24 februari, 2009

Award!

Man blir förstås alltid glad när man får en award!
Och så vill man ju dela med sig.
Denna har jag fått från fina bloggen "Vårt liv i norr".

Nu vet jag att många våndas över det här med att ge awardsen (eller vad det nu kan heta i plural?) vidare. Därför kräver jag INTE detta, dela ut eller behåll och gå vidare i livet!

Hur ni än gör är ni värda awarden!



Dessa är bloggar som jag ständigt återkommer till, hämtar inspiration från, och ibland läser jag samma inlägg om igen.
Det är bloggar där jag inte känner mig anonym ute i den stora (och ständigt växande) bloggrymden.
När jag har ont om tid och ork (= ofta!) begränsar jag både läsandet och skrivandet, men dessa håller jag i alla fall koll på! (HA! Bara så att ni vet det!)
Ibland lämnar jag inte ens en kommentar efter mig, för om barnen plötsligt skriker efter ett glas mjölk eller det hörs ett illvrål (fääääärdig!!!") från toan, då hinner man inte.
Då syns jag bara i besöksräknaren.
Men jag finns hos er, ändå.
TACK för all glädje ni ger, till mig och andra!

OCH NU...

Raskt över till något helt annat.

Jag har blivit med TOLIX!Citat från Broarne, där jag köpte den crèmevita pallen:

"TOLIX har börjat bli ett begrepp även här i Sverige.
Stolarna från TOLIX lilla fabrik i Frankrike passar in i alla miljöer. De är tillverkade i stadig plåt och är lackade i en mängd färger.
Designen är gammal och genuin från 1930, de tillverkas än idag för hand på samma fabrik som då. Höjden är 50 cm. Stapelbara, stadiga och "tysta".

Jag har förstått att Tolix är något magiskt. Tolix-feber sveper igenom bloggvärlden.

"Tolix", suckade Marie (som är oerhört stilsäker), "En sådan skulle man ha..."

Kugghjulen i min hjärna började snurra. Är de inte lite småfula? Så såg jag en bild på en Tolix-pall i stål, bredvid zinkkruka innehållande olivträd:

Jo, tänkte jag. Den har något i alla fall. Hursomhelst så behövde jag en stadig pall i butiken. Jag stod och höll i en på kontorsvaruhuset för ett tag sedan. Gummi och vinröd plast! Suck. Dessutom var den dyrare än en Tolix. Är valet svårt? NEHEJ!

Resolut klickade jag ned en crèmevit pall i varukorgen, i Broarnes jättefina webbutik. Och idag skall jag hämta den på posten! Den skall slitas in ordentligt, hårdtestas i allra högsta grad. Så får den dessutom lite snygg patina...

Vad tycker ni om fenomenet Tolix? Ful? Kult? Vacker? Och hur kombinerar man den med den franska lantstilen?

Men en kärlek har jag i alla fall drabbats av den senaste veckan: den franska skoltvålen!

Den har sett likadan ut i generationer. Man "laddar" den med oliv- eller palmtvål i en väggmonterad hållare av krom eller mässing. Parfymfritt, hudvänligt... Den torkar oerhört snabbt och räcker därför länge, länge.

Jag har beställt hem båda varianterna. Jag bryr mig inte om ifall jag inte säljer någon alls. Jag bara måste ha. Det här är passion, på riktigt! De görs av Comptoir de Famille, som jag handlat av tidigare. Bl.a. deras handtvål i nostalgiska pumpflaskor: Vackert förpackad vardagslyx, med doft av lavendel eller Persil Mint (som tvättmedlet!)

De har dessutom de världens ljuvligaste (och dyraste!) doftljus i glas.

Usch, ja! Så mycket fint det finns. Jag behöver ytterligare 200 kvadratmeter butiksyta. Hallå...? Någon...?

18 februari, 2009

Samla soffor

Nu har det hänt igen.

Jag är helt klart periodare.

Periodvis hänger jag på Blocket, periodvis på Tradera. Just nu är det Blocket som blivit mitt ständiga tillhåll.
I min vilda jakt på skrivbord och säng till äldsta dottern, hittar jag alla möjliga "bra-ha-saker", som ger mig galna idéer om ommålning och renovering.

"Varför kan du inte samla på handväskor, som andra kvinnor gör?" log mannen i förrgår över kvällstéet, milt överséende. "MÅSTE det vara kökssoffor och så´na STORA saker?"
Han hade precis varit och hämtat sekretären "Alve" med påbyggnadsdel för endast en sjuhundring.
Och igår kväll fick han, precis som han förutspådde, släpa hem en fin gammal avlutad kökssoffa, för mindre kosing än så.

Här går våra meningar isär. Vi grälade om det för några dagar sedan, på IKEA.
HAN menar att jag INTE borde berätta på bloggen om att jag varit på loppis, INTE yppa vad jag betalat för sakerna, och definitivt inte VAR jag varit någonstans och fyndat!
(Jag var lite arg, varför skall han börja läsa bloggen nu, när han inte gjort det tidigare?
Skall jag bli censurerad efter snart 200 inlägg???!)

"TAFSA INTE PÅ MIN BLOGG!!!" gastade jag till slut, så att alla i restaurangen på det stora blå varuhuset stirrade, och satte köttbullarna i halsen.
Sedan surade jag en lång stund.

Jag hade överläggningar med vännen Marie dagen efter över en kopp kaffe, och berättade vilka restriktioner mannen ville lägga på bloggen. Hon fattade ingenting.

"Vad skall man DÅ skriva om?" undrade hon förvånat.

Nej, men PRECIS! Om man utelämnar alla intressanta detaljer så kan man lika gärna lägga ned!!! Eller?

Hans oro grundar sig i, att blotta ordet "loppis" kan antyda att jag säljer loppiga saker i butiken.
OK, för sakens (och husfridens) skull kommer här ett förtydligande:
ALLA saker jag säljer i min butik är NYA, direkt från leverantören.
Fast inredningen är mestadels gammal, köpt på lop... öh, Blocket.
Den vill mina kunder ofta köpa.
(Nöjd nu, älskling...?:-)

Nog om det.
Chic Antique har nya fina bilder på hemsidan, här kommer ett axplock ur deras sortiment.
Jag älskar deras bilder! De andas vår, och man får en hel del inspiration att inreda med blommor och gamla saker i den franska stilen. Se och njut!


Orkade ni hänga med hela vägen? Jag kunde knappt välja vilka bilder som skulle få vara med, så många fina fanns det.
Det är inte utan att man börjar få vårkänslor nu när vi packar upp påskägg i butiken! Handgjorda pappägg med nostalgiska, gammaldags motiv, och så plåtägg, att spara i generationer.
.
Jahapp, då kanske man skulle ta sig en kopp kaffe och en tur på Blocket?

13 februari, 2009

Valentin-hälsning!

Med önskan
om en fin
ALLA HJÄRTANS DAG,
...till alla mina BLOGGVÄNNER!
Ni finns i mitt hjärta,
och även om jag inte hinner
besöka er varje dag,
så tänker jag på er, och förundras över det härliga kontaktnät som vi har här i vår lilla bloggvärld.
Här finns en VÄRME och en OMTANKE
som är helt unik.
Och inte minst: TUSEN TACK
för alla snälla kommentarer
som ni lämnar här på bloggen!
Jag blir lika glad för dem alla.
RARINGAR!!!
(P.s. Klicka på Valentin-kortet, så kommer ni till en jättefin sida
med massvis av vackra gamla motiv att ladda ned!)

09 februari, 2009

Inget vitt hem här!

Välkommen in i sovrummet!

Jag har inte velat visa det förut.
Dels på grund av att här alltid är så infernaliskt STÖKIGT (som det gärna blir i ett hem utan klädkammare), men även för att det har känts som raka motsatsen till rådande inredningstrend, "ljust och fräscht".

Här härskar nämligen den engelska murrigheten!

Sängarna köptes på auktion på 90-talet. Jag har tillbringat många timmar med trasa, bomull och T-röd för att få bort resterna av den gamla ytbehandlingen. Sedan har jag strukit alltihop med många tunna lager shellack.

Vi fick tillverka nya sidor, eftersom folk var lite kortare förr i tiden. Jag har ett kort på mig med ENORM mage (i nionde månaden!), i full färd med att stryka de trärena sidorna med kastanjebrun bets. Sedan shellackade jag dem på samma sätt.

Mitt emellan sängarna finns ett "dike" på två decimeter. Mannen brukade trilla ned där, så vi lade en lång rad med böcker mellan madrasserna: Runeberg, Snorre Sturlasson, Hemingway... Det blev bättre, men inte helt bra.
Svärmor förbarmade sig och gav oss en tjockare bäddmadrass, så nu är det bekvämare. För den käre mannen...
Sängborden var i riktigt dåligt skick, och fick lämnas in för renovering.
Föräldrarna har stenhuggar-kontakter, så stenhuggeriet ordnade skivor av granit. Lamporna älskar jag, en jugendmodell i nyproduktion.Ett tag samlade jag på gamla läderkoffertar. Denna, från första världskriget, kommer ifrån Esteten i Helsingborg.
Den väger åtskilliga kilo, och jag släpade hem den på tåg och spårvagn...Snäckorna mår inte så bra av att lillungen hänger i dem. De hänger ständigt på sniskan...
...och huvudgavlarna (1.80 höga!) svajar betänkligt när man rör sig för hastigt i bädden. Hittills har det gått bra. Allt "snirkel" är en mardröm att hålla fritt från damm.

Här ser man tapeten, den är från Laura Ashley och kostade blygsamma 180:-/rulle. Absolut ett fynd, fast det var ju förstås ett tag sedan. Den har ett "omslags-pappers-brun" färg med små franska liljor i vinrött.
Jag gillar den lika mycket nu som för åtta år sedan! Kortväggen fick vara utan tapet (oops, räknade fel!), istället har jag målat den vit och laserat den med marmoreringsgrund och pigment, med en jättestor natursvamp.
Den matchar faktiskt tapetens bottenfärg, så jag är nöjd med resultatet.
Tapetbården är jugendmönstrad, och jag sydde gardiner av stuvbitar som jag hittade något år efteråt.

Idag hade jag antagligen valt bort bården för lite lugnare intryck, fast jag gillar ändå gardinerna (även om de är helvilda!) Det mesta från Laura A. har harmoniska färgskalor, mycket färg men ändå dämpat.
De är lätta att leva med!Påslakanen har Toile de Joey-mönster, jag har önskat mig sådana i åratal. Tyvärr är de ofta hutlöst dyra om man alls hittar några.
Så när La Redoute hade rea för något år sedan, så slog jag till! .

Ovanför sängen hänger tant Noras souvenir från Italien. Det är egentligen ett dörröverstycke, men tills vi får högre i tak, så...Ovanför mitt nattduksbord hänger denna - beviset på mitt tidigare äventyrliga liv!
Kommer man någonsin att få rida kamel igen???
Ramen har små utskurna pyramider runt om. Passande!
Gammelmormors syster Margareta, ett glamouröst kort taget i Amerika efter att hon flyttat dit. Det hänger ovanför mannens nattduksbord (Jag vet faktiskt inte varför, han vet nog inte ens vem hon är...) Storungen som Shaolin-munk (eller snarare intrasslad i ett vinrött lakan!) Ramen är från Indiska.
Plåtskylt från Ib Laursen. Helt rätt i sovrummet!
Gammelmoster Andrea´s toalettbord från femtiotalet har fått en ny "kjol" av Laura Ashley-tyg.
En Tradera-fyndad oljemålning i nationalromantisk stil, impulsköpt sekunderna innan auktionen gick ut. Jag tror att jag gav runt 300:- för den. Carl Larsson-reproduktionen hängde tidigare i tant Noras sovrum. Den har fått en ny ram med passepartout i matt guld.
Carl Larsson var en fantastisk konstnär, men tyvärr har han ju sönder-reproducerats så enormt genom åren. Man har blivit mer än less på illustrationerna från "Ett Hem", i olika blekta varianter ovanför landets alla kökssoffor.
Jag brukar försöka hitta motiv som man inte sett så ofta. Det här är ett inramat vykort från Carl Larsson-gården.
Ramen är från ramaffärens tiokronors-låda! Ja, det var sovrummet, det. Där sover man gott, kan jag tala om!
.
Annars rullar livet på i hög hastighet.
.
Kjell Kriminell skickar påminnelser om bluffakturan som jag fick för ett tag sedan. "Förundersökning kommer ej att inledas, brott kan ej styrkas".
Vem har kollat det? Har någon ringt och frågat bedragaren Kjell:
.
"Har du skickat en bluffaktura till den här kvinnan?"
.
"Näääh", svarar Kjell.
.
"Men vad bra", suckar poliskonstapeln lättad, "Då behöver vi inte undersöka saken närmare!"
.
Eller? Och vad innebär det?
Att det är ord mot ord?
Att det är OK att bluffa till sig pengar?
.
Härom dagen ringde en mycket ung tjej från något som hette "Företagsdelen Gula Sidorna".
.
"Ursäkta, men ringer du verkligen från Eniro Gula Sidorna?" frågade jag.
.
"Öh, jaaa... från företagsdelen Gula sidorna..."
.
"Jo, jag hörde att du sa det, men ringer du från E-N-I-R-O???"
.
Först blev det alldeles tyst, och sedan lades luren på i mitt öra.
Jag känner mig som en blufföretags-magnet.
Jag drar till mig de här idioterna.