06 januari, 2009

KRINGLAN - en solskenshistoria

Jag vet inte hur det är hos er, men det här med julklappar är ett kontroversiellt ämne i det här huset.
Att barnen skall ha klappar är självklart. Men sedan är det stopp. Så här brukar det låta dagen innan julafton:

-Älskling, önskar du dig någonting till julklapp? Eller skall vi strunta i det i år? Det är ju ändå bara att byta pengar, på något vis...

Två saker gör mig galen med detta resonemang.

1) Jag har hintat ganska kraftigt hela hösten. Lagt fram kataloger, pekat i affärer: en SÅ´N DÄÄÄR är snygg!!! Ändå låtsas han som att han inte har en aaaning om vad han skulle kunna hitta på att köpa till mig i julklapp! (Mottagaren avstängd, var god försök senare...)

2) Han säger det i sista minuten. Karl´n vet förbaskat väl att hans julklapp redan är köpt och inslagen.

I år var jag inriktad på att strunta i honom. Han önskar sig inget, alltså får han inget. Punkt.

Och så blev det. MEN... den lilla tomma asken med mitt namn på under julgranen, innehöll faktiskt en liten lapp. Här skulle visst vankas en klapp ändå, i sinom tid!

Sedan mitt inköp av Dirndl i München i höstas, har jag önskat mig en liten kringla i silver, som påminner om de bayerska Brez´n, att ha om halsen när klänningen skall på och ölbägaren svingas.

Jag stod i begrepp att sätta min kära väninna (och tillika silversmed) Carina på uppdraget.
.
DÅ... trillade jag av en slump in på en hemsida där det fanns både kanelbullar och kringlor i silvrigaste silver! Alla med vackra kedjor, bara att klicka ned i den lilla varukorgen och beställa hem...

Jag hintade å´det kraftigaste. Datorn stod på för jämnan, och dendär kringlan fanns i synfältet närhelst mannen satte sig vid sin frukost.
Och tydligen fastnade någonting denna gång! Dock hann den inte komma i tid till jul.

Så när den anlände och jag förväntansfullt slet av papperet, var det en... kanelbulle! En vansinnigt fin liten kanelbulle.

Oj. Visserligen älskar jag kanelbullar. MER än kringlor. När mannen vill visa mig extra mycket uppmärksamhet, så får jag mitten på hans kanelbulle. Det är kärlek, det! Kanelbulle är mitt mellannamn. Men en sydtysk zimt-rolle, näääh, det skulle inte göra sig riktigt till min dirndl...

Mannen ringde således och klagade, och undrade hur han skulle gå tillväga.
"Skäll inte på henne!" sufflerade jag i bakgrunden. Bakverk som bakverk, det är väl inte så lätt att veta?!

Igår trillade så kringlan in igenom brevlådan. I paketet låg även ett fint kort och en bok:
Men hallå, vänta lite??! Här någonstans kopplade jag äntligen att silver-Anna även var författar-Anna, som skrivit de härliga böckerna om antikt och loppis och fixa och måla och förvandla...
Kommer ni ihåg "Nytt liv åt gamla prylar"? Eller "Inred med färg"?
.
"Som plåster på såren skickar jag min senaste bok", skrev hon, och jag bara slet åt mig bok, kringla och kort och försvann från verkligheten, och in i loppisarnas värld.
.
TACK, Anna, den boken kom verkligen till rätt person! Jag blev så glad att jag gjorde en liten glädjedans på sovrumsgolvet!
.
Nu återstår bara att övertyga mannen om att jag blev glad för kringlan. Också...
För det är ju klart att jag blev!
(Vill ni se den fina smyckeserien, gå in på Anna Örnbergs hemsida och web-shop!)
Annars blir här inte mycket gjort eller bloggat eller någonting alls. Vinterkräksjukans efterdyningar gör sig påminda. Onödigt att nämna några detaljer...
.
Julsakerna plockas nu ned en efter en, jag liksom smyger dem med mig upp på vinden när jag råkar få syn på dem. Fast vissa saker får nog hänga hela vintern. Skridskorna, till exempel.
Skridskobanan är kitschigaste kitsch och blir inte långlivad. Barnen tycker om den. Och mannen. OK, lite kul är den! Han önskade sig den i julklapp för några år sedan. Det är ju som sagt ovanligt med önskningar från det hållet, så han fick den.
Den spelar 15 olika julsånger. Huvvaligen.
Vi har haft smällkallt i Göteborg! Tolv minus. Nu tvärdör mördarsniglarna.
Bäva, eländiga djur!
Den vita ljuslyktan är rostig och har tappat dörren. Så den får stå bredvid, med vacker rimfrost på. Men det är ju å´ andra sidan väldigt "Shabby", så den får hänga med ett tag till!
Ängeln från Jeanne DÁrc har äntligen fått komma hem till mig, och den tål att stå ute.
Och idag är vi tillbaka på våra respektive jobb igen, trots struliga magar. Vi har fått ansöka om ledigt för dottern, för hon kan inte komma till skolan när både mamma och pappa börjar jobba klockan sex på morgonen. Det känns lite konstigt.
.
Barnomsorgen är bra, men den är begränsad. Har man kontorstider funkar den, annars inte. Och inget av våra jobb kan erbjuda kontorstider till småbarnsföräldrar.
.
Men allt flyter på ändå, och jag vet varför!
När ett par får barn, går en av föräldrarna ned i tid, alternativt byter jobb för att det skall fungera. Oftast kvinnan, vet jag av erfarenhet. För man behöver ju barnomsorg NU, inte om tre år, när man processat klart och fått kommunen att ändra förskolans öppettider.
Och så flyter allt på ändå, och inget behöver förändras.
.
Jag menar: hur många av oss jobbar inte på helgerna, t.ex? Själv har jag jobbat varannan helg, i
minst 15 år. Helgdagis, finns det...?
.
"Joho", säger folk, "Det finns visst nattöppna dagis, det har jag hört!"
.
Det har jag också hört. Det finns visst ett, sju mil bort. Exakt hur hjälper det oss?
Så det är ett evigt pusslande.
Vi får nog leva med det.

Stor kram till er alla!
//Annette

5 kommentarer:

LillaFlisan sa...

Nämen vilken liten kringla!!!

Och jag som bott i Södertälje!!!( du vet, kringelstaden) och där pluggade jag och mötte min man så kringlor har en särskild plats i mitt hjärta.

Jag är är helt betuttad i detta lilla ljuvliga smycke!!
Måste in och kolla hemsidan pronto!!

Kram

Flisan

LillaFlisan sa...

Åh, vad du är Bäst, Anette!!!!


Krya på dig!!

Flisan

Viola sa...

Vad jag har fnissat, du är ju för härlig när du skriver, du jag känner igen fenomenet med inga julklappar till varandra, men ändå blir det någon paket här oxå...himla söt var den kringlan och boken vad härlig, måste jag kolla efer, fick ett presentkort till en bokhandel av ena sonen när jag fyllde år, börjar ni 6.00 båda två på morgonen, hjälp säger jag bara och så vinterkräksjukan, nääää den vill jag inte ha, kram

Montebello Möbler sa...

Oh fick du Nya Lilla Fynd Guiden!! Den måste jag oxå fixa - kuligaste jag vet ju.
Det är ju så roligt å läsa hos dig. Har inte haft nån tid alls att blogga sista veckan o har inte riktigt kommit igång ännu heller, känns lite jobbigt för jag VILL ju egentligen. Fattar inte va det är med mig ibland. Ja ja ...
SÅååååå supergullig du är 'Bööööhl' ha ha ha .. så vi ser gifta ut? Va kul å höra, jaa det kanske vi gör, men än så länge heter jag inte Hansson! Känner på mig att jag kommer skriva en massa om bröllop i år ... men ska inte tjata FÖR mycket - lovar.

Nu måste jag kolla Annas smycken!

Kramar Malin :)

Ika sa...

Sitter framför våran kammin och dricker av mitt goda röda thé som jag var inne och köpte hos dig igår.
Tyvärr var den andra butiken stängd som du tipsade om men jag kommer tillbaka till dig nästa gång det blir lite Kärringrally.