Blind-date med 15 bloggvänner!

Stockholm, den vita fläcken på min världskarta!

Jag hittar bättre i München, Kairo eller Jerusalem. Eller Piteå.

Jag brukar hävda att jag är allergisk mot vår huvudstad, detta eftersom jag besökt den tre gånger, och fått magknip alla gångerna.

Dock inte sist, för åtta år sedan, men då var jag istället höggravid. Och försökte springa till närmaste skydd när det började ösregna under vårt besök på Skansen.

Så magknip - jo, förresten. Det kan man kalla det, även den gången!



Men nu åkte vi upp på BLOGGTRÄFF!!!



Vi skulle äntligen få möta er som jag bara känner via bloggosfären.
Hur skulle ni se ut? Jag försökte föreställa mig...

Mycket snyggare och fräckare än vi, förstås.

Så vackra hem som ni alla har, så hade jag förväntat mig någonting ouppnåeligt perfekt; fotomodellssnygga, svala människor á lá inredningsreportage (de där vackra skuggorna som skymtar förbi med en skål gula citroner på väg mot den stylade altanen. Ni vet?)

Klassens trendigaste tjejer skrämde alltid livet ur mig.
Jag var livrädd även denna gång.

Men ÅÅÅH, vad lättad jag blev när ni var snälla och söta och alldeles, alldeles... NORMALA!!!

Vilken värme, vilka personligheter, vilka individuella, glada och kreativa SYSTRAR man fick träffa!

Gud, så skönt... Jag pallar inte att vara trendig mer än max en timma, sedan är jag alldeles utpumpad. Och då brukar jag börja säga provocerande, OTRENDIGA saker, för att hävda min rätt att vara JAG.

I det här gänget behövde jag inte det!.

Jag hade inte ens fixat naglarna.
Jag övervägde att göra det, men tänkte att alla dessa målande, grävande, snickrande och pysslande systrar kan väl inte heller ha perfekta naglar?
Alltså fick det vara. Vi anlände redan på fredagkvällen.

Eftersom ingen hade kommit ännu, gick vi upp bakom hotellet, upp på Söder för en kvällspromenad och lite frossande i det gemensamma intresset: HOUSE-SPOTTING.
Alltså inte att vi spottar på hus, utan vi kollar byggnadsdetaljer, fotograferar, drömmer och förundras över att man kan BO i sådana här vackra hus, och vilka är det som faktiskt GÖR det?

Siffrorna ovanför dörrarna var så vackert och snirkligt skrivna:Vem eller vilka döljer sig bakom de vackra gamla portarna och planken?

Och har de vett att uppskatta sitt boende?

Jag hade mer än gärna släpat hem ved, stickat raggsockar och tejpat fönstren inför vintern om jag fått bo så här... Det var gråmulet när vi passerade Katarina Kyrka i kvällningen.
Efteråt var vi lite frusna, och gick till hotellrummet och såg en Almodovar-film om två kvinnor som låg i koma. Upplyftande?
Ja, eller hur... :(

Fast fascinerande ändå på något vis, hemma har vi ju inte TV... Frukost på hotellet.

Var är dom? Hur ser dom ut?
Huva, det var så att man tappade matlusten av nervositet.
Inte mannen förstås, han åt med god aptit och räknade t.o.m. sina baconskivor.

Så plötsligt var dom där!!!

Ett gäng med skrattande, pratande, bubblande tjejer som det inte alls gick att vara rädd för!!!
Tillsammans gick vi sedan till café Kafferepet på Klarabergsgatan, för att sammanstråla med de övriga kvitter-tipporna... T.o.m. Montebello-Malin hade tagit sig dit, med det onda benet och allt! Du är tuff du, tjejen!

Efter en fika med presentation och frågetävling, anförda av arrangörerna, super-rara Annie och Flisan (med finfina priser att vinna, hurra!) drog vi ned till Gamla Sta´n för lite strosande och shopping.


På vägen dit slank vi även in i butiken American Classic, i passagen vid Sergels torg.

Här kunde jag ju ha länkat till dem, men eftersom butiken betackar sig för reklam från bloggvärlden (bland annat blev det tvärt nej när vi ville fotografera), så antar jag att deras reklambudget är enorm.

Så visst, visst, vi måste ju inte...



Gamla sta´n är en stor upplevelse för oss husnördar.
Putsade fasader, spröjsade fönster, *dreggel, dreggel*...Jag har fotograferat varenda gränd.
Mannen är förstående, som tur är.

"Skall du inte fotografera den här också???" hördes hans glada tillrop... Puss, älskling! Jag gillar dig, det vet du!!!



Vi hade bokat ett långbord på Restaurang Cattelin på Storkyrkobrinken.

Till denna lokal, som tidigare hyst ett hovkonditori, kom en gång på 1920-talet den fransk-belgiska kocken Jules Claude Cattelin.
Spännande historier finns att läsa på Cattelins hemsida, både om restaurangen och om Gamla Stan´s historia!

(Rana, det lilla yrvädret, får vi sätta en avancerad larmanordning på om vi dristar oss dit igen. Alternativt en sådan där barnvagnssele.
Jag säger inte mer.
Läs på hennes blogg!)

Detta är kristallkronan som ingen av oss fick plats med i handväskan, därför hängde den kvar när vi gick... :-)Vi njöt av en saftig, välsmakande plankstek.
Och efteråt vankades det kaffe med grädde och Baileys.
(eller var det Kahlua? Eller Grand Marnier? Eller... ÄH, strunt samma, rackarns gott var det i alla fall!!!) Vi satt så länge på Cattelin och kacklade, att vi nästan missade dagens huvudmål - utställningen "Prerafaeliterna" på Nationalmuseum!
(Här är en kul bild - SLOTTET, som jag tog för att visa för ungarna därhemma.


Det här kortet blev så läskigt grått och mörkt och tråkigt, att jag drog upp mättnaden lite i bildbehandlingsprogrammet.
Och VIPS så blev slottets fasad som målad med akvarellfärger!

Det är alltså inte Bloggtjejer AB som varit framme. Vi målar förresten mest vitt...)

Så femtio minuter innan stängning rusade vi alltså in, femton galna bloggare som drog som en stormvind igenom hallarna med kameran i högsta hugg...

"Prerafaeliterna - bra! Då drar vi skulpturhallen **klick, klick** , och sedan... KOLLA! Damen med slöjan!!! **klick, klick, klick**..."

Så där höll vi på, tills de fick SPARKA ut oss. Alexander Roslin, en favvis (**klick, klick**).

Mannen, försjunken i beundran och hänförelse... ... över skulpturens vackra och exakta detaljer (**klick, klick**)

Vilket LJUS!

(**klick, klick**)

Nedan ser vi Carl Larssons målning "Midvinterblot", som målades just för den platsen där den nu hänger, i Nationalmuseums trapphall.

Men den refuserades 1916, och kom inte upp här förrän 1997.

Stackars Carl, vad han måste ha deppat...

Han uttalade sig efter nederlaget på följande vis:

"Midvinterblotets" öde knäckte mig!

Med dov vrede erkänner jag detta.
Och dock var det nog det bästa som skedde, ty nu säger mig min intuition - igen! - att denna målning
med alla sina svagheter, skall en gång, sedan jag är borta, hedras med en vida bättre plats..."

Månntro ler han nu i sin himmel?

"HAHA, JAG FICK RÄTT TILL SLUT!!!"

Grattis, Calle. Den är fin. Verkligen.

(**klick, klick**).

Efter denna späckade dag skulle vi till hotellet och vila.
Trodde jag. VILA? VADDÅ? VI??? Nehej, då skulle mannen ut och gå igen...

Bakom hotellet hittade vi huset på Urvädersgränd 3, där Carl Michael Bellman bodde under den period då han plitade ned "Fredmans Epistlar".
Vi hade önskat oss en liten rundvandring även inuti, eftersom huset förvaltas av sällskapet Par Bricole, alltså mannens s.k. "gubbdagis"...

Men in kom vi INTE. Suck, nåja. Här är jag på trappan.
Kvällen gick i andlighetens tecken.
Vi satte oss i hotellets restaurang, och hamnade av misstag mitt i en frikyrklig tillställning.
Innan kvällen var slut hade vi sjungit allt ifrån "Hej, fisk och skaldjur" till "Pärleporten"...
Det är alldeles sant!


Om någon skulle tvivla på sanningshalten kan jag meddela att Annie har FILMAT mig och Willewira, och vi kunde då varenda vers, så dé så!!!





Jag konstaterade lite roat frampå nattkröken, att vi inte ALLS pratat om inredning under träffen!
Men om nästan ALLT annat i livet som är värt att nämna.


Det är långt ifrån allt som kommer fram på bloggen, SÅ självutlämnande är man inte.
Så nu hade vi chansen, under en enda flyktig kväll, att intervjua varandra om helt andra saker än grundfärg, loppisar och schabloner...

Tårfyllt farväl.

Söndagen hade vi för oss själva...

Efter en "lätt" frukost (då mannen klämde i sig 33 baconskivor med äggröra. TRETTIOTRE!!!) gick vi ut i det strålande vädret.


Vi var lätt utmattade i både kropp och själ efter lördagen, så vi valde att strosa lugnt igenom Gamla Stans vindlande gränder.
(Kom också på att vi missade den dramatiserade SPÖKVANDRINGEN som hölls på lördagskvällen, den hade jag gärna varit med på! Blod, pest och gengångare, HEHEHEHE...) Vi satte oss en stund vid Svenska Akademien, ringde hem och kollade om barnen saknade oss (svar: "njaaa"), strosade lite till, och hittade en leksaksloppis där vi köpte lite småpryttlar till ungarna. Perfekt!
För vad är väl en T-shirt med "STOCKHOLM" tryckt på magen, när man kan få en stor helikopter i grön plast med tio gubbar och en gorilla för samma pris...?Plötsligt trillade vi rakt på vaktavlösningen vid slottet.
Wow, nu var vi ju riktiga turister, som alla andra där på borggården!!!
Titta, här kommer de.
Söta små pojkar, kunde nästan varit ens egen son (AAAH! ÅLDERSNOJA!!!)

Sedan sjönk vi ned på Engelens uteservering, med en kopp kaffe och goda tillbehör.

En helg går så fort när man har roligt, och snart satt vi på tåget mot västkusten.

Därhemma väntade en överraskning - syrénbersån, som stod i full blom.

Den är ju relativt nyplanterad, och vi har ojat oss länge över den klena tillväxten... Men nu tror jag att vi kan andas ut!

Och mitt i ringen står blomstergudinnan Flora, vår symbol...

STORT TACK för en jättetrevlig helg, till alla er som var med:

Flisan – Lilla Flisans hus

Annie - Annalunda

Rana – Ranas horisont

Willewira – Mor Karins täppa

Eva Linnéa – Häxor & Änglar

Viola – Violas romantiska hem

Marie – Nostalgi & Romantik

Malin – Montebello möbler

Anna - Mjölk, puder & aska

Annica – Home No 1

Annette - Hallongränd 4

Marie - Classic style in city

(Malin, här har jag praktiserat lite synestesi, du förstår vad jag menar, hihi...!)

Vi saknar er redan *snyft*!

MÅNGA, MÅNGA VARMA KRAMAR

från:

Annette

("bärhjälpen" hälsar!)