Arga mamman fixar en gran

“Men ikväll då? Kan vi åka och skaffa en gran ikväll?”

“Näääh, imorgon, kanske!”

Känns det igen? “Varför göra idag det som kan skjutas upp till morgondagen?” Så höll det på, dag efter dag hela december. Till slut fick jag nog och bestämde att IMORGON EFTER JOBBET, då skulle det köpas en gran. Basta.

På väg hem från jobbet i den lilla skruttiga Ford Fiestan ringde jag hem till mannen och beordrade ut honom till bilen, vi skulle träffas vid granförsäljningen vid stationen i centrum.

Men ICKE! När han berättade att avgassystemet rasat på kombin och att jag kunde glömma det där med gran, fick jag ett totalt utbrott. Mannen anklagades för att ha förstört julen. “JAG KÖPER EN GRAN SJÄLV!!!” hojtade jag i luren och slog dövörat till inför de protester som anfördes. Hur jag skulle få in en gran i Fiestan?

“DET STRUNTAR JAG I!!! JAG SKALL HA EN GRAN!!!”

Ja, ni vet nog hur det brukar låta när man jobbat hela dagen och är lite småhungrig och något plötsligt sätter oönskade käppar i hjulet?

SKRIIIK! Så lät det när jag girade till höger i rondellen och parkerade bilen vid granförsäljningen, kastade mig ur bilen, fram till den intet ont anande stackars grankillen och fräste:

“Ge mig en gran! Den skall in i DEN DÄR bilen!”

Stackars grabb, han såg nog på mitt kroppsspråk att det inte var lönt att resonera… Han var oerhört uppmuntrande och hjälpsam!

Fem minuter senare var granen paketerad, och låg på diagonalen inne i bilen, ända från bagaget och fram till vindrutan. Ytterligare fem minuter senare hystade jag in den igenom ytterdörren till den väntande, storögda familjen.

“Här har ni granen”, muttrade jag, fortfarand ilsken som ett bi. Men hade jag INTE varit det, så hade det knappast blivit någon gran. Nu blev det det, och den är SÅ söt!

Nu flyter helgen på här hos oss, lugnet börjar lägra sig över huset i takt med snön som faller utanför.

Dagen innan julafton skulle här julpysslas. Jag hittade ett recept på kristyrhängen i “Vakre Hjem”, och blev eld och lågor.

Äntligen skulle jag få hänga små spritsade kristyrhängen på de gröna grenarna! Jag har så vackra, danska vintage-bokmärken som behövde användas till något.

SE, vilka ljuvligt vackra bilder!!!

Jag antar att många av er har tidningen därhemma? OM ni funderar på att prova på att göra de här kristyrhängena, tänk då på att “sukker” i receptet INTE betyder “strösocker” utan FLORSOCKER!

Trots noggranna förberedelser gick det åt skogen! Med strösocker i smeten GÅR det inte att spritsa den!

Till slut blev jag trött på alltihop och KLICKADE ut smeten på papperet istället! Suck. Bättre lycka nästa gång.

Framåt kvällen besökte vi DET HÄR stället:

Julmarknaden på Liseberg!

I år var granarna täckta BÅDE med konstsnö OCH med riktig snö…

Sedan skulle det kokas världsgod knäck, den görs i mikron i en stor glaskastrull, och består av 1/3 grädde, 1/3 socker och 1/3 mörk sirap, eventuellt med lite hackad mandel i.

Förra året såg den ut så här, efter att jag ställt ut den att svalna på altanen och glömde den över natten. Det var synd att det började regna… (i år gick det bättre!)

Årets smällkaramell-verkstad blev till lite av varje, bland annat en ängel i veckat silkespapper i crèmevitt och guld, som jag sydde fast på änglahuvudet i kartong.

Tomteskaran från 2003 samlas varje år på den gamla dörren under trappan Det är härligt med alla gamla saker man plockar fram ur gömmorna varje år!

Hrm… lite väl MÅNGA sådana här gamla saker plockas fram varje år… Köket till exempel, är ganska sparsmakat i början av december. Men jag kan inte låta bli. Undan för undan öppnas julkartongerna och ALLT hamnar lite här och var. Maximalism är en livsstil, haha!

Här har vi börjat duka fram julmiddagen: Placeringsbockarna och tennbägarna hör till.

Ingen orkade koka den traditionella risgrynsgröten frampå nattkröken, så gårdstomten fick nöja sig med Ris á lá Malta och pepparkaka… Man måste bara komma ihåg att inte ge honom en sked av metall att äta med, för då kommer kirskålen garanterat att breda ut sig i jordgubbslandet…

Så nu sitter vi här, parkerade framför “Sound of Music” med bordet fullt av julmust, clementiner, skumtomtar och chokladaskar.

Hoppas att ni har det lika härligt som vi!

God fortsättning på helgen!

Julkramar:

Annette

Jul -loppis

För ett tag sedan spårade det ur igen, totalt.

Jag och vännen Marie, de loppistokigaste fruntimren i stan,  krånglade oss återigen in i min pyttelilla Ford Fiesta, och gav oss iväg på loppisturné. Även loppisarna tar Visakort nuförtiden. Det underlättar. Man vet aldrig vad man hittar.

Och OJ, vad vi hittade!

Första anhalten: Pingstkyrkans Second Hand i Mölndal. Här hade förstås julsakerna invaderat hyllorna! Mängder med gammalt charmigt julpynt plockades raskt ned i korgarna, tills vi sansat oss och insett att vi inte har plats för allt. Nåja, följande fick i alla fall följa med hem till mig:

En  klassisk julljusstake i Carl Larsson-modell från Smålandsslöjd:

Eldhund i metall, med hållare för julgransljus:

Den största kulljusstake jag någonsin sett (måla eller inte måla?)

Ett par omålade kulljusstakar, som skall få bli vita:

Lindebarn i tomtekläder? Skall få pryda ett eller annat jularrangemang. Eller så kanske han blir en kattleksak…

Liten julklocka i porslin, gammal.

Gammal julängel. Shabby!

Skinkpinne i “hygienförpackning”. Jag är såld på förpackningar. Har jag berättat att jag har ett paket julgransglitter i originalförpackning från sextiotalet i lådan med julpynt? Jag plockar upp den varje jul, stryker ömt den röda papplådan och lägger ned den igen. Julstämning!

(Ja, jag vet. Jag är nog lite skruvad. Men den har en prislapp med “1:40 cirkapris inkl. oms.” på, och jag älskar den.)

Ett vitrinskåp till butiken blev det också, mannen skall åka och hämta det. Problemet med det är att han måste ta med sig kvittot, och då ser han vad jag shoppat för. Inte bra! Jag kommer att säga att det var Maries saker. Och hoppas att han inte läser det här.

Nästa anhalt: Erikshjälpen!

Där blev det en liten vit tekanna, ett örngott med mellanspets, en smörask till svärmor, en pytteliten kopp (att ha ett värmeljus i)  och ett par rejält fula sjuttiotalstomtar till avlånga hyllan i köket (jag samlar, men de måste vara ASFULA för att få komma med i gänget!)

Plötsligt landar våra blickar på en superfin liten rustik sekretär. Vi kollar prislappen. FYRTIO SPÄNN??? “Men den vill jag ju ha!” kvider Marie. “Hur kan den kosta fyrtio spänn???”

“Vi hämtar någon från personalen och frågar om de inte glömt en nolla”, föreslår jag.

“Är du inte klok?” fräser Marie, “Här frågas ingenting!!! Vi säger bara “Den här vill vi ha!” Kolla skylten därborta: “Priset på prislappen gäller!”

Till slut fick vi tag på en vänlig man, som kom fram och skrev ett kvitto. På fyrtio kronor.

Problemet är bara när Maries man sedan skall hämta sekretären, då måste han ju ha kvittot med sig. Och då kanske han tittar på det, och börjar undra varför det är så långt, och vad alla de andra nitton sakerna är?

Marie har en lösning på det också: “Jag säger att det är dina saker”, säger hon belåtet.

I krig och shopping är allt tillåtet.

 

Godnatt alla vänner därute!

Önskar er en fin Söndag!

Kramar:

Annette

Stadsvandring

En kylig eftermiddag i förra veckan kom vi på att våra barn så gott som aldrig besökt Göteborg. Hur långt det är dit? 20 minuter med bil! Hur svårt kan det vara?

Ganska svårt. Vi älskar verkligen staden, men med barn verkar det alltid så opraktiskt att det oftast aldrig blir av. Istället hamnar man på ett köpcentra som har ett bollhav.

Så vi bestämde att nu skulle barnen äntligen få sig lite city-kultur till livs! Vi drog på dem praktiska kläder, lastade in dem i bilen och drog till sta´n framåt eftermiddagen.

Första anhalten: en promenad igenom trädgårdsföreningens nästan folktomma park, för ett besök i PALMHUSET.

Palmhuset är byggt 1878 och är 1000 m2 stort. Förebilden är Crystal Palace i London. Här finns kryddor, fruktträd, näckrosor, kamelior… Förutom palmerna då, förstås!

Här var vi nästan ensamma. Vilken frid! Och barnen gillade det. Det påminde om växthuset i Harry Potter-dataspelet…

De fick bl.a. se att det INTE hänger korkar i korkekens krona…

Vi stressade verkligen av, och barnen roade sig själva. De hittade ett klätterträd på väg ut ur parken, en gammal pil, som de erövrade medan mörkret föll över staden.

Och vi lät dem klättra. Varför har man alltid så bråttom? “Skynda er nu, vi måste gå!” Om man låter ungarna bestämma takten så blir det inte så. De tar tid på sig att upptäcka.

Vi strosade upp emot NK, för att ta del av årets julskyltning på temat “Snödrottningen”, en visuell orgie med ljud och musik. Julstämningen infann sig nästan genast! Här tittade vi länge, ända tills de första regndropparna började falla.

Då gick vi upp till anrika BUTTERICK´S, butiken som barnen bara hört talas om men aldrig besökt… Här är proppfullt med skämt- och maskeradartiklar i två våningar. Gissa om DET var populärt???

Själv lyckades jag smuggla ut ett otroligt välgjort tomteskägg, utan att de märkte något. Det krävs tyngre och tyngre artilleri om de skall fortsätta att låta sig luras!

Avslutningsvis parkerade vi oss på CAFÉ VANILJ, med varsin jättestor kokosboll och varm choklad med vispgrädde.

För er som hängt med i veckans debatt: “Är det OK eller inte att ta med barnen på café?” Ja, det skall vara OK. Om de uppför sig. Hur skall de annars kunna lära sig, om de aldrig får träna IRL?

(Och det där med uppförandet gäller alla. Skräninga, högljudda tonåringar med coola mobilsignaler går m.a.o. bort…)

Ingen körde ut oss. Barnen var storögda och andäktiga. Vi var avstressade. Vi körde hem igen INNAN de hunnit bli trötta och griniga.

Vi har visat dem världen. Och fått se vår stad på nytt igenom deras ögon.

Sensmoral: “Släpp julstressen och gör någonting kul tillsammans. Det behöver inte vara påkostat, men något utöver det vanliga.” Det är värt det, jag lovar!

Ha en fin fortsättning på helgen!

KRAMAR:

Annette