hämtade från vinden, och där är vi nu.

Är det någon som känner en tillförlitlig rörmokare i närheten av Göteborg...? En normalt funtad familj hade kollat i Gula Sidorna, per omgående.

Vi som är lite åt det bohemiska hållet har inte det som förstahandsval. Först måste vi fundera ett bra tag.

Under tiden diskar vi på gästtoan...

(Porslinshoar har vi också. Flera stycken. Fyndade för ett tiotal år sedan, och undanstoppade i ett mörkt hörn av källaren!)

(Gamla krokar i den här modellen hittade jag i pappas diverselåda i somras. Jag gillar dem och tror att jag hittat en plats för dem).

(Så vi samlar och samlar. Och hoppas att vi någon gång har råd att starta upp Projekt Köksrenovering...)

Det här köket skulle passa, när vi ärvt den där herrgården av den okände släktingen.

Än så länge har dock ingen okänd släkting hört av sig, varken död eller levande, och vi börjar tycka att det tar väldigt lång TID.

Innan man hinner säga "flyttlass" blir ju barnen stora, och de kommer aldrig att få springa barfota på 200-åriga golvtiljor, snyft...

(Fast egentligen är det ju MIN dröm, för barnen är det helt OK med IKEA-laminat!)Nåja, förr i tiden hade man stampat jordgolv. Då kunde man t.ex. exempel spela kula om man gjorde små gropar i golvet. Om man skall försöka hitta något positivt med det.

Å andra sidan frös vattnet i skurhinken till is om nätterna.

Jag skall nog vara glad för mitt laminatgolv. Men en öppen spis. Åååh, vad jag vill ha en öppen spis!

Tänk att idag, med bergvärme och solceller och gud-vet-vad för slags värme, så drömmer vi om doften av ved som brinner i den öppna spisen.
.

Det finns kvar i generna, så måste det vara. Vi är vilsna utan den öppna härden som samlingspunkt. Den är ersatt med TV:n, och det vet ni ju vad jag tycker om fenomenet TV... Men den debatten kan vi ta en annan gång!
.

Slut på gnället! Det blir i alla fall varken nytt kök eller öppen spis, det blir målning av köksluckor och massor av tända ljus.

Sköt om er därute!

Kura ihop er och mys lite ikväll, det skall vi göra!

(Alla bilder är lånade från Kvänums hemsida)

Äggstället

2009-11-01T23:10:00.002+01:00

Hoppas att ni alla har haft en skön allhelgonahelg!

Vi har haft butiken öppen som vanligt, på grund av att jag totalt missat att lördagen var en röd dag…

Men vad gör det, när man får träffa trevliga, glada kunder i en butik som sakta men säkert fylls med höst- och julnyheter? Idag (söndag) har jag haft ledigt. Jag och vännen Marie har haft en underbar dag. Vi har nämligen haft förmånen att få komma hem till Marie med bloggen “Min lilla veranda”!

Där, i hennes varma ombonade kök, har vi fikat idag. På riktigt! “In real life!” Och det var ännu vackrare än på bild, jag looovar... Tack Marie, och övriga familjen, för att vi fick komma på besök!

Marie har nämligen haft en äkta, fransk Brocante hemma hos sig i helgen, och lagt ned ett jättejobb på att ordna det trevligt och mysigt för alla oss antik- och loppis-fans.

Runt trehundra gäster droppade in och invaderade hemmet, och att värdparet fortfarande orkade vara trevliga i slutet av dag två (precis när vi kom dit) är bara att förundras över. För vi kände oss SÅ välkomna, och ni gjorde vår dag till ett oförglömligt minne!

Nu är man fulltankad med inspiration, och det är svårt att sluta le…

Jaha, och vad är det för skräphög på den här bilden???

Min entusiastiska mamma har varit på loppis.

“Kan du göra något med den här?” undrade hon och överräckte en skraltig, fuktskadad konstruktion med stora limklickar överallt. Jag var inte helt säker på det. jag försökte t.o.m. lägga över projektet på vännen Marie, och ställde samma fråga till henne. Hon såg skeptisk ut och förklarade att hon nog helst avstod.

Men till slut tog jag ändå isär eländet, sandpapprade, vände på hyllorna (så att det fuktskadade hamnade nedåt), och limmade om alltihop. Så fick den en dusch med antikvit sprayfärg. Tadaaa!

Visst blev det bra?

Ägg är vackra. Lillungen är glad: “Woaaah, har du blåst ur ägg som vi skall måla sedan, till påsk???”

Hyllremsan i papper är fäst med tunna små “duttar” av häftmassa.

Denna fick jag på samma gång. Vad är det för något? Någon som vet? Inte är den för ägg, i alla fall. Jag tänker ha den i badrummet, för borstar, kammar och annat. Den har fått ett par tunna lager av pärlgrå linoljefärg.

En helg går så fort, och man hinner sällan med allt man skulle vilja göra. I alla fall har jag tömt kameran, så det kanske inte dröjer så länge till nästa inlägg…

Ha en bra vecka, allihop!

KRAM:

Annette

På tapeten

2009-10-15T07:36:00.005+02:00

Inte en chans att dotterns nya rum blir klart till jul.

För att inte höja förväntningarna allför mycket, har vi lovat henne att innan konfirmationen skall det nog vara klart. Få se nu, hon fyllde åtta i september... hmmm, jo men, det skall vi nog klara!
.

Hennes rum har t.o.m. högre prioritet än listerna på övervåningen.

Snart är det tio år sedan tapeterna kom upp där, så nu funderar jag allvarligt på att anlita en snickare.
.

Men den käre mannen KAN sån´t, det är därför jag går här och väntar så ihärdigt!

Han jobbar dock endast på inspiration.

Och just lister är visst inte så inspirerande...
.

Men drömma och planera kan man ju!

Dotterns vindsrum skall ha vit pärlspont i taket och på två av väggarna, och de övriga två skall vara tapetserade. Ni kanske kommer ihåg direktiven från hennes ömme fader: "Du får välja vilken tapet som helst, bara det är Laura Ashley!"

Anledningen till det är tre:
.

1) Snygga.

2) Avtorkningsbara

3) Prisvärda
.

Glatt släntrade jag in i Arkaden i Göteborg, bara för att konstatera att Laura Ashley finns ju inte kvar! Hur ofta är jag i sta´n? Ganska SÄLLAN, tydligen!
.

En sökning på nätet visar att tapeten jag ställt in mig på, en röd Toile de Jouy med luftballonger, på vit botten, finns inte i sortimentet längre.

Överhuvudtaget har den kära Laura A tappat mycket av det engelskt ljuva.

Inga rosenknoppar.

Inga hortensior.

Inte ens den vackra tapeten "Melrose" som varit en klassiker i många år nu finns att få tag på(påminner om tapeten ovan).

Laura känns stiliserad.

Me NOT like!

Rosenknoppar däremot, finns det gott om på Engelska Tapetmagasinets hemsida!

Fast i en betydligt högre prisklass.

Men som tittgodis fungerar de bra:

Toile, en ständig favvis!!!

Rosor, dottern går med på att ha rosor på väggen.

Usch, ja... Det blir inte lätt! Tapetsurfingen lär pågå ett tag innan vi bestämt oss.

(Men vi har ju några år på oss... :)

Till slut en kuggis: var det någon som såg att den översta bilden kommer från ett dockskåp? Jag gjorde det inte!

Jag gjorde förresten en blixtutryckning igår efter jobbet, efter att ha sett ett gammalt dockskåp på Blocket. Det är en riktig möbel, ett 1800-tals-schabrak med fyra rum som skall användas som display i butiken.

Det bästa av allt är att det kostade en struntsumma, och jag flinar fortfarande fånigt av pur fynd-eufori...

Bilder kommer!

Ha det fint vänner!

Mårran

2009-10-07T20:50:00.001+02:00

Här hinns inte med några seriösa blogginlägg, tyvärr. Jag svettas över diverse rituppdrag och har dessutom feber. Men jag är ju kvinna, så jag tar ett par alvedon och försöker att inte snora på ritpapperen.

Den åttaåriga dottern kom in i rummet för en stund sedan. Med allvarlig min satte hon sig framför mig, och sa:

“Jag skall teckna ditt porträtt, mamma”.

Så här blev det:

Man undrar om det är läge att få en fyrtioårskris?

Jag tyckte att jag liknade någon, men kom inte på vem. Så slog det mig: jag ser ut precis som Mårran i Mumintrollen.

Kram på er!

//Annette

Nödvändiga skyltar (och tankar kring skolgymnastikens vedermödor...)

2009-10-01T08:32:00.010+02:00

I förra inlägget luftade jag min vurm för sedelärande skyltar á lá sekelskifte...

Av en slump stötte jag på några av de mest underbara jag någonsin sett! Man kan beställa dem från Nacka Byggnadsvård.

Denna skall snart hängas upp på gästtoan här hemma:

En autentisk text från det elektriska ljusets barndom!

Jag har visat den på bild förut, i det här inlägget, från Café Skrädderiet i Kinna.

Men då trodde jag faktiskt att den VAR riktigt gammal.

15 x 10 cm, 175:-

"Spottning på golfvet":
15 x 4 cm, 145:-

"Bud och poliser" (...?):

20 x 8 cm, 175:-

"Medhavd spirituosa"... nej, denna hoppar jag nog över.

Ingen har behövt medföra egen spirituosa till det här huset!

Men den är kul. Årets julklapp?

12 x 7,5 cm, 175:-

.
Annars är det fullt upp just nu, rätt mycket ös i butiken både med rea och nya varor.

Skolan är igång för småbrudarna och med den (suck) fritidsaktiviteterna. De vill inte alls välja de aktiviteter som JAG tycker är lämpliga. Visst är det märkligt...?

Äldsta dottern, t.ex., sågar det mesta som är fysiskt ansträngande.

I skolan kommer hon inte över plinten.

"Plinten?" tänker jag direkt, har de fortfarande kvar det där tortyrinstrumentet som svenska skolbarn plågats med sedan... när? Fyrtiotalet?

Själv kom jag inte över plinten alls. Jag har minnen från gymnasiet, när den muskulösa gymnastiklärarinnan DROG mig över, medelst ett fast grepp om överarmen.

Däremot var jag bra på andra saker!

Jag brukade ila som en liten apa uppför de tjocka repen som hängde från gymnastiksalens tak, däruppe satt jag och betraktade världen från ovan.

Man kunde klättra MELLAN repen också. Det var högt uppe, och alldeles underbart.

Tills gymnastiklärarinnan fick syn på mig, och skrek:

"Sluta leka med repen och kom ned! Nu skall vi ha GYMNASTIK!"

Jag fick en tvåa. Alltid.

Någon TÄVLINGSINSTINKT hade jag ju inte heller! En unge som inte bryr sig om vem som vinner blir inte direkt poppis på idrottslektionerna...

Det var inte det att jag var emot fysisk aktivitet. Jag VILLE ju röra på mig, men utan kravet att tävla och prestera.

Jag förstod inte meningen med att tävla mot andra. Det har aldrig varit min grej. Jag tävlar hellre mot mig själv, om det nödvändigtvis skall tävlas.

Jag var istället scout under några år, milslånga vandringar i terräng med packning var superbra för min klena kropp.

Ridningen gav benmuskler, balans och kondition.

Kampsport tyckte jag om (och dessutom ger det nyttiga kvinnliga kunskaper!)

Precisionssporter har jag ägnat mig åt, som skytte och ballongflygning.

Klättra, förstås.

Åka skidor och skridskor.

Dansa! Balansera! Och simma, riktigt långt!

Men plinten kom jag aldrig över.

Trevlig helg önskar jag er!

Vintage by Fé

2009-10-01T06:09:00.003+02:00

Nu har de kommit!

Höstens "must-have", om man skall använda ett uttryck från modevärlden (haha, och sedan NÄR blev detta en modeblogg? Jag vet ungefär lika mycket om mode som en beduin vet om djuphavsfiske. Men smycken, där vet jag i alla fall vad jag gillar!!!).

Klockorna, de hängande uren från Vintage by Fé, passar absolut in i vår nostalgiska värld.

Nu har jag köpt hem tre olika sorter, här följer en kort presentation:.

Astrid med kedja (på bilden ovan).

Astrid har en riktigt gammal känsla! Den har en enkel slät baksida. Urtavlan är lite matt guldfärgad och vatten märkt, så att varje urtavla är unik. Diametern på klockan är 3,9 cm.Astrid säljs tillsammans med en vacker kedja som ingår i priset. (Kan ej köpas separat). Kedjan är 82 cm lång och 0,3 cm tjock.

Pris: 529:- Hanna

Fina Hanna har en vackert mönstrad fram-och baksida. Urtavlan är enkel med fina romerska siffror. Klockan har en äkta silverplätering som gör att den ser antik ut. Diametern är 4,7 cm.

Det vita läderbandet ingår i priset!.

Pris: 549:-

Hedda

Hedda är en gedigen klocka i matt, grå mässing.Urtavlan har en riktigt gammal känsla med stora och tydliga siffror. Hedda är 4,3 cm i diam.

Det svarta läderbandet ingår i priset!.

Pris: 649:-

Läderbanden som medföljer klockan är otroligt vackra och gedigna; 96 cm långa, av äkta kalvskinn och med nickelfri länk. De kan självklart även användas till andra smycken om man vill!

Passa även på att ta en sista titt på REAN, för andra veckan i oktober är det dags att tömma reaborden. Då är det nämligen dags att plocka upp alla läckra höstnyheter! .

Vackraste “lekstugan”: stationshuset i Dals-Rostock!

2009-09-24T12:19:00.002+02:00

I somras var vi på besök hos goda vänner uppe i Dalsland.

Vi gjorde en liten tur runt i omgivningarna, och första stoppet var Dals-Rostock. Här fick våra planer på att bygga en lekstuga en REJÄL boost!

Huset är en modell i skala 1:2, alltså hälften så stort som den stationsbyggnad som stod här mellan 1908 och 1941 (Om man klickar på bilden och förstorar den, kan man läsa lite om huset.)

Det är byggt med stor omsorg om detaljerna. Titta bara på de vackra stuprören! Vindflöjeln är i en klass för sig…Sommartid kom man hit för att besöka hälsobrunnen, och under vintern var Rostock en populär skidort. Här fanns även ett sanatorium för TBC-sjuka mellan 1911 och 1960. Breflådan…

Välkommen in, men akta hufvudet!!!

Väntsalen är mysig och ombonad, och man kan tänka sig hur det kändes att vänta på tåget här en råkall novemberdag, med elden sprakandes i gjutjärnskaminen… Jag älskar de här små sedelärande anslagen, som var så populära i början av förra seklet… Idag skulle väl ingen komma på tanken att spotta på golvet??? Eller…? Om så vore, så finns en spottkopp på golvet i hörnet av väntsalen:Rutigt linoleumgolv, fulsnyggt som bara den!Man satt kanske här och tittade på affischerna och drömde sig bort till andra länder (märk väl, detta var långt innan charterresornas tid!)Lite jobbigt var det förstås, att gå med ryggen krökt. Där fanns många små stolar att sitta på som tur var. Välkommen in i salongen! Här bodde stinsen och hans familj, eller “stationsinspektören” som han också kallades. Fotografi av det nybyggda stationshuset, år 1908. Mys-pysigt kök med finservisen i riktigt porslin framdukad på bordet. Här kan barnen “laga mat” i vedspisen… Skafferiet med gamla flaskor och spåntade väggar… Övervåningen: här finns vackra små sovrum med tapeter i sekelskiftesstil och romantiska tavlor. Trapphuset. Här var det inte helt lätt att ta sig fram…Känslan var minst sagt underlig…

När fötterna nått golvet på bottenvåningen, var huvudet fortfarande kvar på övervåningen!!!Bäst av allt var nog när vi kommit ut ur stationsbyggnaden, och TÅGET närmade sig… Inget gammalt ånglok á lá 1908, tyvärr, men det RIKTIGA tåget, som till barnens förtjusning tutade både länge och väl och dessutom besvarade deras ivriga vinkningar ! Så om ni har barn i sällskap (eller själva har barnasinnet i behåll, för den delen…) så gör ett besök hit om ni passerar igenom Dalsland.

Nyckeln finns att hämta i mataffären, och vill du ha mer information hittar du det på Stationshusets hemsida. Sedan åkte vi vidare för en fika på hembygdsmuséet, som är klart sevärt, och som är inrymt i en av de gamla 1700-talsbyggnader som är kvar från Rostocks hälsobrunn.

Här finns samlingar av alla de slag. Jag tyckte om anslaget ovanför trappan:

“Akta allt som minnen bär”.

Tallrikshyllan! Vad ger ni mig för den??? Är den tillräckligt stor, eller vad säger ni??? Åh, om detta ändå hade varit en BUTIK!!! Jag är insnöad på sån´t här! Skulle kunna gå i timmar och bara titta… Vackra gamla kläder...Här blev det nästan lite fransk lantstil… (Hmmm…samma tapet som i stationshusets salong???) Det här huset har i alla fall ett fantastiskt ljus, och en fantastisk stämning. Jag hade kunnat bo här! Lite snett, vint, knarrigt…

Oh, yes! Absolut “Shabby Chic”, kolla in de grå burkarna på skåpet!Den här ovanliga lyktan hade tillhört en prästfamilj. Varje gång familjen varit ute om kvällarna och kom hem sent, så välkomnades de av de tända ljusen…

Det tycker jag låter som en härlig tradition, man kanske skulle införa något liknande?!En RULLSTOL från anno dazumal… …och så ett sedelärande anslag igen. Återinför dem! Genast!

Intill hittade vi även örtagården, också den en otroligt lärorik upplevelse! Tyvärr tog mitt kamerabatteri SLUT, nedrans osis…

Men man kunde köpa växter med sig hem, så det gjorde jag. Återstår att se om de överlever vintern…

KRAMAR

Annette

Mitt nya jobb

2009-09-15T10:57:00.005+02:00

Jag har ett nytt jobb, utöver de övriga tre sysselsättningarna. Nämligen SKOLBARNSFÖRÄLDER. Att vara skolbarnsförälder idag förutsätter att ens eget liv och fritid måste och bör förpassas till en tillvaro i bakgrunden. Ingenting lämnas härmed åt slumpen. Det är stenhård planering och organisation som krävs.

“Friluftsdag? IDAG???”

Utbrister jag förvånat. Dotterns klassföreståndare lugnar mig med att “det är inte så farligt, det är i alla fall inte matsäck idag”.

Nehej, det var ju bra. Katastrofen kunde varit ett faktum. Igen.

Jag skyller förstås genast ifrån mig: tittar strängt på dottern och frågar:

“Visste du om det här? Har du en lapp i skolväskan som jag inte fått???”

Dottern rycker ointresserat på axlarna. Jo, jag vet. Det är lönlöst. “Inte hennes problem”, eller hur?

Det spelar ingen roll vilka omständigheter som ligger bakom, det är en förälders SKYLDIGHET att titta i barnens skolväskor varje kväll, packa utflyktsmat, se till att lillungen har med sig sin dagliga frukt, se till att gympapåsen befrias från den fuktiga handduken, som annars blir till “den mögliga handduken” om det inte sköts ordentligt.

Eller?

Föräldramöten, skolfotograferingar, hälsokontroller, vaccineringar, städdagar, kalasinbjudningar och insamling av mjölkkartonger.

Extrakläder i lådan, utflykt varje torsdag, och så ridning och “Funky Kidz” efter skolan, på tisdagar och torsdagar, och då med medhavd frukt eftersom vi inte hinner äta middag emellan.

Den förvirrade mamman med tre jobb att hålla isär får en blick av dotterns fröken, som SKULLE kunna betyda: “information HAR faktiskt gått ut”. Här är det definitivt lätt att ta åt sig...

Sist när barnen varit i skogen blev jag uppläxad av lillungen:

“Du packade inte ned en sopptallrik till mig. Så jag fick LÅNA en”.

Jag öppnade hennes lilla ryggsäck, och där låg den, sopptallriken. Hon hade nog inte ens letat, för den låg i det stora facket, och den var ILL-ORANGE. Stört omöjlig att missa.

Fröken fick förstås veta att mamma MISSAT. Lillungen är noga med sån´t. “Mamma, du har GLÖMT…”

Fast det hade jag ju inte.

Jag är inte med på det här. När JAG var liten och fick en lapp av fröken, då halade jag upp den direkt när jag kom hem (nåja, nästan).

Och skulle vi ha skolutflykt, då kunde ingen i min omgivning missa det, för det var STORT. Ett avbrott i vardagen!

“Och vi skall ha MATSÄCK, hurra!!!” (=Varm choklad i sirapsflaska med yllestrumpa runt, limpmacka med falukorv och en apelsin. Och så en "Norrbottenskuriren" i plastpåse, att sitta på.)

Idag är det utflykter och dans och jippon mest hela tiden. Ingen unge rör en min för den sakens skull. Än mindre bemödar sig om att tala om saken hemma.

“Vad har ni gjort i skolan idag?”

“Utflykt.”

“Kul?”

“Yupp.”

Ungefär i nivå med att borsta tänderna. Det här var alltså igår. Friluftsdag, “kläder efter väder”. Vädret var som tur var fint. Dagen hade varit lyckad. Konversation i bilen på vägen hem:

(Storungen:) “Men det var svårt att springa i sandaler”

(Jag:) “I sandaler? Varför sprang du i sandaler?”

(Storungen:) “Ja, men, du hade inte packat ner några gympaskor åt mig”.

(Jag:) “Men snälla du, de finns ju redan på skolan!”

(Storungen:) “Var?”

(Jag:) “I GYMPAPÅSEN!”

(Storungen:) “Åhå.”

(Lillungen, anklagande:) “Mamma, vi SKA faktiskt ha med oss frukt VARJE dag…”

Jag tror att jag blir galen snart. Imorse packade jag ned en frukt i lillungens ryggsäck direkt på morgonen. I ryggsäcken låg en lapp. Lillungen hade tydligen också haft friluftsdag igår. Surprise.

Hon hade OCKSÅ sprungit i sandaler.

Och i botten av ryggsäcken hittade jag en halv kanelbulle, från förra veckans utflykt.

(På bilderna: Ängel från Jeanne D´Arc Living, vaxduk från Greengate, blomkrukor från Blomsterlandet, pelargoner “Mårbacka”).

Eucalyptus-pyssel

2009-09-14T15:48:00.000+02:00

Jag har Googlat över hela nätet på jakt efter fejkad eucalyptus, helst i form av girlander.

Det är något med den där grågröna, matta färgen på bladen… Den går bara så otroligt bra ihop med den lantligt ljusa, ljuva färgskalan!

Så gjorde jag plötsligt en TVÄRNIT utanför en liten blomsteraffär i centrala Göteborg… Där stor minsann en hink med RIKTIG eucalyptus, fina buntar á 39 kronor stycket! Det blev först två buntar, och dagen efter skickades mannen dit för att köpa två till…

Häng med nu, för nu pysslar vi!!!

Först är det bra om man har turen att hitta en sytråd i “eucalyptus-grön” färg. Annars tar man helt enkelt en vit. Nyp av stjälkarna under det nedersta bladparet. De är ganska tjocka, så en sidavbitare fungerar bra.

Lägg stjälkarna lite omlott, så att det översta bladparet på den ena stjälken hakar i ovanför det nedersta på stjälk nummer två. Vira lite tråd runt och knyt så att det fäster. När eucalyptusgirlanden är tillräckligt lång så hänger man upp den, exempelvis ovanför ett fönster.

Den håller sig länge, och om man vill kan man duscha den ibland för att fräscha upp den, det fick jag lära mig av den hjälpsamma damen i blomsteraffären. Jag ville även göra ett par kransar, så jag virade tjock najtråd (från Byggmax) till stora ringar, två varv räckte bra. De fick sedan en snabbdusch av matt, vit färg.

Så lade jag en bit av girlanden runt metallringen, bara ett enda varv, och virade tråden runt.

Kransen passade så fint på den gamla fönsterbågen ovanför soffan:

Eucalyptus har också en fräsch god doft som sprider sig i hela huset!

Det vackra hjärtat mitt i kransen kommer från rara Maud med butiken Hjortgårdens inredning i Luleå, det fick jag i present av min mamma som besökte henne i somras.

Slutligen fick även den stora Madonnan en liten eucalyptuskrans på huvet… (Fniss! Tur att hon är så stor. Det hade inte funkat annars…)

Jahapp, det var allt från pysselhörnan för denna gång! Lycka till, ni som nappar på idén. Ni kanske kommer på mer praktiska sätt att göra det här på.

För jag är definitivt ingen florist, bara allmänt entusiastisk!!!

P.S: Fast vi har ju skaffat katt. Så jag kanske ändå skall leta vidare efter en fejkad variant av eucalyptus, OM den torkade skulle (av misstag, förstås) bli uppäten… D.S.

Nostalgikort

2009-09-11T14:08:00.012+02:00

Alla har vi sett dem.
Nostalgikorten, de som finns som vykort och planscher i åtskilliga av de små butikerna ute på landet. Och i snart sagt varje svenskt hem.
.
Någon mer än jag som har en inramad "Vademecum" på väggen i badrummet?
Jag har undrat länge var de kommer ifrån.
Hur många sorter kan det finnas?
Och hur kan det vara så bra pris på dem?

Den enda ledtråden jag hade var den pyttelilla texten på (eller bakom) varje kort och affisch: Håkan Eriksson Förlag, Falkenberg.

Jag Gooooglade, varv på varv, utan något direkt resultat. Så till slut fick jag napp! Men lätt var det inte.

Håkan Eriksson har inte hoppat på tekniktåget.

Han har inte ens en mailadress.

Han står inte längre på Formex, eftersom han anser att de tar ut oskäliga priser.

Han behåller hellre samma priser på vykorten idag som han gjorde för femton år sedan.

Men en fax, det har han.

Sagt och gjort, i torsdags satte sig jag och Marie i min fallfärdiga lilla Ford Fiesta, och drog ned till Falkenberg!

Där ute på landet, i en gammal nedlagd Konsumbutik målad i rosa, håller Håkan och hans förlag till.

Förstummade klev vi över tröskeln...

Håkans samling av gamla reklamaffischer utgjorde grunden i förlagets verksamhet, det var dem han började trycka upp och sälja till butiker runt om i vårt avlånga land.

Idag finns här tusentals motiv, alla tålmodigt reproducerade till kort och planscher.

Och det här är en seriös verksamhet.

Håkan har köpt rättigheterna till vartenda kort som han trycker upp och säljer.

Hyllor, hyllor, hyllor...

En stor del av Sveriges populärkulturella arv finns bevarat på dessa hyllor!.

För oss nostalgiker är det paradiset. Man kan inte se sig mätt på alla de vackra motiven.

Håkan visade oss runt, och berättade om allt mellan himmel och jord. Timmarna bara flög iväg.

Så blev vi inbjudna i köket på andra våningen, där den stora, svarta innekatten Pluttenutten huserade i sitt sjuvånings lekhus som byggts bara för honom.

Här vid köksbordet åt vi varm kanellängd och försökte bestämma VILKA motiv vi skulle beställa. Vi sållade hårt. Men innan vi visste ordet av hade vi beställt 80 olika vykort och 40 olika planscher ... Hoppsan, så det kan bli!

(Resten av dagen, varje gång vi blundade, dansade färgglada reklamkort framför vår inre syn. Och hyllor...)

Här fanns tillräckligt att titta på för en hel vecka om så vore, Håkan har även en LOPPIS hemma i uthuset. Frestelsen var för stor. Det blev en stor, blommig gammal lanthandelsburk i plåt.

Och behöver man en gammal bil till bra pris så kan man även shoppa sig en sådan.

"Vi köper den där lastbilen", viskade Marie, "Så att vi får hem allt!!!"

Han tillverkar badtunnor också, Håkan. I trä.

Redan nästa dag dundrade Håkan in på gården utanför min butik, och lastade ur kort, planscher, vykortsställ och handnickrade planschställ, som jag fått låna av denne hjärtegode man.

Så imorgon lördag finns alla motiven att beskåda på Floras kulle!

Presentbranschen, antik- och loppisvärlden, samlarvärlden... Alla dessa människor som lever med sina intressen i fokus.

Tänk vad man får uppleva ändå.

Det är otroligt spännande att ta del av!

Romantik från topp till tå...

2009-09-11T12:29:00.008+02:00

Jag skulle bara fylla på lagret med svarta Calou-clogs modell "knyta"...
Då fick jag syn på DE HÄR:

Kommer inom kort!

De dundersköna träskorna från Calou, i en höstvariant vid namn "Moa boot", i färgen grått.
Nu vet jag vad jag skall ha på fötterna i vinter! Får väl bli en grå raggsocka i, och kanske benvärmare, leggings och så den grå figursydda kappan från H&M som jag klickade hem häromdagen.

.
Romantiken som trend är jag helt för, och jag hoppas att den håller i sig länge, länge...
.
Pris: 995:-
.
Jag skickar dem förstås med posten till den som vill!

Magasinet Jeanne D´Arc Living no. 5

2009-09-10T09:28:00.001+02:00

25:e September

…kommer femte numret av Magasinet Jeanne D´Arc Living.

Den här gången har jag beställt den, så den som vill kan komma hit och förse sig med ett tröstande ex. i höstrusket!

(Korthållarna på omslaget: finns också hos oss!)

Nytt, nytt, nytt...

2009-09-07T07:29:00.009+02:00

Höstrean fortsätter i butiken!

Vi behöver plats, om man skall använda sig av en grov underdrift.
FÖR SNART... är det oktober!
Och då kommer höstens nyheter. Bäva, månde alla pryltokiga! Då blir det trångt här på Floras kulle!

Här skall ni få ett litet smakprov av vad som komma skall, dessa godbitar kommer från Chic Antique. Jag tänker inte kommentera dem, ni ser själva... njut av de vackra bilderna!

P.S: Jodå, den nya katten lever och har hälsan...

Hon är förskräckligt "jamig" om nätterna, men varför skulle hon inte vara det?

Hon tycker nog att vi slaggar bort dygnets bästa timmar!!! D.S.

Tillökning

2009-09-04T17:06:00.001+02:00

MAYA

…kom till oss igår, på storungens åttaårsdag. Det var många år sedan vi hade katt nu, så man har hunnit glömma.

Maya är tre år, och hon är en supersöt liten Ragdoll i ovanligt liten storlek. Hon skall vara här en vecka, på prov. Men vi är redan helsålda.

(Men vänta nu, är inte det här en inredningsblogg? Då skall jag berätta: idag har jag ägnat TIMMAR åt att hitta en kattkorg som inte stör de estetiska sinnena alltför mycket.

Det finns korgar i:

mörkblå plast.
neongrön fuskpäls.
spräckliga nittiotalstyger (liksom inkamönstrade, i orange, grönt och gult).
ljusrött med seriefigurer.
skotskrutigt i blått med gröna och röda ränder.

Jag blev till slut alldeles illamående av alla dessa horrörer. Man kan ju få migrän för mindre! Till slut fick jag nog.

“Har ni de gamla klassiska, alldeles vanliga korgarna, i rotting?” undrade jag, och damen i kassan såg först ganska frågande ut. Men en stund senare gick jag nöjd ut ur affären. Korgen fanns, men den fick specialbeställas och kommer redan till veckan. Jippi!!!

Sedan åker den vita sprayfärgen fram. Och fårskinnet “Ludde” från IKEA…)

Nu skall jag montera ihop klösbrädan, och sedan är det dags för barnfamiljernas heligaste stund: FREDAGSMYSET!

Ha en skön fredagskväll och helg!

Det kom ett paket...

2009-08-31T12:00:00.000+02:00

...och det var baske mig det vackraste paket jag någonsin fått!

Paketet hade avsändare ANNALUNDA, och spana in innehållet:

Är inte DETTA personligt, så säg???

Ljuvlig badolja från Le Pére Pelletier.

Ser ni den lilla Annalunda-etiketten? Tror ni att jag kommer att ta bort den? Nehej, just det!!!

En liten "bonus-tvål" i vacker spetspåse...

Klädnypor! Inte så praktiska men ack så charmiga...

Och så diskborsten, min favoritmodell som är så svår att få tag på.

Och sist men inte minst... den lilla MADONNATAVLAN!

Annie bloggade om den här, och om att hon precis lagt ut den i webshoppen.

Så snabbt har jag ALDRIG klickat, för det fanns ju bara en enda! Hon är ljuvlig, och jag tröttnar aldrig på att kika in genom glaset...

Så om ni inte har kikat in hos Annalunda Ting - gör det! Annie har även öppnat en "riktig" butik, som jag läääängtar efter att få besöka...

**************************

Nu tänkte jag visa ett axplock av sommarens målningsprojekt! Sommaren är perfekt om man vill måla. Bara att bära ut sakerna och sätta igång. Vintern kräver så mycket mer planering.

Den gamla trädgårdssoffan fick jag av Heidemarie för en del år sedan, och den har varit "mer shabby än chic", kan man säga. Nu gjorde jag slag i saken och attackerade den gamla pjäsen med högtrycken.

Färgflagorna yrde i luften, och så här ren blev den!

(Gammalt trä är så vackert...)

Efter ett par tunna lager kittvit linoljefärg är soffan klar att använda!

Nu är den dessutom skyddad från väder och vind, när den fuktsamlande gamla plastfärgen är borta.Min svägerska hade en gammal blomkruka i en gråbrun färg som inte var direkt charmig.

Så här såg den ut efter att den fått några lager sprayfärg:

Orange var det som gällde på sjuttiotalet. Men... nej! Det känns inte som "jag"...Bara att dra sprayfärgen och skjuta från höften!

Asken med lock är också vitmålad, och skall dekoreras innan jag är färdig med den.

Ankan från Erikshjälpen var mörkgrön. Den är nu vit och "shabbad", men inte riktigt klar ännu. Den skall få en omgång patina, när jag hittar den burken (*jag? Slarvmaja???*)

Den står tillsvidare uppe på skåpet "där-allt-skall-få-plats"...

Tavlan i bakgrunden har en helt egen historia:

På ett slott någonstans i Europa hänger en tavla . Tavlan fotograferas av och blir till en bild i en bok. Vi härhemma får syn på bilden och blir hänförda: Där är ju Oscar! Han är mannen till höger, och är en släkting på mannens sida, närmare bestämt hans mormors farfar. Här är han ute på jakt med prominent sällskap.

Tavlan kommer aldrig att bli vår. Vad göra? Jo, fotografera av bilden i boken, maila den till vännen Heidemarie som kan printa med oljefärg på duk, och sedan fernissa det färdiga resultatet...

Många steg att gå, men det blev förvånansvärt bra. Oscar har fått komma hem till slut. Hurra!

Att leka med lera är bland det roligaste man kan göra med ungarna, tycker jag. Vi knepade och knåpade en bra stund...

Till vänster: Äkta mintkyssar.

Till höger: Fejkade mintkyssar.

Sedan försökte jag mig på en thékanna i miniatyr, att hänga runt halsen. Nej, någon keramiker blir jag nog aldrig...

Det var några av de kreativa projekten som pågått här i huset!

Det största har jag inte visat ännu, för det saknas rekvisita till de bilder som skall tas av projektet: det jättestora bruna skrivbordet har fått en ansiktslyftning!

Ha en fin dag och vecka!

Små, små kaffekannor och annat plock…

2009-08-26T10:51:00.001+02:00

Sedan köket blev (nästan) färdigmålat trivs jag mycket bättre med det (Det där med “nästan” är förstås inte riktigt tillfredsställande. Ni kommer ALDRIG att få se bilder på den där remsan ovanför kyl och frys som fortfarande är gul!

Kylen och frysen är förresten så inpackade i kylskåpsmagneter, telefonlistor, viktiga lappar och annat skräp att vi inte hade hittat handtagen om vi inte vetat var de satt.

Jag förtränger den delen av köket ur mitt medvetande för att orka leva vidare…)

Här firar vi min födelsedag, och jag tog några snabba bilder när köksbordet för en gångs skull var fritt från Kalle Anka-tidningar, räkningar och tuschpennor.

(Duken heter “Karin” och kommer från Nyblom & Kollén)Ovanför kökssoffan hänger den gamla klockan från min gammelmorfar och -mormor i Rosvik. Där hängde den också i köket.

Den fungerar alldeles utmärkt, om man kommer ihåg att dra upp den!

Det här med kaffekannorna i koppar började med att jag köpte en till påskkärringens kvast, den fula tanten som hänger och svävar i vårt köksfönster varje påsk…Sedan har det blivit några fler. Det är något visst med de där fulsnygga små sakerna. Kanske något barndomsminne?

De är i samma klass som virkade grytlappar och kakeldekor i vinyl i mitt nostalgiska arkiv… Man tycker egentligen inte att de är så rasande snygga, men de väcker något inom en!!!

Dokumentet är ett julkort från Jeanne D´Arc Living. Det enda av årets julkort som fått hänga kvar. Tror jag… Hmm, få se nu…? (Nej, jag skojar bara. Riktigt så illa är det inte!)

Skärbrädorna i porslin från House Doctor är en ny favorit, vi har dem i butiken och har beställt fler.

Hjärtat i luffarslöjd är tänkt att lägga emellan kastrullen och plattan för att det inte skall koka över. Har aldrig testat, dock!

Flaggstången med den ilskna örnen är gammal, från en antikbod i Haga i Göteborg. Den fick mannen av mig i present för många år sedan.

Rosor, rosor… Vita rosor är vackrast tycker jag! Mannen knusslar inte med buketterna. Han gillar blommor.

Choklad i frostad Marimekko-skål fick jag också. De fyllda kulorna från Lindt är så mega-smarriga att de tog slut på ett par dagar!

(Och så fick jag även en DVD-box med 18 timmar “Månbas Alpha”, och ytterligare en med “Arkiv X”. Familjen hade gjort en behovsanalys. De är SÅ rara…) De här fina servettställen i plåt är vackrast med enklast möjliga servetter i (dessa vita finns i 50-pack på IKEA…)

Ställen finns i butiken!

Den gamla rakspegeln kommer även den från huset i Rosvik utanför Piteå.

Den gamla glasburken från Surte glasbruk, fylld med Skagensand, står på bordet sedan länge. Den är enkel och praktisk, ingen större risk att bränna sig när man sträcker sig efter flingorna!

Struten som jag sydde av ett örngott med monogram har fått sällskap i fönstret av äggkorgen från House Doctor (“finns i butiken” skulle jag ju kunna tillägga, men nu kanske det räcker med reklam? Det är ju ingen kommersiell blogg det här! Snarare tvärtom!)

Jaha, det var allt från mitt kök för denna gång!

“Varför ni inte får se hur köksskåpen ser ut?” Det kan ni ju fundera på! Jag kan avslöja så mycket som att det INTE kommer att dröja så länge innan penseln kommer fram igen!!!

Önskar er en härlig dag!

Kramar:

Annette

Rea på Floras kulle!

2009-08-21T15:06:00.001+02:00

Så var vi hemma från den välbehövliga semestern i Luleå!

Huvudet snurrar av idéer till blogginlägg, kameran är fullproppad av bilder… Men FÖRST vill jag bara meddela att imorgon,

LÖRDAG kl. 11-16,

startar vi årets stora höstrea i butiken, den första (och därmed största) sedan vi drog igång i höstas!

Rea-borden är fulla av ditten och datten, och vi fyller på efter åtgång och humör!

VÄLKOMNA!

Kram:

Annette

Semester...

2009-08-16T17:56:00.003+02:00

Nej, jag har INTE slutat blogga.
Inte uppkopplad.
Har det skööönt!
Vi hörs snart!

"Jeanne D´Arcsk" inspiration

2009-07-31T17:26:00.004+02:00

Så har jag äntligen fått besöka den!
Butiken Bettys i Borås, som alla fans av den franska lantstilen talar sig varma om.

"Kan den verkligen vara så fantastisk som alla säger?"
Japp, den kan.

Man ÄR liksom i Frankrike när man kliver in på Bettys. Jag har gått i ett rus hela dagen.
Ett Jeanne D´Arcskt rus (försök uttala det, om ni kan!)

Så väl hemma vid datorn igen gjorde jag några väl valda, snabba inköp till min redan överlastade butik, allt förstås i fransk lantstil:

Vacker "Bedekede" att hänga på favvis-madonnan:

Stativ för krukor.

LITE "out of season", men varför inte ha det som praktisk förvaring av kaffekopparna?

Shabby Chica julkort.
Vacker plakett med franskt ordspråk.
Något om att ta vara på livet för det går inte i repris?

Klämma i järn för foton.

Julgransljushållare i supersize!

Denna rymmer vanliga kronljus.

Stor, tung madonna, 54 cm hög.

Vaddtäcke med koksgrå blommor på linnefärgad botten,

fint som överkast i enkelsäng eller att lägga över soffan.

"&"-tecken i patinerat trä.

Så nu ser jag fram emot lite nytt på hyllorna framåt hösten!

Och nu har vi semester igen. Suck, vad bra vi har det...

Antikmässa + loppis = en lyckad dag!

2009-07-20T01:47:00.001+02:00

Vad kan man säga? Att lyckas pricka in en antikmässa OCH en loppis på en och samma dag, är det inte nästan för bra för att vara sant?

Årets antikmässa i Kungsbacka var som vanligt sevärd. För oss loppisfrästa ligger priserna en aning för högt, men visst går det att pruta. Men det bästa är nog ändå att titta, känna, lära sig och bara njuuuta av stämningen!

Lite smått och gott blev det förstås:

En fungerande väckarklocka i miniformat (5 cm!), fyndad för 15:-. Snyggot i bakgrunden är mannens farfar.

En liten linoljemålad barnstol, jag kan bara inte motstå barnstolar!

Karl´n som kan vara min farfarsfarfarsfarfarsfarfars... någonting. Men vi ser inte ut att ha samma hårkvalitet, så det är nog bara en skröna i alla fall...

Ett par små barnskor i lack. De fick nya snören i sammet.

En kanonkula, nu skall här malas senap! (Åsa, visst har du redan köpt en? Annars får jag leta vidare!)

Skålen är en mortel i porslin utan stöt, som jag har haft ett tag. Porslinet är flera centimeter tjockt, så den borde vara perfekt att mala i.

På loppisen fyndades följande: en gammal psalmbok i fodral för en tia.

Rut Janssons vitaminflaska med bakelitkork. Ordinerad av Dr. Svedberg år 1943.

En gammal fläckig spegel för 25:-. Det var fläckarna jag betalade för!

Dock lite i fläckigaste laget, visade det sig efter rengöring. Ser ut som om någon glömt den bakom dasset sedan sextiotalet.

Det kommer aldrig att noppas några ögonbryn framför den här spegeln, den får tillhöra kategorin "Dekorativa Föremål".

Lite vit sprayfärg senare såg den ut så här:

...och fick slutligen sin plats i hallen på den röda väggen.

Träspolar för en femma styck, lite kantstötta men perfekta att förvara spetsar och band på. Här har jag precis diskat dem.

(Har ni tänkt på hur GOTT det doftar med gammalt trä? Den doften kom fram när spolarna blev fuktiga och låg på tork här i korgen. Vi snackar alltså inte ruttna gamla plankor, utan en frisk, träig doft som man kan känna uppe på vinden i ett riktigt gammalt hus. Eller är det bara min hus-nördiga personlighet som får mig att gå loss på sådana här saker...?)

En rostfri kanna MED lock för 40:-. Jag har en likadan UTAN lock, som jag använder när jag vattnar pelargonerna i köket. Och nu fick jag äntligen se hur den ser ut i komplett skick!

Det var den dagen, det. Ekonomin fortfarande stabil, tack och lov. Jag minns det året jag släpade hem lillungens säng från den där mässan. Det är med en viss bävan man kliver in där, men i år gick allt bra...

Härhemma har vi påbörjat ett nytt projekt: stortjejen skall få ett eget rum, och vi har valt ut detta gudsförgätna hörn av vinden som Platsen där detta skall byggas:

När mannen berättar för våra bekanta om projekt vinden så uttrycker han sig såhär:

"Vi skall fixa ett rum på på vinden. Hon tjatar och jag bygger".

Vilket är absolut sant. Om hon skall få ett eget rum innan konfirmationen så behövs det några piskrapp över ryggen, han har ju bara sju år på sig, stackarn, så det kan ju bli lite stressigt.

Men när det kommit till tapetsering och målning, då är han bortkopplad. Jag har redan börjat kika på tapeter, i min entusiasm. Har det inte blivit väldigt dyrt? Laura A känns fortfarande prisvärt, om man jämför. De är slitstarka och tidlösa, så det lutar åt det, helt klart.

Nu är det ju så att dottern skall få välja, med vissa puffar i rätt riktning. Mannen pekade på henne med hela handen härom dagen, och röt med kommandorösten:

"Du FÅR välja vilka tapeter du vill, bara det är Laura Ashley!"

Åh, vad jag älskar den mannen. Han styr minsann upp allting så bra... Återkommer om vindsprojektet om X antal månader, då det kanske är klart.

(Skeptisk? Jag?)

Kramar:

Annette

Sommarens utepyssel

2009-07-16T10:08:00.001+02:00

Jag var egentligen ute efter lite ovanligare fönsterbågar, med hundratals spröjs i små, små rutor...

Men dessa var inte fy skam för en tvåhundring från den lokala loppisen! Dammiga och "spindelväviga", men med friskt virke efter att ha förvarats i en lada sedan sextiotalet. Det blev ett till Marie och ett till mig!

Ni har kanske gissat? Visst skall det bli SPEGLAR av dessa!!! Häng med nu:

Efter en rejäl rengöring med ljummet vatten och såpa, tog jag bort det gamla linoljekittet med varmluftspistol och spackelspade.

De gamla fönsterspikarna tog jag enkelt bort med en hovtång.

Jag fick en slipmus i födelsedagspresent, och nu fick jag äntligen testa den... Suveränt bra och lätt att jobba med!

Finkornigaste papperet, och så slipade jag bort de sista kittresterna ända in till träet. Beslagen fick sig en omgång med stålull, men lite rost fick sitta kvar...

Den faluröda utsidan fick behålla färgen, eftersom den blev baksida. Den trärena insidan bestämde jag mig för att måla. Jag kunde ha valt att olja och inget mer, för träet var vackert. Men skall det vara vitt så skall det!

Beslagen hade rostat fast ganska rejält, och jag ville inte riskera att göra sönder dem. De fick istället en plastpåse som skydd innan målning...

Dessa har jag gjort reklam för tidigare... Vinylhandskarna från Coop! Femtio öre paret kostar de, och det är det absolut värt för att slippa tvätta händerna med balsamterpentin!

Och så målar jag med Ottossons linoljefärg. En liter räcker till 50-60 m2, den är dyr men oerhört dryg. Finns att köpa på nätet från Byggfabriken.com.

Jag skippade grundningen eftersom fönstret skall hänga inomhus, och målade direkt med outspädd färg, tunt, tunt med en rund pensel.

Det kunde gott ha räckt med ett lager färg (för lite "shabby" känsla), men efter en intern överläggning här hemma blev det två...

(Påhälsning i kvällningen...)

Enda nackdelen med linoljefärg är torktiden! Tre dagar tog det innan det var så torrt på ytan att man kunde ta i det. När jag ändå var igång blev det två fönster... Maries blev också klart, av bara farten.

Eftersom baksidorna är målade med falu rödfärg, så satte jag möbeltassar i hörnen, för att det inte skall färga av sig på väggen.

...och dubbla öglor (för säkerhets skull!) i varje sida, ca 1/3 från överkanten att hänga upp dem i. De är ingen lättviktare!

Sedan fäste jag rejält tjock, dubbel najtråd mellan öglorna.

Jag spraymålade tre små krokar till varje fönster och skruvade fast dem i överkanten, ifall man vill dekorera med en ljusslinga, girland, kedja med kort eller något annat.

Och på mitten fick de en lite större krok:

Maries fönster är målat ett varv och är lite gråare i finishen. Här var en svart krok perfekt...

...och mitt fönster fick en vit.

Så var det dags att ringa glasmästeriet. Tre millimeters spegelglas var slut, så det fick bli fyra. Det fungerar, men blir ganska tungt. Jag tror att tre millimeter är att föredra.

Så var det dags att nubba fast speglarna. Där improviserade jag.

Jag använde listspik, även den från Coop, en tunn spik utan huvud som jag ändå hade hemma. Den är bra just för att den är så tunn, träet spricker inte.

Eftersom jag inte äger en mindre hammare än denna, så hittade jag på en egen lösning...

Att lägga en nål emellan visade sig fungera bra, spiken lyftes upp precis lagom för att det skulle gå att spika.

Om man vill kan man knipsa av spikarna med hovtången.

Vid spröjsen går spiken rakt igenom = hälften så mycket arbete!

(Nu får jag säkert gliringar från en eller annan fönsterexpert - "haha, så där gör man väl inte?" Men strunt samma, det funkade och det räcker för mig!) Ta-daaa!!!

Nu hänger den ovanför soffan, och verkar inte få för sig att ramla ned (peppar, peppar...)

Tills vidare är den dekorerad med några gamla foton och vackra vykort, mina gamla barnskor och en liten ängel som jag fått av Marie.

Projektet tog sin tid, men jag ser det ju som avkoppling och terapi att pilla med sådana här saker. Och det är desto roligare när det är klart!

(Så kom an bara, om någon har tips om ett fönster med hundratals små spröjs till salu, så ring mig!)

Till sist vill jag presentera besökaren i vårt vardagsrum: Hon står där och sprider en så rogivande stämning i rummet, väntande på att en (högst anonym) vän till mig kanske skall ta med henne hem till sig vid tillfälle (du behöver nog inte stora släpvagnen, Viola... hon får säkert plats i bagaget!!!)

Hejdå alla mina vänner därute!

Önskar er ett fint slut på veckan!

Kramar:

Annette

På köksbänken

2009-07-07T11:07:00.001+02:00

Det finns folk som kan det där med stilleben och snygga arrangemang. Och så finns det sådana som INTE kan.

Jag tillhör den där sista stackars gruppen, som släpar hem en ny pryl och ställer den där det råkar finnas en lucka.

Härom dagen släpade jag hem en våg. Det var FYNDET, som jag sneglat lystet på vid varje besök på Särö Trädgård, den Franska Lantstilens mecka söder om Göteborg.

Den ser ut att ha tillbringat de senaste fem vintrarna utomhus. Shabbig, chic, men fullt fungerande och med en överväldigande "Jeanne D´Arcsk" utstrålning! Till slut tog jag mod till mig:

"Den där slitna gamla vågen utan prislapp på", sa jag så nonchalant jag bara kunde (i en ton som lovade att befria dem från skräpet), "säljer ni den?"

Kassörskan ringde och frågade någon ansvarig, och hennes ton lät inte så hoppfull. Men JO!

"Du får köpa den billigt, för den är inte komplett".

PPRRRTTT:.. (ni vet, så där sprickfärdig som man känner sig när man precis fått köpa en sak som man inte kan leva utan, till ett pris som vida understiger vad man kan tänka sig att betala...)

Väl hemma i köket ville jag prova på att göra ett lantligt stilleben där vågen skulle ha hedersplatsen. Jag rusade runt och samlade ihop lite pryttlar som kunde passa in:

Skärbrädorna i porslin från House Doctor, en Madonna i turkos, och smör-och-sylt-byttorna (från min s.k. "palt-servis") som jag köpte på Balders Hage när jag flyttade till min första egna lägenhet 1985. Jag tröttnar aldrig på dem!

Madonnan, skärbrädorna och den franska plåtskylten finns i min butik. Mineralvattnet "skogstjärn" med smak av pors och älggräs har sanslöst vackra flaskor i retrostil, och fanns också i butiken. Nu har jag emellertid pimplat i mig dem, eftersom man inte kan ha färskvaror stående så länge (hm). Jag älskade både smaken och utséendet, men någon lysande försäljningssuccé blev de aldrig.

Efter säkert hundra foton åkte stillebenet bort, och nu ser det ut som vanligt här i hörnet bredvid spisen. Min älskade brödrost från DUALIT används flitigt, och fick tillbaka sin gamla plats.

Mannen: "Typiskt dig. Du bara MÅSTE ha en brödrost som är DUBBELT så fet som en vanlig, och så klagar du på att vi har ont om plats på köksbänken".

Jag (med ett milt léende): "Den är ju så SNYGG!"

Jag har hittat ytterligare en funktion på min lilla Canon Ixus! Nu vet jag hur de där vackra fotona på "röd cykel mot svartvit omgivning" kom till. Inställningen heter "färgaccent", och släpper bara igenom gula och röda färger! Visst är det sanslöst coolt...?

Fast lavendeln ser lite oaptitligt grå och dammig ut...

(Apotekare Gyllenboms sortiment finns också i butiken. Förkylningshonungen kan jag varmt rekommendera! Och burken är riktigt snygg...)

Dagens projekt: slipning av brunt skrivbord.

Pianot har äntligen åkt ut ur vardagsrummet (pust!), eftersom ingen av ungarna någonsin klinkat på det. Själv har jag en låsning efter tio år av pianolektioner med mestadels skalor och klassiska etyder. Burr.

Skrivbordet får inta bästa platsen istället, och efter målning blir det datorns och posthögarnas nya hem.

Många Varma Sommarkramar:

Annette

P.S: OM jag gjort rätt är alla bilder klickbara. D.S.

Inredning á la Liseberg...

2009-07-06T14:55:00.001+02:00

Jag kommer ofta på mig själv med att inspireras av de vansinnigaste saker.

Vem vill egentligen läsa ett inredningsreportage från kaninernas hus på Liseberg? Ni vet, de där stora, gröna gossedjuren med en svettig sommarjobbande tonåring inuti, som växelvis kramar och skrämmer livet ur små barn hela sommaren?

De bor här. Ungefär det närmaste inredningsinspiration som denna semesterperiod bjudit på.

Så i mitt svältfödda tillstånd tog jag en serie bilder! Vad tycks? Pärlspont, spegeldörrar, järnspis... Visst skulle man kunna bo så här...?

(Tvätten hänger på tork lite här och var, precis som hemma hos oss!!!)

Familjens DVD har flippat ur, så min laptop är hårt ansatt just nu. Någon kom nämligen på att man kunde använda den som DVD, tills mannen har behagat fixa vad-det-nu-är som är fel med den tekniska utrustningen... GAAAH!!!

"Kan ni vara snälla och fimpa 'Madagaskar 2' så att mamma kan skriva ett inlägg om det där gamla fönstret som jag målade i helgen? Va? Ungar...?"

Då blir man garanterat jättepoppis-mamman. Så jag försöker istället ha semester, och vila lite från det ständiga flackandet runt i cyberrymden. Fast det kliar i fingrarna! Och kameran är full av bloggbilder som vill ut i ljuset...

Snart är semestern i alla fall slut för den här gången. Då blir allt normalt igen. Så normalt det nu kan bli i den här familjen.

(Vill ni se hur Pippi Långstrump bor? Eller kanske Nils Karlsson Pyssling? Nej, ni skall slippa, det lovar jag! Men jag tog bilder!!!

Sommarkramar:

Annette

Små projekt

2009-06-22T14:53:00.001+02:00

Det är märkligt ändå, att man blir så hemmablind.

Jag ser sällan att övervåningen saknar lister och dörrfoder. Mannen ser det aldrig.

Nu har i alla fall den sista av de brunbetsade innerdörrarna fått ett par lager vit färg. Sista bastionen har fallit! Det var inte jag som avskydde dem mest. Mannen hävdade att materialet i kombinationen med färgen liknade pressat bajs. Ungarna fnissade nästan ihjäl sig åt den beskrivningen förstås.

Nu är alla dörrar vita, och fast de aldrig blir gamla fina spegeldörrar så går de att stå ut med.

När vi fick våra två små tjejer greps jag av total Madicken-yra.

Det var på den tiden Klädd-i-lin forfarande tillverkade barnkläder (gudarna vet varför de slutade med det?) Där fanns knäbyxor, förkläden med stråveck och underklänningar som verkligen hade rätt känsla!

Denna får fortfarande hänga som prydnad i väntan på att äldsta dottern skall kunna ha den. Maries dotter Lisa använde den när skolan hade temadag: "Att gå i skolan för hundra år sedan". Passande, eller hur?

Lillungen skulle få ett "P" på sin säng, precis som storasyster. Dessa finns hos Country by Mail. Men för att slippa limma fast bokstaven på den gamla sängen fick det bli ett fint band istället.

Huvvaligen, så jobbigt med semester - vad skall jag göra nu?

Beskära bersån, måla lite på mitt "förvandla-gamla-fönsterbågar-till-speglar"-projekt, sortera gamla inredningstidningar ute i solen... Vilket sjå!

Inte. Helt ljuvlig är det.

Sommarkramar:

från

Annette

Lycka är ett hjärta...

2009-06-20T17:28:00.001+02:00

Ville bara kika in och önska er en fortsatt GLAD MIDSOMMAR!

Tja, glad och glad förresten... Det var mannen kom på den ljusa idén att ha butiken öppen på midsommardagen.

Så här sitter jag nu bakom disken, med datorn som enda sällskap, allt medan svenska folket INTE köper dukar och doftljus hos mig, utan snarare ligger hemma och zappar mellan kanalerna, bakfulla som ägg.

Nåja, i alla fall har jag vissa glädjeämnen att dela med mig av. Bl.a. detta:

Det sanslöst fina hjärtat, som jag vann i en tävling hos Marie-Louise med bloggen "Smycken & Smulor".

Jag har använt det nästan varje dag, TACK Marie-Louise, jag blev så glad för den vinsten! Du gör så jättefina saker!

Annars börjar semesterlunken infinna sig. Det har bl.a. slipats och målats på några gamla fönsterbågar, som skall bli speglar så fort glasmästeriet öppnar efter helgen.

Kors i taket, nu har solen kikat fram bakom molnen! Så nu stänger vi butiken och drar på ett lager färg till...

Tjolohopp!

//Annette