När jag ser på kort från förra julen så märker jag
(Jag tyckte att det var trångt, DÅ!)

Om en butik, en husrenovering och alldeles för många prylar...
![]() ![]() |
Allvarligt talat tror jag inte att olivträdet kommer att överleva vintern inomhus. Det ser olyckligt ut redan nu.
Jag klippte ned de långa skotten, precis som man skall. Då fick jag ju några fina olivkvistar på köpet, att dekorera med! Det var snyggt i ungefär en vecka, sedan såg även dessa ganska olyckliga ut (det får ni inte se någon bild på…)
Vilken tur, att vi har köpt hem fusk-oliv-kvistar till butiken!
Kommer ni ihåg den stora guldspegeln ovanför TV-skåpet (skåpet som bekant inte alls innehåller någon TV, utan en dataskärm, som vi kallar för “TV” så att barnen skall få känna sig någotsånär normala…?)
Jag ville få in lite silvriga inslag i vardagsrummet, och bestämde mig (till slut, efter mycket velande hit och dit) för att spraya den i silver.
Jag maskade själva glaset med papp och maskeringstejp.
Men HJÄLP, vad den blev silvrig!
Ser ni??? Resultatet blev så perfekt att den ser ut som plast! Vad göra?
Fort fram med Ottossons linoljefärg i kimrökssvart! På med gummihandskarna och en pensel, blaska på färg över hela ramen…
…och så torka av med hushållspapper. Färgen mattas av och kryper in i alla de små skrymslena.
Sådär, nu ser finishen mer ut som gammalt tenn, betydligt bättre!
Och fram med den franska kyrkoljusstaken för att se om de passar ihop. Jodå! (Här ser det ut som om jag sitter och smuttar från flaskan med balsamterpentin… Doften räcker för att göra mig lullig, det kan jag lova!)
Och så baxa upp eländet på skåpet igen!
Det är trevligt med lite omväxling, eller hur?
Madonnan som bär sitt barn så gosigt på armen, är egentligen ingen Madonna, utan helgonet St:Elisabeth. Hon kommer från ett kloster i Frankrike och är köpt hos Fröken Anker i Danmark.Kyrkoljusstaken är House Doctors numera klassiska silverstake med vita rosor.
Hos Fröken Anker finns även lösningen för dig som gett upp hoppet om att hitta en vit soppterrin på loppis…
Denna är gammal, har precis den rätta patinan och kostar definitivt mindre än en ny.
Ljusen doftar vanilj och kommer från IKEA. Även tallriken i crèmevitt är därifrån, hittad i fyndhörnan för en tia… Porslinet heter “Arv”, och jag funderar på att köpa en hel servis. Enkelt och snyggt!
Tjingeling på er i ruskvädret!
Åter till jobbet!
P.S: Jag har fått in de här verklighetstrogna OLIVKRANSARNA; kostar 189:- och vissnar garanterat aldrig! Jag har även små kransar för 69:-, och OLIVGIRLANDER att t.ex. pryda en dörröppning med. D.S.
Då var det sista egna äpplet uppätet.
Det var en så speciell känsla för oss som kämpat med vår trista industritomt i tio år nu, att plötsligt kunna plocka äpplen från eget äppelträd. “Aroma” heter sorten, och för varje dag som gick blev de större och större och större…
Jag förstår hur Vilhelm Mobergs Kristina kände sig i “Sista brevet till Sverige” , när hon fick smaka på astrakan-äpplet som kom från det träd som de planterat från kärnan efter ett av äpplena från trädet i hennes trädgård i det gamla landet (oj, det där blev långt!)
Fast det här trädet kom från Blomsterlandet, tror jag.
Tack, PG, Madde och Janne! Det var en finfin present!!!
Sensmoral: “Ge bort ett fruktträd till den som inte har något”. Det är en gåva som tar lång tid att packa upp, men som sedan varar länge, länge…
Onsdagskramar:
Annette