24 augusti, 2008

Pitepalt´n

Så var det det här med palt. Bästa sättet att ta livet av en Pitebo, vet någon vad det är? Man kastar ut en palt på svag is...!

Recepten är lika många som hushållen i Pitetrakten. I vår familj mal vi t.ex. ned en lök i smeten. Min bonusmamma, uppvuxen i samma trakt, utbrister med avsmak: "FYYY, då är det INTE riktig Pitepalt!" Men det är det visst. Så dé så...
.

PITEPALT
(recept på Pitemål)

10 neva foil å kornmjöle.
En lit´n piligröut å vatn.
Nager kåoke päro å lek mang råreve, å så nalta sålt.
Hack nå fläsk öti inkråme.
Räid däigen lagom tjåck.
Knod ihop fläske så hä blei som en liten moil.
Kle moiln vä nalta däig så hä blei som en större moil.
Hev dömjen nede en groit vä kåoke vatn å nalta sålt.
Lett dem stå å kåoke en teim.
(ORDLISTA:)
Foil = full
Piligröut = mycket lite
Moil = boll
Nalta = lite


PITEPALT
(min gammelmormors recept från Sandbergs i Rosvik,
på helt vanlig svenska)

1,3 kg råriven potatis
7-8 st mellanstora kokta potatisar
1 stor, gul lök
3 dl grahamsmjöl
8 dl vetemjöl
(Ev. 2 dl vetekli)
Ca 300 gr sid- eller bogfläsk
3 tsk salt
.
Till kokning:
5 l vatten
5 tsk salt
---
Koka upp vattnet i en tiolitersgryta eller större.

Skär fläsket i små tärningar. Salta och vitpeppra.

Riv potatis och lök.

Blanda väl med mjölet till lagom konsistens (skall gå att forma till bollar).

Lägg en träslev i det kokande vattnet. Skölj händerna i kallt vatten, forma en näve paltsmet till en boll. Gör en liten grop, tryck i några fläskbitar. Vik smeten runt och rulla till en boll igen.

Ropa på mannen. Be honom ta upp sleven ur grytan. Lägg palten på sleven och sänk ned i vattnet och se till att han håller den där tills nästa palt är rullad. Låt den försiktigt glida av sleven, lägg i nästa osv.

Kontrollera till sist att inga paltar har fastnat i botten, genom att röra mycket försiktigt med sleven.

Låt koka i en timme.


Om smeten blir lös, tillsätt mer mjöl.

Stek upp överblivet fläsk och servera som tillbehör. Palten ätes varm med smör och ev. lingonsylt. Drycken är given - mjölk!



Om man har turen att ärva en paltslev, så vårdar man den ömt och använder den ofta så att den inte blir ledsen. Jag har min mormorsmors paltslev. Den är len som sammet på ytan, och så tunt snidad att man undrar hur den kan ha hållit så länge? Palt-mojset fungerar väl som klister, kanske... Proppmätta kramar:

Annette

Inga kommentarer: