Höstäpplen

 

Då var det sista egna äpplet uppätet.

Det var en så speciell känsla för oss som kämpat med vår trista industritomt i tio år nu, att plötsligt kunna plocka äpplen från eget äppelträd. “Aroma” heter sorten, och för varje dag som gick blev de större och större och större…

Jag förstår hur Vilhelm Mobergs Kristina kände sig i  “Sista brevet till Sverige” , när hon fick smaka på astrakan-äpplet som kom från det träd som de planterat från kärnan efter ett av äpplena från trädet i hennes trädgård i det gamla landet (oj, det där blev långt!)

Fast det här trädet kom från Blomsterlandet, tror jag.  

Tack, PG, Madde och Janne! Det var en finfin present!!!

Sensmoral: “Ge bort ett fruktträd till den som inte har något”. Det är en gåva som tar lång tid att packa upp, men som sedan varar länge, länge…

Onsdagskramar:

Annette

Fullt ös!

Googles översättningstjänst är, som Flisan skriver, "inte så värst bra, men ganska rolig"...

Jag översatte en av mina bloggsidor häromdagen.
Så här kunde den engelska översättningen te sig:

"Fullt ös!" = "Fully island!"
"Vi har bergvärme i huset" = "We rock the house".

Det var bara två exempel, jag lovar - man kvider av skratt!
Skippa TV:n och testa detta en kväll, gärna efter ett glas vin på fredagen.
Garanterat licensfritt (än så länge) och otroligt underhållande...

Här har det varit bloggtystnad, men av ett behjärtansvärt skäl:
jag har intensiv-pysslat med liv och lust, och vem hinner blogga då???

Mitt gamla fina örngott, som tidigare prydde en kudde i vita soffan, fick en stor reva om ni kommer ihåg.
Det är nu förvandlat till en strut.
Lååång och smal blev den, men jag gillar den!

Jag behövde vliesline för att få struten lite stabilare, men fick istället ett ark med vliesofix av kära vännen Marie.

Vliesofix är klistrigt på båda sidor, och är jättebra om man exempelvis vill stryka fast ett gammalt monogram på en lampskärm eller något, utan att behöva sy.

Ersätter textillim, m.a.o.

Men det är tungan rätt i mun som gäller när man stryker, för det rackarns vliesofixet klistrar fast sig ÖVERALLT!

Man kan säga så här: det är tur att jag har en butik, där jag säljer strykbrädesöverdrag... :-)

En gammal tvättbräda som sett sina bättre dagar...

...fick en lätt dusch av matt, vit sprayfärg och får nu bli solskydd i söderfönstret.

Pellisarna brukar inte trivas i solgasset, men nu kanske de blir lite gladare.

Jag vet att jag har ytterligare en tvättbräda någonstans, så det blir nog ett par så småningom! I butiken har vi skapat högtidlig stämning med alla MADONNOR som tagit plats på hyllor och golv!

Den största är en meter hög:

Här har burits Madonnor upp och ned för sluttningen, mellan hemmet och butiken.

Grannarna måste tro att vi bildar en sekt eller något!

Men jag har svårt att välja.

Skall jag ha en stor eller liten?

Vit eller sten?

Allihop...?

Jag som är ganska Madonna-lös sedan tidigare, behöver ju verkligen en rejäl "skydds-tant" (som någons barn så rart kallade dessa).

Hittills är det bara denna som funnit sin självklara plats, på hyllan under den vitmålade piedestalen:

Hon passade in direkt!

Visst är hon vacker där i solnedgångens sista strålar?

De andra får jag nog fundera på.

Så är det ofta när man har en butik.

Man beställer såklart varor som man själv skulle kunna tänka sig att äga.

Men när man väl står där och packar upp, så räcker det på något vis att glädjas åt sakerna i butiken.

Jag vill INTE bli en sådan där gammal originell tant som har en butik där ingenting är till salu...(hihi, jag har varit i sådana butiker, det är lite kul!)

Fyller man på i ena änden, så måste man
tömma ut i den andra...!
(Gammalt
djungelordspråk)

16 kassar till Röda Korset! Ute i vår så kallade trädgård blommar våra nyplanterade äppelträd för första gången.

Nu vill vi gärna se lite frukt också!!!

Mina urnor (40-årspresenterna!) är åter fyllda med rhododendronbuskar, som övervintrat i vårt pumphus.

Jag skulle vilja ha något frosttåligt i dem året runt,

kanske sockertoppsgranar eller något liknande.

Så buskarna kanske ändå får komma ned i jorden så småningom. MÖBELPROJEKT No 1:

Barnen har länge behövt en byrå för underkläder och strumpor.

Förstahandsvalet här i huset är ju alltid en gammal möbel, men äldre byråer är oftast hopplösa att öppna för små barn.

Och lådor som kärvar har en tendens att aldrig bli stängda...

Denna var dekorerad med lite väl mycket Carpati-fluff, men praktisk i övrigt.

Jag fick den till skänks av den stackars tjejen som råkade dra sönder ena beslaget när jag var där för att titta på den.

För skams skull erbjöd jag henne ändå en tvåhundring för den, och byrån blev min!

Då ingick även en spegel, som nu fått flytta hem till Marie. "Skålhandtag", var min första tanke. Lite renare linjer.

Men ack! IKEA har slutat med den modellen som jag hade tänkt mig!

Har hänt förr.

Ofta. Men så fick jag fick lite idéer om runda beslag, när jag kikade in hos Lantlifs-Anette.

Hon har precis gjort i ordning en byrå där de runda beslagen framträder väldigt tydligt - jättefint!

Eftersom den här byrån redan HAR runda beslag, så beslöt jag att måla över "snirklet" och hela byrån med för den delen, med halvmatt lackfärg i den ljusgrå NCS-nyansen 1502Y.

Lådorna märkte jag upp med siffror, ujuj så svårt på frihand!

Men nu kan ungarna se vilken låda som är vilken.

...Och så på med beslagen igen!

Jag vände den mest oxiderade sidan utåt.

Återstår bara att laga beslaget och släpa upp åbäket till övervåningen och in i barnkammaren (*pust*)...

MÖBELPROJEKT No 2:

Månbordet fanns på Blocket, fast inte nästgårds precis, utan hos Jämtlands auktionsbyrås butik "Loppis på Gården"......Närmare bestämt på FRÖSÖN, vilket har fått mig att oavbrutet nynna på "intåg i sommarhagen", och stilla önska att bordet en gång har stått i Wilhelm Peterson-Bergers hem... ...HÄR!

Haha, det kan jag ju drömma om!

Men eftersom kompositören ifråga tillhör mina absoluta favoriter, så tänker jag fortsätta att låtsas... Åter till månbordet.

Jag BEHÖVDE definitivt inget månbord, utom möjligen för min själsliga ro.

Jag var ute efter de där 1800-tals-klumparna på benen.

De får mig att liksom kvida av materiell lidelse.

MÅSTE HA!!!

Det är ett alldeles komplett bord, med två halvor och en nytillverkad iläggsskiva med jättesmarta spännen som man hakar i.

Så burken med 1502Y plockades fram igen, och så blev bordet ljust, ljust grått och alldeles underbart!

Den bruna färgen var INTE original vill jag påpeka, för då hade jag inte målat om det. Ingen given plats har det heller, men en halva får bli läxläsnings-bord i köket så länge.

Så får vi se sedan.

De tygklädda korgarna med monogram fick jag av vännen Marie härom dagen, att användas vid alla de jättestora partaj som man anordnar som småbarnsförälder (inte).

"Men VAD är det som sticker upp där i fönstret?" undrar ni kanske?

Hrm... den här skulle jag målat vit, men jag var rädd att förstöra ansiktsuttrycken på den lille ängla-brodern som rider på Horn-Per-brorsans rygg...

Han har tappat en vinge. Men jag tänker fixa det.

Tolkningen av symboliken här går isär, beroende på vem betraktaren är...

Roligt ser de i alla fall ut att ha, de där två! De franska glasen från Rue Déco har texten "Amour" (kärlek) på en sida och "Bonheur" (lycka) på den andra.

Underbart vackra med några sommarblommor i, eller på gästens nattduksbord.

Jag har haft dem länge i butiken nu, men jag tror inte att mina kunder är så bra på franska...

Jag behöver bli bättre på att behovsanalysera, helt klart.

Men vad gör man, när man ständigt ramlar på nya möbel-förälskelser???

Det kanske kan bli blogg-bord, att ha datorn på, så att man samtidigt kan titta ut på ogräset i backen? Och fruktskålen har ju aldrig haft någon vettig plats... HALLEN är så gott som färdigmålad, det bruna nedtill har ersatts av vitt/grått och jag har lyckats pilla dit bröstlisten.

(Här skulle jag ha haft en riktigt skrämmande "före"-bild, men den är bortslarvad någonstans i datorn. Puts väck.

Tur för er.

Ni hade drömt mardrömmar om leriga överdragsbyxor i flera veckor, jag lovar.

Det får vara någon måtta på vardagsrealismen.)

Detta är alltså vår hall, i den bästa av världar.

Men eftersom detta inte ÄR den bästa av världar, så såg den bara ut såhär i ca en kvart, vilket är den tid det tog att ta korten.

Nu ser den ut som vanligt igen.

Belamrad!

På bilden ser detta ser lite grand ut som ett rum i ett dockskåp.

Inte en pryl för mycket, en enda kappa hänger under hatthyllan, mer som en symbol.

Det är väl det som är så inspirerande med dockskåp - där ligger inga leriga byxor på golvet...

Nu börjar också nedräkningen inför bloggträffen i Stockholm nästa helg.

Tänk att jag faktiskt åker tåg i trettio mil, för att träffa bloggtjejer jag aldrig talat med "IRL" (de flesta har jag ju faktiskt inte ens sett på bild???!).

Helknäppt, men ack så roligt!

Ha det fint allesammans!

Sköna Maj, välkommen...

.

Hej alla bloggvänner!.

Idag tänkte jag (sent omsider) berätta om vårt särdeles lyckade

Valborgsfirande!

Valborg är för mig bubbel, snittar och panamahatt (på mannens huvud).
Allt är mycket traditionellt. Oavsett väderlek är det vårdad klädsel och hatt som gäller.

Men i år slapp vi frysa!

På väg mot Wänskapsbrödernas Ordenshus för den årliga champagnefrukosten "klockan tio precis", gjorde vi en tvärnit för att fotografera den praktfulla MAGNOLIAN.
Har ni någonsin skådat en fagrare blomsterprakt?!!
Och med den Svenska Fanan i bakgrunden, man kan ju bli tårögd för mindre...

(Men HALLÅ??? Vilket förbaskat PUCKO har målat sitt bomärke på denna ärevördiga gamla mur? GE UPP!!!)

Promenaden igenom det vackra gamla området Johanneberg, bakom Götaplatsen längst upp på Avenyn, bjuder på frodig vårgrönska, fågelkvitter och enorma, nationalromantiska kolosser till hus som vi aldrig kommer att ha råd att köpa...Aaah, för en stund fick vi uttröttade småbarnsföräldrar koppla bort vardagstristessen och ägna oss åt, som Rana så träffande uttryckte det, lite finkulturella utsvävningar...
Lite flärd, det är man inte bortskämd med!

Hatten har hängt med länge, och är skir och lätt som en vårvind.
Till detta pärlor, prickig klänning, tant Noras chiffonghandskar från sextiotalet och den nya vita väskan som jag inhandlat från Marie-Louise med bloggen Smycken & Smulor .
Den är tillräckligt stor för att rymma alla nödvändig utrustning - från cigarrsnoppare till skavsårsplåster...:-)

Mannen har skrynklat linnekavajen, dagen till ära.
Slipsen är densamma varje år, med balettmönster av Dégas, inköpt i Paris den våren vi var unga och nyförälskade...
Nu är vi bara nyförälskade...! :-) Inne i den vackra villan, som är byggd 1910 och som användes som privatbostad fram till 1972 då den övertogs av Wänskapsbröderna, möts vi av charmant léende herrar och trakteras med bubblande drycker...

Precis DÅ är det VÅR!!!

(Men vänta nu lite... Är inte detta en inredningsblogg...?
Här kommer därför några bilder från villans vackra inre:
I ett hörn av salen har gosskören precis framfört "Vintern rasat", "Gubben Noak", "Dåne liksom åskan bröder" och andra ljuva sånger som vi förknippar med våren (nåja, inte "Gubben..." då, kanske:-) inför en 100-hövdad, jublande publik.
Och varje år är det någon som fyller år just denna dag!
Vi stämmer genast upp "Kungssången" och tömmer ytterligare ett glas bubbel till hans ära!
Bubbliga och glada traskar vi sedan ned till sta´n för pyttipanna på Restaurang Bryggeriet. Det gör vi varje år.
Och det är väl i ärlighetens namn vad man orkar med i vår aktningsvärda ålder, hihi!
Så här kan man lugnt åka hem och ta sig en tupplur om man vill, vilket de flesta faktiskt gör. .

Just denna dag valde vi dock att tillbringa i solen utanför anrika Sjuans Ölhall på Kungstorget, där vi tydligen är portförbjudna (!)
Ingen verkar veta orsaken till detta, gamla 7:an bör rimligtvis ha haft stökigare gäster än vi...!?
Ryktet påstår att någons fotbollspreferenser förra året gick stick i stäv med någon annans...

(Det är lite kul. Jag som är så städad och ordentlig har aldrig varit portad någon gång förut, och definitivt inte i dräkt och hatt, haha! Så någon gång skall väl vara den första. Vuxenpoäng?).

Sjuans ölhall är landets enda kvarvarande ölhall, ett s.k. pilsnercafé som man sa förr, där man alltså INTE serverar någon mat utan endast dryck.
I början av seklet fanns det 14 liknande etablissemang samlade runt Kungstorget.
(Någon ville tydligen göra kinakrog av stället i början av 90-talet, men det tilltaget avstyrdes, tack och lov!!!)
.

När man så fått sin rejäla dos av Valborg, är det ändå skönt att pusta ut i hemmets lugna vrå!
Jag tog några blåsippe-kort innan de hunnit blomma ut. Mannen har röjt på andra sidan stengärdesgården, och detta är vad vi ser från vår altan och även från butiken: Vitsippssäsongen är kort men intensiv. Hela skogen är full!

.

.

Invändigt pågår den vita förnyelsen som vanligt.

Jag kom på mig själv med att bli lyrisk över en rulle vitt hushållspapper.

Har det gått för långt då...?

.

Vi äter riktigt smör på smörgåsarna, och det förvaras i den vita burken från Ib Laursen - praktiskt, kladdfritt och snyggt!.

Ett möbelprojekt stökar för närvarande till vårt vardagsrum - jag har köpt mig ett MÅNBORD! :-) Komplett med två halvor och en iläggsskiva. Lycka!

Jag och Marie var och hämtade det på Bussgods igår.

Den manliga personalen hängde slött på lastbryggan, nyfikna på hur vi skulle lyckas med att få in det i min minimala kombi.

Vi baxade förstås in det i rena ilskan, haha!!!

.

Bordet skall förstås genomgå en förvandling och målas ljust, ljust grått, så jag lovar att återkomma med bilder så småningom...

.

TILL SIST: en efterlysning: DU din sorgliga existens som förvandlade Lisas nya cykel till skrot på Lackarebäcksskolans gård: det kommer aldrig att bli någonting av dig i livet om inget radikalt inträffar! Antingen har dina föräldrar missat att lära dig det där med "rätt och fel", eller så har du en allvarlig psykisk störning som bör korrigeras snarast möjligt.

Lisa är jätteledsen, för hon hade bara använt sin cykel en enda gång, och den går inte att reparera. Om någon har tips om vem puckot (eller puckona) är som gjorde detta, så hör av er. Fet hittelön utlovas!

.
(Jaha. Det var ett litet inlägg i debatten "Meningslös skadegörelse". Lisa är Maries dotter och hon är tio år.)
.

Må så gott alla gooooingar därute!

P.S: Glad! Vi fick semester! D.S.

P.S II: Kjell Kriminell verkar ha gett upp. Enligt uppgift är polisen honom i hälarna.

Gôtt mos, som vi säger här i Göteborg!!! D.S.