Jul i butiken - kundkvällar i december!

YYY Nu har julen gjort sitt intåg hos Floras kulle! YYY

Så här ser det ut hos oss just nu...
Trängseln är obeskrivlig.
När jag ser på kort från förra julen så märker jag

en viss skillnad.
(Jag tyckte att det var trångt, DÅ!)

Y (En ilsken liten tomte...) Y

Den 8:e och 9:e December...

.

är det KUNDKVÄLLAR hos oss mellan kl. 16 - 21,

välkommen att besöka oss då!

YYYY

Vi bjuder på Maries goda pepparkaksbröd

med västerbottensost

och saffransskorpor,

och så glögg förstås...

YYYY

Meddela mig din mailadress,

om du vill ha vårt utskick med mer info!

Från guld till silver

Allvarligt talat tror jag inte att olivträdet kommer att överleva vintern inomhus. Det ser olyckligt ut redan nu.

Jag klippte ned de långa skotten, precis som man skall. Då fick jag ju några fina olivkvistar på köpet, att dekorera med! Det var snyggt i ungefär en vecka, sedan såg även dessa ganska olyckliga ut (det får ni inte se någon bild på…)

Vilken tur, att vi har köpt hem fusk-oliv-kvistar till butiken!

Kommer ni ihåg den stora guldspegeln ovanför TV-skåpet (skåpet som bekant inte alls innehåller någon TV, utan en dataskärm, som vi kallar för “TV” så att barnen skall få känna sig någotsånär normala…?)

Jag ville få in lite silvriga inslag i vardagsrummet, och bestämde mig (till slut, efter mycket velande hit och dit) för att spraya den i silver.

Jag maskade själva glaset med papp och maskeringstejp.

Men HJÄLP, vad den blev silvrig!

Ser ni??? Resultatet blev så perfekt att den ser ut som plast! Vad göra?

Fort fram med Ottossons linoljefärg i kimrökssvart! På med gummihandskarna och en pensel, blaska på färg över hela ramen…

…och så torka av med hushållspapper. Färgen mattas av och kryper in i alla de små skrymslena.

Sådär, nu ser finishen mer ut som gammalt tenn, betydligt bättre!

Och fram med den franska kyrkoljusstaken för att se om de passar ihop. Jodå! (Här ser det ut som om jag sitter och smuttar från flaskan med balsamterpentin… Doften räcker för att göra mig lullig, det kan jag lova!) 

Och så baxa upp eländet på skåpet igen!

Det är trevligt med lite omväxling, eller hur?

Madonnan som bär sitt barn så gosigt på armen, är egentligen ingen Madonna, utan helgonet St:Elisabeth. Hon kommer från ett kloster i Frankrike och är köpt hos Fröken Anker i Danmark.Kyrkoljusstaken är House Doctors numera klassiska silverstake med vita rosor. Hos Fröken Anker finns även lösningen för dig som gett upp hoppet om att hitta en vit soppterrin på loppis…

Denna är gammal, har precis den rätta patinan och kostar definitivt mindre än en ny.  

Ljusen doftar vanilj och kommer från IKEA. Även tallriken i crèmevitt är därifrån, hittad i fyndhörnan för en tia… Porslinet heter “Arv”, och jag funderar på att köpa en hel servis. Enkelt och snyggt!

Tjingeling på er i ruskvädret!

Åter till jobbet!

P.S: Jag har fått in de här verklighetstrogna OLIVKRANSARNA; kostar 189:- och vissnar garanterat aldrig! Jag har även små kransar för 69:-, och OLIVGIRLANDER att t.ex. pryda en dörröppning med. D.S.

Höstäpplen

 

Då var det sista egna äpplet uppätet.

Det var en så speciell känsla för oss som kämpat med vår trista industritomt i tio år nu, att plötsligt kunna plocka äpplen från eget äppelträd. “Aroma” heter sorten, och för varje dag som gick blev de större och större och större…

Jag förstår hur Vilhelm Mobergs Kristina kände sig i  “Sista brevet till Sverige” , när hon fick smaka på astrakan-äpplet som kom från det träd som de planterat från kärnan efter ett av äpplena från trädet i hennes trädgård i det gamla landet (oj, det där blev långt!)

Fast det här trädet kom från Blomsterlandet, tror jag.  

Tack, PG, Madde och Janne! Det var en finfin present!!!

Sensmoral: “Ge bort ett fruktträd till den som inte har något”. Det är en gåva som tar lång tid att packa upp, men som sedan varar länge, länge…

Onsdagskramar:

Annette

Lek med bilder (en egotripp!)

Godmorgon, alla uttråkade!

.

Någon som gillar att trixa med bilder lika mycket som jag gör?

SJÄLVKLART, vi är ju bloggare, eller hur?

.

Idag hittade jag en kul sida som jag vill dela med mig av

(snål är jag INTE!).

.

Leta upp ett par snygga porträttbilder och kika in på PhotoFunia (http://www.photofunia.com/).

Fastna gärna där en stund, det piggar upp!

.

Ovan ser ni en GIF-bild som förhoppningsvis rör på sig, om allt fungerar som det skall.

Nedan en vanlig JPEG-bild på samma tema.

Det blir riktigt vackra foton.
Och definitivt naturtrogna!
Man kan till exempel bli förvandlad till en finurlig liten ängel:
Eller bli konstutställningens centrala objekt:
Den här kommer ungarna att gilla:
Och även denna, där den ömma modern plötsligt förvandlats till

efterlyst Azkaban-fånge i Harry Potter!
I klassisk miljö:

Eller tillbaka i det glada tjugotalet...

På "gatupratare":

Eller på TV!

Som pussel (årets julklapp?)...

Som pastellteckning i färg...

...eller svartvit skiss!

Som Marilyn (nej, blondin kommer jag aldrig att bli i verkligheten!)

(Spegel, spegel...)

Eller som det kvinnliga flygarässet Amelia Earhart?

(Definitivt coolare än "Marilyn"!)

Man laddar inte hem något program, bara att välja bild

och trycka på "GO"...

Jag hade kul, prova själva!

Ett kök att drömma om...

Bilden ovan stirrade på mig från senaste numret av en villatidning som gång efter annan dimper ned i vår redan överlastade brevlåda. Den föreställer köket "Sundby rökgrå" från Kvänum.

Jag visste inte att jag behövde ett nytt kök. Inte heller att jag behövde en herrgård där det skall få plats. Men de här bilderna fick mig att gå igång!

Vårt kök är relativt nytt, och så fult att man helst inte tar några bilder på det.

En omgång med målarpenseln på de gråaktiga luckorna, sedan kanske jag kan stå ut med det ett tag till. Då kanske det ljusblå-melerade kaklet inte ter sig så deprimerande längre.

Kanske.

En sann Lutheran byter inte ut köket för att det är fult.

Han behåller det tills det rasar, och då görs endast nödvändiga förbättringar.

Om han inte tjänar snuskigt mycket pengar, förstås, för då åker köket ut med varje trendväxling:

"Santa Fé är SÅÅÅ 1998, så nu MÅSTE vi faktiskt ha ett nytt kök!"
.

Vi har INTE snuskigt mycket pengar, så det är bara att inse: köket blir kvar, och mitt konstnärliga sinne lider.

Jag tyckte om mitt trettiotalskök med gasspis i den pittoreska stadsdelen Majorna. Det var från 1934 och aldrig renoverat.

Där var jag lycklig.

(Jag tror inte att jag kan säga att jag är riktigt lycklig i NÅGOT rum i vårt hus, jag står bara ut). .

Sådana här beslag hade jag i mitt förra kök: Jag surfade runt lite på Kvänums hemsida och förundrades över den höga kvaliteten på fotona.
.

Man har försökt att skapa en MILJÖ, banne mig! Nästan lite åt Det Vita, lantliga Hemmet. Men inte ens kökstillverkarna kan väl ha missat DEN trenden, den formligen HOPPAR upp från sidorna i ett antal av våra större inredningsmagasin (Gillar, haha!!!)
.

Titta här vilka detaljer vi får njuta av på hemsidan:

Inspirerande miljöer:

Och känslan av svunna tider:

Denna liknar de kranar som jag köpte när vi flyttade in 1999.

Som fortfarande ligger i kartonger på vinden. Men nu är det närmare än någonsin!

Kranen i köket har nämligen börjat läcka. Plötsligt en kväll när jag satt vid datorn vid köksbordet så sa det "STRIIIIL" och så började det rinna vatten ur kranen.

Varmvatten. Hoppsan så det kan bli.Vår rörmokare står ingenstans att finna. Ryktet gör gällande att han dragit sig tillbaka och lämnat firman i sonens vård (och det vet man ju hur bra SÅDANT brukar gå...) Vi har till och med skrivit ett desperat brev till dem med rubriken: "HJÄÄÄÄLP!!!"

Men inte. Kraneländet har läckt ut 20 liter i timman, sedan två veckor tillbaka.

.

Men så fick vi besök av våra trevliga grannar häromkvällen!

Den redige karl´n reste sig ur kökssoffan, grabbade tag i en sax och ett tomt mjölkpaket och klippte ut en liten rundel som han skruvade fast innanför silen.

"Herregud, det är ju varmvatten vi talar om", sa han och satte sig ned igen.

Bara sådär.

Jösses vilken handlingskraft!

Storögda lyssnade vi till tystnaden.

Det porlade inte längre.

Vi som precis börjat vänja oss...

Så nu är det TVÄR-TÄTT. Något vatten kommer alltså inte när man vrider på kranen, det får vi hämta på toa. Kranarna från -99 är hämtade från vinden, och där är vi nu.

Är det någon som känner en tillförlitlig rörmokare i närheten av Göteborg...? En normalt funtad familj hade kollat i Gula Sidorna, per omgående.

Vi som är lite åt det bohemiska hållet har inte det som förstahandsval. Först måste vi fundera ett bra tag.

Under tiden diskar vi på gästtoan...

(Porslinshoar har vi också. Flera stycken. Fyndade för ett tiotal år sedan, och undanstoppade i ett mörkt hörn av källaren!)

(Gamla krokar i den här modellen hittade jag i pappas diverselåda i somras. Jag gillar dem och tror att jag hittat en plats för dem).

(Så vi samlar och samlar. Och hoppas att vi någon gång har råd att starta upp Projekt Köksrenovering...)

Det här köket skulle passa, när vi ärvt den där herrgården av den okände släktingen.

Än så länge har dock ingen okänd släkting hört av sig, varken död eller levande, och vi börjar tycka att det tar väldigt lång TID.

Innan man hinner säga "flyttlass" blir ju barnen stora, och de kommer aldrig att få springa barfota på 200-åriga golvtiljor, snyft...

(Fast egentligen är det ju MIN dröm, för barnen är det helt OK med IKEA-laminat!)Nåja, förr i tiden hade man stampat jordgolv. Då kunde man t.ex. exempel spela kula om man gjorde små gropar i golvet. Om man skall försöka hitta något positivt med det.

Å andra sidan frös vattnet i skurhinken till is om nätterna.

.

Jag skall nog vara glad för mitt laminatgolv. Men en öppen spis. Åååh, vad jag vill ha en öppen spis!

.

Tänk att idag, med bergvärme och solceller och gud-vet-vad för slags värme, så drömmer vi om doften av ved som brinner i den öppna spisen.
.

Det finns kvar i generna, så måste det vara. Vi är vilsna utan den öppna härden som samlingspunkt. Den är ersatt med TV:n, och det vet ni ju vad jag tycker om fenomenet TV... Men den debatten kan vi ta en annan gång!
.

Slut på gnället! Det blir i alla fall varken nytt kök eller öppen spis, det blir målning av köksluckor och massor av tända ljus.

Sköt om er därute!

Kura ihop er och mys lite ikväll, det skall vi göra!

(Alla bilder är lånade från Kvänums hemsida)

Äggstället

Hoppas att ni alla har haft en skön allhelgonahelg!

Vi har haft butiken öppen som vanligt, på grund av att jag totalt missat att lördagen var en röd dag…

Men vad gör det, när man får träffa trevliga, glada kunder i en butik som sakta men säkert fylls med höst- och julnyheter? Idag (söndag) har jag haft ledigt. Jag och vännen Marie har haft en underbar dag. Vi har nämligen haft förmånen att få komma hem till Marie med bloggen “Min lilla veranda”!

Där, i hennes varma ombonade kök, har vi fikat idag. På riktigt! “In real life!” Och det var ännu vackrare än på bild, jag looovar... Tack Marie, och övriga familjen, för att vi fick komma på besök!

Marie har nämligen haft en äkta, fransk Brocante hemma hos sig i helgen, och lagt ned ett jättejobb på att ordna det trevligt och mysigt för alla oss antik- och loppis-fans.

Runt trehundra gäster droppade in och invaderade hemmet, och att värdparet fortfarande orkade vara trevliga i slutet av dag två (precis när vi kom dit) är bara att förundras över. För vi kände oss SÅ välkomna, och ni gjorde vår dag till ett oförglömligt minne!

Nu är man fulltankad med inspiration, och det är svårt att sluta le…

Jaha, och vad är det för skräphög på den här bilden???

Min entusiastiska mamma har varit på loppis.

“Kan du göra något med den här?” undrade hon och överräckte en skraltig, fuktskadad konstruktion med stora limklickar överallt. Jag var inte helt säker på det. jag försökte t.o.m. lägga över projektet på vännen Marie, och ställde samma fråga till henne. Hon såg skeptisk ut och förklarade att hon nog helst avstod.

Men till slut tog jag ändå isär eländet, sandpapprade, vände på hyllorna (så att det fuktskadade hamnade nedåt), och limmade om alltihop. Så fick den en dusch med antikvit sprayfärg. Tadaaa!

Visst blev det bra?

Ägg är vackra. Lillungen är glad: “Woaaah, har du blåst ur ägg som vi skall måla sedan, till påsk???”

Hyllremsan i papper är fäst med tunna små “duttar” av häftmassa.

Denna fick jag på samma gång. Vad är det för något? Någon som vet? Inte är den för ägg, i alla fall. Jag tänker ha den i badrummet, för borstar, kammar och annat. Den har fått ett par tunna lager av pärlgrå linoljefärg.

En helg går så fort, och man hinner sällan med allt man skulle vilja göra. I alla fall har jag tömt kameran, så det kanske inte dröjer så länge till nästa inlägg…

Ha en bra vecka, allihop!

KRAM:

Annette