Tidsnöd!

Jaha, här sitter man då i ruinerna efter julpyntet.

Varje år liksom SVÄLLER det jäkla pyntet, och får aldrig plats i samma lådor som de låg i innan jul.

“Köpt nytt?” Jag? Ööööh, ja – OK! Någon liten sak, kanske…

Vi är mitt inne i den intensivaste perioden som ägare av en butik: röja upp efter julhandeln, organisera rea, inventera det kaotiska lagret och den överfulla butiken, och förstås ta del av vårens nyheter hos leverantörerna.

Vad skall köpas in? Jag älskar de där rosa textilierna, men KÖPER folk rosa? Ljuslyktor på sommaren, går det? Men Herregud, var kommer den där pallen med doftljus ifrån, har den stått där länge? (Sann historia från dagens titt ute på lagret…)  

Många beslut att ta, men självklart jätteroligt. På fredag bär det av mot Formex!

Sedan vill man gärna fixa lite hemma, så gott det nu går. Här har vi NÄSTAN slängt ut julen nu. Det ligger fortfarande en hög kvar på golvet med osorterade smällkarameller, ljusstakar, kuddar och halmhjärtan.

Det är helt klart läge att skaffa en kartong till att lägga det i…

Som om inte detta vore nog är jag mitt uppe i ett stort ritprojekt, jag illustrerar en bok som kommer att innehålla MÅNGA teckningar. Jättekul!!!

Men jag hinner ju varken blogga eller hälsa på hos er andra! Skönt att veta att Blogglandia finns kvar och väntar. Som en ständigt pulserande, högst levande verklighet ute i cyberrymden…

Jag ämnar hoppa på bloggtåget igen, så snart livet slutat snurra så fort!Här ser ni att det händer saker här trots allt: dockskåpet är målat! Tapeterna som jag skickade efter visade sig dock vara lite för korta, så jag får leta vidare.

Jag måste bara få pyssla lite mellan varven, det är absolut nödvändigt!

Därmed vill jag önska er alla en god början på det nya året!

Ta hand om er, så syns vi!

Kramar:

Annette

(P.S: Den där hyacinten i kaffekoppen slog aldrig ut – jag glömde att vattna den! Julens stora misslyckande…D.S.)

Jul -loppis

För ett tag sedan spårade det ur igen, totalt.

Jag och vännen Marie, de loppistokigaste fruntimren i stan,  krånglade oss återigen in i min pyttelilla Ford Fiesta, och gav oss iväg på loppisturné. Även loppisarna tar Visakort nuförtiden. Det underlättar. Man vet aldrig vad man hittar.

Och OJ, vad vi hittade!

Första anhalten: Pingstkyrkans Second Hand i Mölndal. Här hade förstås julsakerna invaderat hyllorna! Mängder med gammalt charmigt julpynt plockades raskt ned i korgarna, tills vi sansat oss och insett att vi inte har plats för allt. Nåja, följande fick i alla fall följa med hem till mig:

En  klassisk julljusstake i Carl Larsson-modell från Smålandsslöjd:

Eldhund i metall, med hållare för julgransljus:

Den största kulljusstake jag någonsin sett (måla eller inte måla?)

Ett par omålade kulljusstakar, som skall få bli vita:

Lindebarn i tomtekläder? Skall få pryda ett eller annat jularrangemang. Eller så kanske han blir en kattleksak…

Liten julklocka i porslin, gammal.

Gammal julängel. Shabby!

Skinkpinne i “hygienförpackning”. Jag är såld på förpackningar. Har jag berättat att jag har ett paket julgransglitter i originalförpackning från sextiotalet i lådan med julpynt? Jag plockar upp den varje jul, stryker ömt den röda papplådan och lägger ned den igen. Julstämning!

(Ja, jag vet. Jag är nog lite skruvad. Men den har en prislapp med “1:40 cirkapris inkl. oms.” på, och jag älskar den.)

Ett vitrinskåp till butiken blev det också, mannen skall åka och hämta det. Problemet med det är att han måste ta med sig kvittot, och då ser han vad jag shoppat för. Inte bra! Jag kommer att säga att det var Maries saker. Och hoppas att han inte läser det här.

Nästa anhalt: Erikshjälpen!

Där blev det en liten vit tekanna, ett örngott med mellanspets, en smörask till svärmor, en pytteliten kopp (att ha ett värmeljus i)  och ett par rejält fula sjuttiotalstomtar till avlånga hyllan i köket (jag samlar, men de måste vara ASFULA för att få komma med i gänget!)

Plötsligt landar våra blickar på en superfin liten rustik sekretär. Vi kollar prislappen. FYRTIO SPÄNN??? “Men den vill jag ju ha!” kvider Marie. “Hur kan den kosta fyrtio spänn???”

“Vi hämtar någon från personalen och frågar om de inte glömt en nolla”, föreslår jag.

“Är du inte klok?” fräser Marie, “Här frågas ingenting!!! Vi säger bara “Den här vill vi ha!” Kolla skylten därborta: “Priset på prislappen gäller!”

Till slut fick vi tag på en vänlig man, som kom fram och skrev ett kvitto. På fyrtio kronor.

Problemet är bara när Maries man sedan skall hämta sekretären, då måste han ju ha kvittot med sig. Och då kanske han tittar på det, och börjar undra varför det är så långt, och vad alla de andra nitton sakerna är?

Marie har en lösning på det också: “Jag säger att det är dina saker”, säger hon belåtet.

I krig och shopping är allt tillåtet.

 

Godnatt alla vänner därute!

Önskar er en fin Söndag!

Kramar:

Annette

Jul i butiken - kundkvällar i december!

YYY Nu har julen gjort sitt intåg hos Floras kulle! YYY

Så här ser det ut hos oss just nu...
Trängseln är obeskrivlig.
När jag ser på kort från förra julen så märker jag

en viss skillnad.
(Jag tyckte att det var trångt, DÅ!)

Y (En ilsken liten tomte...) Y

Den 8:e och 9:e December...

.

är det KUNDKVÄLLAR hos oss mellan kl. 16 - 21,

välkommen att besöka oss då!

YYYY

Vi bjuder på Maries goda pepparkaksbröd

med västerbottensost

och saffransskorpor,

och så glögg förstås...

YYYY

För mer info, klicka HÄR!

.

Om du planerar att besöka oss någon av kvällarna så vill vi gärna veta det,

maila oss på: floraskulle@yahoo.se

KRINGLAN - en solskenshistoria

Jag vet inte hur det är hos er, men det här med julklappar är ett kontroversiellt ämne i det här huset.
Att barnen skall ha klappar är självklart. Men sedan är det stopp. Så här brukar det låta dagen innan julafton:

-Älskling, önskar du dig någonting till julklapp? Eller skall vi strunta i det i år? Det är ju ändå bara att byta pengar, på något vis...

Två saker gör mig galen med detta resonemang.

1) Jag har hintat ganska kraftigt hela hösten. Lagt fram kataloger, pekat i affärer: en SÅ´N DÄÄÄR är snygg!!! Ändå låtsas han som att han inte har en aaaning om vad han skulle kunna hitta på att köpa till mig i julklapp! (Mottagaren avstängd, var god försök senare...)

2) Han säger det i sista minuten. Karl´n vet förbaskat väl att hans julklapp redan är köpt och inslagen.

I år var jag inriktad på att strunta i honom. Han önskar sig inget, alltså får han inget. Punkt.

Och så blev det. MEN... den lilla tomma asken med mitt namn på under julgranen, innehöll faktiskt en liten lapp. Här skulle visst vankas en klapp ändå, i sinom tid!

Sedan mitt inköp av Dirndl i München i höstas, har jag önskat mig en liten kringla i silver, som påminner om de bayerska Brez´n, att ha om halsen när klänningen skall på och ölbägaren svingas.

Jag stod i begrepp att sätta min kära väninna (och tillika silversmed) Carina på uppdraget.
.
DÅ... trillade jag av en slump in på en hemsida där det fanns både kanelbullar och kringlor i silvrigaste silver! Alla med vackra kedjor, bara att klicka ned i den lilla varukorgen och beställa hem...

Jag hintade å´det kraftigaste. Datorn stod på för jämnan, och dendär kringlan fanns i synfältet närhelst mannen satte sig vid sin frukost.
Och tydligen fastnade någonting denna gång! Dock hann den inte komma i tid till jul.

Så när den anlände och jag förväntansfullt slet av papperet, var det en... kanelbulle! En vansinnigt fin liten kanelbulle.

Oj. Visserligen älskar jag kanelbullar. MER än kringlor. När mannen vill visa mig extra mycket uppmärksamhet, så får jag mitten på hans kanelbulle. Det är kärlek, det! Kanelbulle är mitt mellannamn. Men en sydtysk zimt-rolle, näääh, det skulle inte göra sig riktigt till min dirndl...

Mannen ringde således och klagade, och undrade hur han skulle gå tillväga.
"Skäll inte på henne!" sufflerade jag i bakgrunden. Bakverk som bakverk, det är väl inte så lätt att veta?!

Igår trillade så kringlan in igenom brevlådan. I paketet låg även ett fint kort och en bok:

Men hallå, vänta lite??! Här någonstans kopplade jag äntligen att silver-Anna även var författar-Anna, som skrivit de härliga böckerna om antikt och loppis och fixa och måla och förvandla...

Kommer ni ihåg "Nytt liv åt gamla prylar"? Eller "Inred med färg"?

.

"Som plåster på såren skickar jag min senaste bok", skrev hon, och jag bara slet åt mig bok, kringla och kort och försvann från verkligheten, och in i loppisarnas värld.

.

TACK, Anna, den boken kom verkligen till rätt person! Jag blev så glad att jag gjorde en liten glädjedans på sovrumsgolvet!

.

Nu återstår bara att övertyga mannen om att jag blev glad för kringlan. Också...

För det är ju klart att jag blev!

(Vill ni se den fina smyckeserien, gå in på Anna Örnbergs hemsida och web-shop!)

Annars blir här inte mycket gjort eller bloggat eller någonting alls. Vinterkräksjukans efterdyningar gör sig påminda. Onödigt att nämna några detaljer...

.

Julsakerna plockas nu ned en efter en, jag liksom smyger dem med mig upp på vinden när jag råkar få syn på dem. Fast vissa saker får nog hänga hela vintern. Skridskorna, till exempel.

Skridskobanan är kitschigaste kitsch och blir inte långlivad. Barnen tycker om den. Och mannen. OK, lite kul är den! Han önskade sig den i julklapp för några år sedan. Det är ju som sagt ovanligt med önskningar från det hållet, så han fick den.

Den spelar 15 olika julsånger. Huvvaligen.

Vi har haft smällkallt i Göteborg! Tolv minus. Nu tvärdör mördarsniglarna.
Bäva, eländiga djur!

Den vita ljuslyktan är rostig och har tappat dörren. Så den får stå bredvid, med vacker rimfrost på. Men det är ju å´ andra sidan väldigt "Shabby", så den får hänga med ett tag till!
Ängeln från Jeanne DÁrc har äntligen fått komma hem till mig, och den tål att stå ute.
Och idag är vi tillbaka på våra respektive jobb igen, trots struliga magar. Vi har fått ansöka om ledigt för dottern, för hon kan inte komma till skolan när både mamma och pappa börjar jobba klockan sex på morgonen. Det känns lite konstigt.

.

Barnomsorgen är bra, men den är begränsad. Har man kontorstider funkar den, annars inte. Och inget av våra jobb kan erbjuda kontorstider till småbarnsföräldrar.

.

Men allt flyter på ändå, och jag vet varför!

När ett par får barn, går en av föräldrarna ned i tid, alternativt byter jobb för att det skall fungera. Oftast kvinnan, vet jag av erfarenhet. För man behöver ju barnomsorg NU, inte om tre år, när man processat klart och fått kommunen att ändra förskolans öppettider.

Och så flyter allt på ändå, och inget behöver förändras.

.

Jag menar: hur många av oss jobbar inte på helgerna, t.ex? Själv har jag jobbat varannan helg, i

minst 15 år. Helgdagis, finns det...?

.

"Joho", säger folk, "Det finns visst nattöppna dagis, det har jag hört!"

.

Det har jag också hört. Det finns visst ett, sju mil bort. Exakt hur hjälper det oss?

Så det är ett evigt pusslande.

Vi får nog leva med det.

Stor kram till er alla!

//Annette

GOTT NYTT ÅR!

Hej alla! Nu är vi hemma igen! Tack till K och H för en härlig nyårskväll/natt/dagen efter!
Nej, bilden ovan är inte heller från i år, utan från förra. Men kallt blev det i alla fall, så att tomteblossen inte slocknade av den anledningen. Men de kanske inte fungerar så bra efter fem år i kökslådan, jag vet inte.

Nu blev ju julen lite mer kaotisk än vanligt, på grund av:

Butiken. Men det roliga uppväger ändå, så jag klagar inte alls. Trevliga, roliga kunder och SÅ mycket kul information om vårt gamla hus!

.

Billigare än vanligt blev det också, för vi har inte hunnit (eller orkat) springa i affärer och på reor nästan alls. Dagarna innan jul blev det dock en tur till Blomsterlandet, på väg hem ifrån jobbet.

Jag hade spontant stoppat ned en hel hög med läckra, glittriga kulor och annat pynt i bästa "Shabby"-stil. Men någonstans mitt inne i processen insåg jag jag DELS:

.

* Att jag har det för stökigt hemma för att det skall göra sig med dignande fat med fattigmanskulor, mellan skräphögarna. Samt att:

.

* Jag nog är mer åt den lite råare lantliga stilen, än det rart romantiska. Om jag sansar mig lite.

.

Så allt lull-lullet lades prydligt tillbaka på hyllorna. Istället fick två hyacintglas-liknande vaser följa med hem. Gröntonade, lite åt "vårt-skafferi-i-provence"-hållet

De pimpades med röda trähjärtan och lila hyacinter.Nej, kanske inte riktigt bra. Det skulle ha varit grovt snöre och zinkhjärtan. Kanske. Men jag provar igen nästa år.

På glaset skrev jag dit hur mycket som ryms inuti, 1,25 liter. Det fungerar utmärkt att skriva på glas med den vita pennan från Wettergrens.

Sedan dreglade jag loss på några inredningstidningar. Titta: mina allrakäraste IKEA-kuddar på omslaget!

Här hittade jag någonting oemotståndligt: typ allt på sidan! Tofflorna, kudden, julboken, IKEAS julpapper, hjärtat, en trälåda till julgransfoten...

Men så bestämde jag mig, och ramlade in på Åhléns på jakt efter Kudden.

Så här blev det i min Ektorp-soffa! Även baksidan är fint rutig.

Dörrkrans höll det inte på att bli någon i år. Förra årets pilkrans åkte tillslut ut på backen för lite ommålning, tillsammans med ett guldfärgat litet blåsinstrument i plast. Det blev också sådär... Men, nej, de får komma till användning en annan gång! På Plantagen, när vi köpte julgranen, fyndade jag istället en jättestor, fejkad silvergrankrans.
Jag ville ha en äkta, men de fanns bara med färdigt lull-lull på. Denna var helt utan sådant, och fick istället sällskap av tre silvriga bjällror från butiken. Helt OK tycker jag!
Och nu är det snart dags att plocka bort alltsammans igen! Men det känns ganska skönt ändå. Har redan en lista med göromål för det nya året...

.

När vi kvicknat till, vill säga. Just nu är jag den enda som är på benen i den annars kräksjuka familjen. Också en kär gammal vintertradition!

.

Sköt om er!