När lugnet precis hade lägrat sig...

...och vi började bli klara med vårt renoveringsprojekt, då fick jag helt plötsligt syn på ANNONSEN.

Det här huset har jag åkt förbi många gånger, och undrat varför de stackars lokalerna är så tomma och ödsliga? Nu talade det med mig på visningen:

"Köp mig! Vi hör ihop!!!"

Och hur ofta hittar man ett hus från tidigt 1900-tal (1911) med idylliskt, lantligt läge och ändå mitt i samhället? Där man kan låta barnen springa fritt och cykla själva till skolan?

Där man har två butikslokaler och TRE SKYLTFÖNSTER att exponera Floras kulles vackra saker i?

(Jag drömmer redan om julskyltning: ljusslingor, granris, marshaller, glögg...)

Fortsättning följer!

Torpet Brobacken

Idag skulle jag stolt ha visat upp helgens loppisfynd. Det blev shopping utan dess like, för under tvåhundra pengar. Men bilderna befinner sig i datorn hemma, så det fick bli en tur på Hemnet istället!

Apropå shopping, har ni hört om den nya trenden "köpstopp"? Den går ut på att avhålla sig från shopping i ett helt år, för att bryta konsumtionsmönstret. Undantaget är mat och medicin, och om man absolut behöver något, så får man köpa det, men begagnat. Jag och vännen Marie hade en djupt filosofisk diskussion angående detta.

"Vi som köper det mesta på loppis, då?"
"Ja, det måste ju räknas som köpstopp, eller hur?"
"Men vem avgör vad man absolut behöver, kan man hävda att man absolut behöver en gammal tvättbräda eller en ljusstake?"
"Visst kan man, man behöver dem för sin själsliga ro!"

Sådär gick vi på, samtidigt som vi tapetserade Maries äldsta dotters rum. Nu känner vi oss faktiskt riktigt trendiga, som inte tär på jordens resurser mer än nödvändigt...


(Läs mer på "Köpstopp", Ankis blogg, kvinnan som gjort det!)

Åter till Hemnet!

Jag hittade ett mysigt hus i Lerum: Visst är det fint? Men det ligger i Lerum. Inte SÅ långt bort, men tillräckligt för att kännas som utanför mitt revir.
"Torpet Brobacken.

Byggnaden antas vara uppförd under 1800-talets förra hälft, och förvärvades 1859 av smeden Jan Karlsson. Han etablerade en smedja tvärs över landsvägen, och bosatte sig senare på Brobacken 11 som uppfördes kring sekelskiftet.

Torpet Brobacken som i folkmun kallas för "Röda stugan", har tidigare använts som länsmanskontor, modebutik samt fotoatelje. I dagsläget bedrivs rörelse iform av antikhandel.

Byggnaden har omsorgsfullt renoverats både in- och utvändigt, med tidstypiska detaljer välbevarade. Den dekorerade panelavslutningen vid takfoten är ett klassiskt formspråk, som återfinns hos en rad andra äldre byggnader.

Lokalerna passar utmärkt till att bedriva rörelse i, och det centrala läget intill gatustensbelagda Brobacken samt närheten till både torg och pendelstation borgar för positiv utveckling. På övervåningen återfinns idag en inredd övernattningslägenhet med fullt fungerande pentry".
( Titta, det är ju vårt köksbord!)






Visst var det fint, men nej, det blir nog till att leta vidare. Inom reviret.

Marieberg i Kungälv

Välkommen på husvisning!

Ännu en gång har Floras Kulle snokat på Hemnet. Men jag blev faktiskt tipsad. En väninna till mig i Kungälv vill gärna att vi flyttar lite närmare. Därför dimper det då och då ned mail i min mailbox, av typen: "Kan detta vara ett lämpligt objekt???"
Detta KAN vara ett lämpligt objekt. Definitivt! Herrgården heter Marieberg, och är egentligen flygelbyggnaden till den huvudbyggnad som förstördes av en brand år 1885, den brann ner till grunden på bara ett par timmar.
Det ryktades att den dåvarande ägaren var den skyldige, motivet var att få ut 6000 välbehövliga riksdaler i försäkringspengar...

Byggnadsår: 1772
Antal rum: 7, varav sovrum: 5. (Precis lagom!)
Boarea: 260 m²
Biarea: 100 m²
Tomt: 12168 m² friköpt trädgårdstomt.

Saxat ur mäklarannonsen: "Här har vi passerat borggården. Där kan man än idag finna skärvor av krossat ostindiskt porslin, som smyckade grusgångarna på gården".

"Vacker parkliknande trädgård med inslag av vackra lönnar, som ger en sprakande färgprakt till hösten. Från parken går en trappa ned till en beteshage (gamla barockträdgården). En äldre stig från trädgården med namn "fruas gång" leder till ett motionsspår. Från planen har man utsikt mot älven".

(Stället ligger fantastiskt nog INTE fjärran från allfartsvägarna, utan relativt centralt i Kungälv, om jag förstått det hela rätt!)

"Förråd med vacker dörr "

(= det gamla utedasset!) "Entréplan: Väkommen in i hallen! Den har slipat trägolv och härliga grovhyvlade brädor i taket med handsmidda spik".

(Tapeterna! Kolla in tapeterna!)

"Du gör sedan entré i den stora salen med bröstpanel, som är husets "pärla". Det är en sal där du kan ta emot gäster och hålla bjudningar. Salen har parkettgolv och kakelugn. På väggarna kan du skåda Ostindisk tapet från husets början, tryckt på rispapper och med färgstoft som är tjockare än själva papperet" .

(Inte illa. Vilka kalas man kan ha här. Precis så här kommer mitt dockskåp att se ut, om det blir klart någongång!) "Kvar att se är det före detta herrummet med trägolv, och Röda rummet med parkett".

(Här kan man sitta och skriva med fjäderpenna, och känna sig lite som August Strindberg...) "Övre plan, eller huvudvåningen som man förr kallade den, kommer du till via en ektrappa. Du möts av en hall med slipat golv och högt i tak, ca 2.80 m"."Genom en dörr framför dig når du ingången till det "lilla köket". Det är utrustat med en järnspis och en kallvattenkran med vask. Det fanns på den tiden ingen diskbänk, utan all disk togs om hand i en balja, och placerades sedan på ett plåtfat".

(Det här är bäst av allt! Vilket kök! Jag hade ett rum i den där turkos färgen en gång. Jag skulle vilja ha det igen. Kanske i köket den här gången?) (Skåda detaljerna! Inbyggda skåp, fasat kakel, slaskspann i emalj...)

"Från köket via det gamla pigrummet, når man ett av övre planets två sovrum. Båda sovrummen är utrustade med varsin kakelugn och vackert trägolv".

.

(Anständig takhöjd. DET saknar jag.)

En trappa upp från övre hallen finns dessutom en stor och öppen oinredd vind, med en takhöjd på 3,5 m. Ateljédrömmarna tar fart!

.

Nu är detta ett par veckor sedan, och loppet är kört. Vilken tur..

Flyttlaget som hjälpte oss att flytta från 3:an till huset sa efteråt: "Om ni skall flytta igen - ring INTE till oss!" På fullaste allvar! Och det var nio år sedan. Vågar inte tänka på hur mycket prylar vi samlat sedan dess. Maximalism, det är vi, det!

.

Så vi får nog bli kvar där vi är, är jag rädd. Men det är roligt att titta och drömma.

.

En underbar onsdag önskar jag er alla!

Villa Freden

Nu har jag snokat på Hemnet igen! Det började med bobilagan som jag plockade på mig inne på banken igår. En liten notis, men så RÄTT: "stor, gammal villa med charm, byggd 1870 eller tidigare". Något i den stilen. Så jag var helt enkelt tvungen att gå in på nätet och titta.

Citat från hemnets annons:

"Strax öster om Häggån i Vallås, Marks kommun, ligger det gamla hemmanet Freden no 1, som från början var beläget strax intill kyrkan i Kinna, där det användes som prästbostad. Huset avstyckades från Herr Jonsgården 1911, och placerades vid sitt nuvarande läge, där det senare byggdes till i olika etapper. Först tillkom den vackra verandan vid husets ena kortsida och på motsvarande kortsida byggdes huset till med butikslokal och ytterligare några rum.

I ”butiken” har det bedrivits olika former av affärsverksamhet, men den som de äldre i Kinna minns bäst är sömnadsateljén med tillhörande klädbutik som bedrevs av två systrar så långt som fram till 1970-talet". "Trädgården är en historia i sig; gamla människor i samhället minns fortfarande när det fanns en vackert anlagd japansk trädgård i den del av trädgården som nu befinner sig nedanför slänten. Här porlar fortfarande en bäck och under den stora kastanjen kan man söka skugga under varma dagar".
"Nedanför köksfönstret finns trädgårdens syrénberså, och nedanför verandan hittar vi bland annat fläder och schersmin".
"Den övre delen av trädgården är fylld med vackra ”farmorsblommor” som rosor, lavendel, fingerborgsblomma, akleja, malva, kaprifol och löjtnantshjärta och här finns mängder av hallon och rabarber".
"Trädgårdens parkliknande nedre del har stora ytor för barnaben att springa på. Här finns också krusbär, röda-, svarta- och vita vinbär, hallon, äppel- och päronträd samt vilt växande smultron".

"Villa Freden är ett hus som är väl bevarat och varsamt renoverat genom åren, och det äger en väldigt speciell charm som ingen kan undgå. Både trädgård och hus för genast tankarna till filmer som Madicken eller Emil i Lönneberga.

I huset lämnas en pärm med gamla foton på huset genom åren, och samtliga handlingar som skrivits sedan det avstyckades".

Bilderna är som tagna ur en inredningstidning. Vi satt och dreglade över datorn igår kväll, med varsin kopp té. Kinna skulle man väl kunna trivas i? Inte. Vi känner ingen i Kinna. Vi har ingen anknytning. Anknytning är viktigt. Om man inte vill börja ett helt nytt liv, och det har vi inget direkt behov av just nu.

Så motvilligt slog vi Kinna ur hågen. Ibland räcker det med att veta, att vi KAN köpa det här huset. Om vi skulle vilja.

Jag målade istället färdigt vardagsrummet, och försökte trivas med det.

KRAMAR:

Annette