Sensommar-blues

Det börjar kännas lite nu, eller hur? Lite mörkare på morgonen, lite kyligare i luften...
Bilderna ovan är tagna från vår berså, ut över dalen där vi bor. Där har vi många pampiga vyer som för det mesta innehåller dimma, eftersom det rinner en å mitt i dalen. Om kvällarna brukar vi ibland sitta insvepta i varsin yllefilt i bersån, med en bricka med ljus, kaffe, choklad, en liten cigarr... Och så stiger dimman medan vi löser världens och varandras problem.

Vår tomt är ett svampparadis. Sorgligt nog har inte kantarellerna hittat hit. Däremot en massa andra skumma svampar. Denna kallas tydligen för "mönjeskål", inte giftig men inte direkt ätlig heller. Den har en helt osannolik orange färg! "Flytväst-orange", skulle man kunna säga... Och VAD är detta för något??!Jag och Marie rusade in i en inredningsbutik i Kungsbacka och ryckte varsin sådan här spegelkula.

Alla vi som läst böckerna om Mumintrollen har en förkärlek för dessa kulor, tror jag... Där hade de en kula som speglade hela dalen, och i den kunde man se vad alla i muminfamiljen sysslade med. Jag tyckte om den tanken som barn, och har alltid velat ha en egen kula.

Spegelkulor var vanliga i gamla tiders högrestånds-trädgårdar. Nu finns de att köpa igen! Själv har jag även en i äkta glas, som väntar på ett fundament i slitet, vitmålat trä. Mannen kom triumferande in med ett nedfallet plommon häromdagen... Mitt Victoria-plommonträd har gett frukt för första gången! Två plommon. Wow... Plommon nummer två sitter kvar i toppen av trädet, och var ett elände att fånga på bild... Jag har glömt att plocka in lavendeln, och den är utblommad för länge sedan. Men en liten bukett för doftens skull kan den fortfarande duga till!Nu börjar snart tédrickandets och ljus-mysandets tid. Vi satte de stora värmeljusen i franska konserveringsglas. Sommaren är ingen säsong då man bakar så där överdrivet, i alla fall gör inte jag det. Möjligen en och annan fruktpaj, som tilltugg till glassen... Men nu börjar lusten återvända. Egentligen är jag ganska huslig av mig, men tidsbristen numera gör att bakningen nästan faller bort. Som tur är tjatar storungen tills vi kommer till skott! Glaserade chokladmuffins med strössel, mmmm...

Förr om åren åkte vi alltid till Oktoberfesten i München när höstvindarna började vina runt knutarna. Sedan barnen kom har vi hållit oss hemma, men i år är det dags igen!