Min arbetsplats!

Vissa projekt tar sin tid. Vårt vardagsrum, till exempel!
Nu är ju pianot äntligen ute. Med gemensamma krafter (och en gammal trasmatta)  släääpade vi ut det till vår extralägenhet, som just nu härbärgerar alla överflödiga saker. Inte jättebra Feng Shui, kanske. Man löser ju inte problemet, man bara förpassar det utom synhåll.
Nåväl, nog om  detta!
Skrivbordet har istället släääpats in till vårt vardagsrum (utan hjälp av en trasmatta), och placerats där pianot stod. Jag behövde verkligen en arbetsplats någon annanstans än vid köksbordet, som alltid är sorgligt belamrat med mina ritprylar…
Det är ett fint skrivbord, ett auktionsfynd som jag gjorde för tio år sedan. Det är INTE gammalt, men har fina snidade detaljer. Däremot går lådorna trögt, och det har säckat ihop lite på mitten. Tyvärr får jag nog leva med det. Men den bruna färgen passar inte jättebra in i vårt vardagsrum just nu!
Det var inget lätt beslut att fatta. Bordet har en vacker, skimrande yta, i alla fall själva bordsskivan, som varit skyddad under en vaxduk.

Som en spegelblank vattenyta i det tidiga morgondiset…
Men till slut hade jag bestämt mig! Reporna på bordets framsida var ganska många, och en ansiktslyftning vore nog inte helt fel ändå.
Jag slipade lite och målade sedan ett par varv med en riktigt ljus turkos lackfärg med matt glans: S1010-G.

Efter ett sista lager med helvitt, och så lite slitage på kanterna, så var jag ganska nöjd med resultatet:
Ugglan Errol i sin fina bur (som han sitter i eftersom jag fortfarande inte kommit på något bra sätt att få ut honom!)  får stå här på skrivbordet så länge.
En tur till IKEA fick det också bli, för inköp av papperskorg, brevkorgar och tidskriftssamlare i vitt. Även lampan kommer därifrån.  Datorn passar urdålig i den ljusa miljön, kan man spraymåla den…?
Var också inne på Pixmania och beställde en fin MUSMATTA av ett svartvitt foto på barnen.

Det fick bli en ny MUS också. FAST datorn är asful, kan jag i alla fall surfa med stil… :) 
Skrivaren är förstås också rätt ful. Marie har  erbjudit sig att sy en huv till den, i oblekt linne och med snitsig fransk text (“l'imprimante”…?) Det vore fantastiskt! Tillsvidare får den bo UNDER skrivbordet.
Papperskorgen kommer från IKEA´s fyndhörna, en guldgruva om man råkar passera förbi där ofta…
Just nu jobbar jag på det som skall hänga OVANFÖR skrivbordet. Mannens porträtt skall snart få flytta till en annan plats.
(EPILOG: Det tog ett par veckor, sedan fylldes hela bordsytan av ett enormt ljusbord.

Jag förpassades tillbaka till köksbordet.

Där är vi nu…

Suck…)

Lördagskramar:

Annette

 

Sommarens utepyssel

Jag var egentligen ute efter lite ovanligare fönsterbågar, med hundratals spröjs i små, små rutor...

Men dessa var inte fy skam för en tvåhundring från den lokala loppisen! Dammiga och "spindelväviga", men med friskt virke efter att ha förvarats i en lada sedan sextiotalet. Det blev ett till Marie och ett till mig!

Ni har kanske gissat? Visst skall det bli SPEGLAR av dessa!!! Häng med nu:

Efter en rejäl rengöring med ljummet vatten och såpa, tog jag  bort det gamla linoljekittet med varmluftspistol och spackelspade.

De gamla fönsterspikarna tog jag enkelt bort med en hovtång.

Jag fick en slipmus i födelsedagspresent, och nu fick jag äntligen testa den... Suveränt bra och lätt att jobba med!

Finkornigaste papperet, och så slipade jag bort de sista kittresterna ända in till träet. Beslagen fick sig en omgång med stålull, men lite rost fick sitta kvar...

Den faluröda utsidan fick behålla färgen, eftersom den blev baksida. Den trärena insidan bestämde jag mig för att måla. Jag kunde ha valt att olja och inget mer, för träet var vackert. Men skall det vara vitt så skall det!

Beslagen hade rostat fast ganska rejält, och jag ville inte riskera att göra sönder dem. De fick istället en plastpåse som skydd innan målning...

Dessa har jag gjort reklam för tidigare... Vinylhandskarna från Coop! Femtio öre paret kostar de, och det är det absolut värt för att slippa tvätta händerna med balsamterpentin!

Och så målar jag med Ottossons linoljefärg. En liter räcker till 50-60 m2, den är dyr men oerhört dryg. Finns att köpa på nätet från Byggfabriken.com.

Jag skippade grundningen eftersom fönstret skall hänga inomhus, och målade direkt med outspädd färg, tunt, tunt med en rund pensel.

Det kunde gott ha räckt med ett lager färg (för lite "shabby" känsla), men efter en intern överläggning här hemma blev det två...

(Påhälsning i kvällningen...)

Enda nackdelen med linoljefärg är torktiden! Tre dagar tog det innan det var så torrt på ytan att man kunde ta i det.  När jag ändå var igång blev det två fönster... Maries blev också klart, av bara farten.        

Eftersom baksidorna är målade med falu rödfärg, så satte jag möbeltassar i hörnen, för att det inte skall färga av sig på väggen.

...och dubbla öglor (för säkerhets skull!) i varje sida, ca 1/3 från överkanten att hänga upp dem i. De är ingen lättviktare!

Sedan fäste jag rejält tjock, dubbel najtråd mellan öglorna.

Jag spraymålade tre små krokar till varje fönster och skruvade fast dem i överkanten, ifall man vill dekorera med en ljusslinga, girland, kedja med kort eller något annat.

Och på mitten fick de en lite större krok:  

Maries fönster är målat ett varv och är lite gråare i finishen. Här var en svart krok perfekt...

...och mitt fönster fick en vit.

Så var det dags att ringa glasmästeriet. Tre millimeters spegelglas var slut, så det fick bli fyra. Det fungerar, men blir ganska tungt. Jag tror att tre millimeter är att föredra.

Så var det dags att nubba fast speglarna. Där improviserade jag.

Jag använde listspik, även den från Coop, en tunn spik utan huvud som jag ändå hade hemma. Den är bra just för att den är så tunn, träet spricker inte.

Eftersom jag inte äger en mindre hammare än denna, så hittade jag på en egen lösning...

Att lägga en nål emellan visade sig fungera bra, spiken lyftes upp precis lagom för att det skulle gå att spika.

Om man vill kan man knipsa av spikarna med hovtången.

Vid spröjsen går spiken rakt igenom = hälften så mycket arbete!

(Nu får jag säkert gliringar från en eller annan fönsterexpert - "haha, så där gör man väl inte?" Men strunt samma, det funkade och det räcker för mig!) Ta-daaa!!! 

Nu hänger den ovanför soffan, och verkar inte få för sig att ramla ned (peppar, peppar...)

Tills vidare är den dekorerad med några gamla foton och vackra vykort, mina gamla barnskor och en liten ängel som jag fått av Marie.

Projektet tog sin tid, men jag ser det ju som avkoppling och terapi att pilla med sådana här saker. Och det är desto roligare när det är klart!

(Så kom an bara, om någon har tips om ett fönster med hundratals små spröjs till salu, så ring mig!)

Till sist vill jag presentera besökaren i vårt vardagsrum:  Hon står där och sprider en så rogivande stämning i rummet, väntande på att en (högst anonym) vän till mig kanske skall ta med henne hem till sig vid tillfälle (du behöver nog inte stora släpvagnen, Viola... hon får säkert plats i bagaget!!!)

Hejdå alla mina vänner därute!

Önskar er ett fint slut på veckan!

Kramar:

Annette

Fullt ös!

Googles översättningstjänst är, som Flisan skriver, "inte så värst bra, men ganska rolig"...

Jag översatte en av mina bloggsidor häromdagen.
Så här kunde den engelska översättningen te sig:

"Fullt ös!" = "Fully island!"
"Vi har bergvärme i huset" = "We rock the house".

Det var bara två exempel, jag lovar - man kvider av skratt!
Skippa TV:n och testa detta en kväll, gärna efter ett glas vin på fredagen.
Garanterat licensfritt (än så länge) och otroligt underhållande...

Här har det varit bloggtystnad, men av ett behjärtansvärt skäl:
jag har intensiv-pysslat med liv och lust, och vem hinner blogga då???

Mitt gamla fina örngott, som tidigare prydde en kudde i vita soffan, fick en stor reva om ni kommer ihåg.
Det är nu förvandlat till en strut.
Lååång och smal blev den, men jag gillar den!

Jag behövde vliesline för att få struten lite stabilare, men fick istället ett ark med vliesofix av kära vännen Marie.

Vliesofix är klistrigt på båda sidor, och är jättebra om man exempelvis vill stryka fast ett gammalt monogram på en lampskärm eller något, utan att behöva sy.

Ersätter textillim, m.a.o.

Men det är tungan rätt i mun som gäller när man stryker, för det rackarns vliesofixet klistrar fast sig ÖVERALLT!

Man kan säga så här: det är tur att jag har en butik, där jag säljer strykbrädesöverdrag... :-)

En gammal tvättbräda som sett sina bättre dagar...

...fick en lätt dusch av matt, vit sprayfärg och får nu bli solskydd i söderfönstret.

Pellisarna brukar inte trivas i solgasset, men nu kanske de blir lite gladare.

Jag vet att jag har ytterligare en tvättbräda någonstans, så det blir nog ett par så småningom! I butiken har vi skapat högtidlig stämning med alla MADONNOR som tagit plats på hyllor och golv!

Den största är en meter hög:

Här har burits Madonnor upp och ned för sluttningen, mellan hemmet och butiken.

Grannarna måste tro att vi bildar en sekt eller något!

Men jag har svårt att välja.

Skall jag ha en stor eller liten?

Vit eller sten?

Allihop...?

Jag som är ganska Madonna-lös sedan tidigare, behöver ju verkligen en rejäl "skydds-tant" (som någons barn så rart kallade dessa).

Hittills är det bara denna som funnit sin självklara plats, på hyllan under den vitmålade piedestalen:

Hon passade in direkt!

Visst är hon vacker där i solnedgångens sista strålar?

De andra får jag nog fundera på.

Så är det ofta när man har en butik.

Man beställer såklart varor som man själv skulle kunna tänka sig att äga.

Men när man väl står där och packar upp, så räcker det på något vis att glädjas åt sakerna i butiken.

Jag vill INTE bli en sådan där gammal originell tant som har en butik där ingenting är till salu...(hihi, jag har varit i sådana butiker, det är lite kul!)

Fyller man på i ena änden, så måste man
tömma ut i den andra...!
(Gammalt
djungelordspråk)

16 kassar till Röda Korset! Ute i vår så kallade trädgård blommar våra nyplanterade äppelträd för första gången.

Nu vill vi gärna se lite frukt också!!!

Mina urnor (40-årspresenterna!) är åter fyllda med rhododendronbuskar, som övervintrat i vårt pumphus.

Jag skulle vilja ha något frosttåligt i dem året runt,

kanske sockertoppsgranar eller något liknande.

Så buskarna kanske ändå får komma ned i jorden så småningom. MÖBELPROJEKT No 1:

Barnen har länge behövt en byrå för underkläder och strumpor.

Förstahandsvalet här i huset är ju alltid en gammal möbel, men äldre byråer är oftast hopplösa att öppna för små barn.

Och lådor som kärvar har en tendens att aldrig bli stängda...

Denna var dekorerad med lite väl mycket Carpati-fluff, men praktisk i övrigt.

Jag fick den till skänks av den stackars tjejen som råkade dra sönder ena beslaget när jag var där för att titta på den.

För skams skull erbjöd jag henne ändå en tvåhundring för den, och byrån blev min!

Då ingick även en spegel, som nu fått flytta hem till Marie. "Skålhandtag", var min första tanke. Lite renare linjer.

Men ack! IKEA har slutat med den modellen som jag hade tänkt mig!

Har hänt förr.

Ofta. Men så fick jag fick lite idéer om runda beslag, när jag kikade in hos Lantlifs-Anette.

Hon har precis gjort i ordning en byrå där de runda beslagen framträder väldigt tydligt - jättefint!

Eftersom den här byrån redan HAR runda beslag, så beslöt jag att måla över "snirklet" och hela byrån med för den delen, med halvmatt lackfärg i den ljusgrå NCS-nyansen 1502Y.

Lådorna märkte jag upp med siffror, ujuj så svårt på frihand!

Men nu kan ungarna se vilken låda som är vilken.

...Och så på med beslagen igen!

Jag vände den mest oxiderade sidan utåt.

Återstår bara att laga beslaget och släpa upp åbäket till övervåningen och in i barnkammaren (*pust*)...

MÖBELPROJEKT No 2:

Månbordet fanns på Blocket, fast inte nästgårds precis, utan hos Jämtlands auktionsbyrås butik "Loppis på Gården"......Närmare bestämt på FRÖSÖN, vilket har fått mig att oavbrutet nynna på "intåg i sommarhagen", och stilla önska att bordet en gång har stått i Wilhelm Peterson-Bergers hem... ...HÄR!

Haha, det kan jag ju drömma om!

Men eftersom kompositören ifråga tillhör mina absoluta favoriter, så tänker jag fortsätta att låtsas... Åter till månbordet.

Jag BEHÖVDE definitivt inget månbord, utom möjligen för min själsliga ro.

Jag var ute efter de där 1800-tals-klumparna på benen.

De får mig att liksom kvida av materiell lidelse.

MÅSTE HA!!!

Det är ett alldeles komplett bord, med två halvor och en nytillverkad iläggsskiva med jättesmarta spännen som man hakar i.

Så burken med 1502Y plockades fram igen, och så blev bordet ljust, ljust grått och alldeles underbart!

Den bruna färgen var INTE original vill jag påpeka, för då hade jag inte målat om det. Ingen given plats har det heller, men en halva får bli läxläsnings-bord i köket så länge.

Så får vi se sedan.

De tygklädda korgarna med monogram fick jag av vännen Marie härom dagen, att användas vid alla de jättestora partaj som man anordnar som småbarnsförälder (inte).

"Men VAD är det som sticker upp där i fönstret?" undrar ni kanske?

Hrm... den här skulle jag målat vit, men jag var rädd att förstöra ansiktsuttrycken på den lille ängla-brodern som rider på Horn-Per-brorsans rygg...

Han har tappat en vinge. Men jag tänker fixa det.

Tolkningen av symboliken här går isär, beroende på vem betraktaren är...

Roligt ser de i alla fall ut att ha, de där två! De franska glasen från Rue Déco har texten "Amour" (kärlek) på en sida och "Bonheur" (lycka) på den andra.

Underbart vackra med några sommarblommor i, eller på gästens nattduksbord.

Jag har haft dem länge i butiken nu, men jag tror inte att mina kunder är så bra på franska...

Jag behöver bli bättre på att behovsanalysera, helt klart.

Men vad gör man, när man ständigt ramlar på nya möbel-förälskelser???

Det kanske kan bli blogg-bord, att ha datorn på, så att man samtidigt kan titta ut på ogräset i backen? Och fruktskålen har ju aldrig haft någon vettig plats... HALLEN är så gott som färdigmålad, det bruna nedtill har ersatts av vitt/grått och jag har lyckats pilla dit bröstlisten.

(Här skulle jag ha haft en riktigt skrämmande "före"-bild, men den är bortslarvad någonstans i datorn. Puts väck.

Tur för er.

Ni hade drömt mardrömmar om leriga överdragsbyxor i flera veckor, jag lovar.

Det får vara någon måtta på vardagsrealismen.)

Detta är alltså vår hall, i den bästa av världar.

Men eftersom detta inte ÄR den bästa av världar, så såg den bara ut såhär i ca en kvart, vilket är den tid det tog att ta korten.

Nu ser den ut som vanligt igen.

Belamrad!

På bilden ser detta ser lite grand ut som ett rum i ett dockskåp.

Inte en pryl för mycket, en enda kappa hänger under hatthyllan, mer som en symbol.

Det är väl det som är så inspirerande med dockskåp - där ligger inga leriga byxor på golvet...

Nu börjar också nedräkningen inför bloggträffen i Stockholm nästa helg.

Tänk att jag faktiskt åker tåg i trettio mil, för att träffa bloggtjejer jag aldrig talat med "IRL" (de flesta har jag ju faktiskt inte ens sett på bild???!).

Helknäppt, men ack så roligt!

Ha det fint allesammans!