Inget vitt hem här!

Välkommen in i sovrummet!

Jag har inte velat visa det förut.
Dels på grund av att här alltid är så infernaliskt STÖKIGT (som det gärna blir i ett hem utan klädkammare), men även för att det har känts som raka motsatsen till rådande inredningstrend, "ljust och fräscht".

Här härskar nämligen den engelska murrigheten!

Sängarna köptes på auktion på 90-talet. Jag har tillbringat många timmar med trasa, bomull och T-röd för att få bort resterna av den gamla ytbehandlingen. Sedan har jag strukit alltihop med många tunna lager shellack.

Vi fick tillverka nya sidor, eftersom folk var lite kortare förr i tiden. Jag har ett kort på mig med ENORM mage (i nionde månaden!), i full färd med att stryka de trärena sidorna med kastanjebrun bets. Sedan shellackade jag dem på samma sätt.

Mitt emellan sängarna finns ett "dike" på två decimeter. Mannen brukade trilla ned där, så vi lade en lång rad med böcker mellan madrasserna: Runeberg, Snorre Sturlasson, Hemingway... Det blev bättre, men inte helt bra.
Svärmor förbarmade sig och gav oss en tjockare bäddmadrass, så nu är det bekvämare. För den käre mannen...
Sängborden var i riktigt dåligt skick, och fick lämnas in för renovering.
Föräldrarna har stenhuggar-kontakter, så stenhuggeriet ordnade skivor av granit. Lamporna älskar jag, en jugendmodell i nyproduktion.Ett tag samlade jag på gamla läderkoffertar. Denna, från första världskriget, kommer ifrån Esteten i Helsingborg.
Den väger åtskilliga kilo, och jag släpade hem den på tåg och spårvagn...Snäckorna mår inte så bra av att lillungen hänger i dem. De hänger ständigt på sniskan...
...och huvudgavlarna (1.80 höga!) svajar betänkligt när man rör sig för hastigt i bädden. Hittills har det gått bra. Allt "snirkel" är en mardröm att hålla fritt från damm.

Här ser man tapeten, den är från Laura Ashley och kostade blygsamma 180:-/rulle. Absolut ett fynd, fast det var ju förstås ett tag sedan. Den har ett "omslags-pappers-brun" färg med små franska liljor i vinrött.
Jag gillar den lika mycket nu som för åtta år sedan! Kortväggen fick vara utan tapet (oops, räknade fel!), istället har jag målat den vit och laserat den med marmoreringsgrund och pigment, med en jättestor natursvamp.
Den matchar faktiskt tapetens bottenfärg, så jag är nöjd med resultatet.
Tapetbården är jugendmönstrad, och jag sydde gardiner av stuvbitar som jag hittade något år efteråt.

Idag hade jag antagligen valt bort bården för lite lugnare intryck, fast jag gillar ändå gardinerna (även om de är helvilda!) Det mesta från Laura A. har harmoniska färgskalor, mycket färg men ändå dämpat.
De är lätta att leva med!Påslakanen har Toile de Joey-mönster, jag har önskat mig sådana i åratal. Tyvärr är de ofta hutlöst dyra om man alls hittar några.
Så när La Redoute hade rea för något år sedan, så slog jag till! .

Ovanför sängen hänger tant Noras souvenir från Italien. Det är egentligen ett dörröverstycke, men tills vi får högre i tak, så...Ovanför mitt nattduksbord hänger denna - beviset på mitt tidigare äventyrliga liv!
Kommer man någonsin att få rida kamel igen???
Ramen har små utskurna pyramider runt om. Passande!
Gammelmormors syster Margareta, ett glamouröst kort taget i Amerika efter att hon flyttat dit. Det hänger ovanför mannens nattduksbord (Jag vet faktiskt inte varför, han vet nog inte ens vem hon är...) Storungen som Shaolin-munk (eller snarare intrasslad i ett vinrött lakan!) Ramen är från Indiska.

Plåtskylt från Ib Laursen. Helt rätt i sovrummet!

Gammelmoster Andrea´s toalettbord från femtiotalet har fått en ny "kjol" av Laura Ashley-tyg.

En Tradera-fyndad oljemålning i nationalromantisk stil, impulsköpt sekunderna innan auktionen gick ut. Jag tror att jag gav runt 300:- för den. Carl Larsson-reproduktionen hängde tidigare i tant Noras sovrum. Den har fått en ny ram med passepartout i matt guld.

Carl Larsson var en fantastisk konstnär, men tyvärr har han ju sönder-reproducerats så enormt genom åren. Man har blivit mer än less på illustrationerna från "Ett Hem", i olika blekta varianter ovanför landets alla kökssoffor.

Jag brukar försöka hitta motiv som man inte sett så ofta. Det här är ett inramat vykort från Carl Larsson-gården.

Ramen är från ramaffärens tiokronors-låda! Ja, det var sovrummet, det. Där sover man gott, kan jag tala om!

.

Annars rullar livet på i hög hastighet.

.

Kjell Kriminell skickar påminnelser om bluffakturan som jag fick för ett tag sedan. "Förundersökning kommer ej att inledas, brott kan ej styrkas".

Vem har kollat det? Har någon ringt och frågat bedragaren Kjell:

.

"Har du skickat en bluffaktura till den här kvinnan?"

.

"Näääh", svarar Kjell.

.

"Men vad bra", suckar poliskonstapeln lättad, "Då behöver vi inte undersöka saken närmare!"

.

Eller? Och vad innebär det?

Att det är ord mot ord?

Att det är OK att bluffa till sig pengar?

.

Härom dagen ringde en mycket ung tjej från något som hette "Företagsdelen Gula Sidorna".

.

"Ursäkta, men ringer du verkligen från Eniro Gula Sidorna?" frågade jag.

.

"Öh, jaaa... från företagsdelen Gula sidorna..."

.

"Jo, jag hörde att du sa det, men ringer du från E-N-I-R-O???"

.

Först blev det alldeles tyst, och sedan lades luren på i mitt öra.

Jag känner mig som en blufföretags-magnet.

Jag drar till mig de här idioterna.

Toile de Jouy

Nu när jag pratat mig varm för La Redoute... Det verkar stört omöjligt att få tag på Toile de Jouy-mönstrade tyger, om man inte vänder sig till värsting-design-tvåtusenpermeter-tygerna. Jag som alltid älskat dessa historiska mönster, har aldrig ägt minsta lilla Toile de Jouy-mönstrade trasa. MEN... så plötsligt, så finns det. På La Redoute!
Är annars inget stort fan av La Redoute, web-shoppen är en mardröm. Mitt enda köp hittills är ett par röda lackpumps, som jag inte kunde motstå. Där blev slutnotan fel (förstås till min nackdel), så jag fick ringa och klaga.
Men glöm gammalt groll, detta kunde jag bara inte missa.

Titta på bilden ovan. Den stora kudden i nedersta lådan ligger i min soffa hemma. Fast grå. Jag fyllde överdragen med ett par gamla tyska sovkuddar, som tappat fjädrar så bara hälften finns kvar. De går att fluffa upp till perfekt tjocklek för en myskväll i chesterfielden (som förhoppningsvis snart blir en Ektorp från IKEA...)
.
På önskelistan står även ett par mindre kuddar med samma mönster (nedan):

Dessa påslakan har jag inte. Men bilden är så vacker.

Dessa däremot, slog jag till på! De är rödare i verkligheten, och med randig baksida. Jag har inte använt dem ännu. Det får bli vid ett speciellt tillfälle (när nu det behagar infinna sig!)

De är även vackra i blått. Här ser man ränderna!

Som sagt, keep dreaming. Och åter till verkligheten...

KRAM:

Annette