Små projekt

Det är märkligt ändå, att man blir så hemmablind.

Jag ser sällan att övervåningen saknar lister och dörrfoder. Mannen ser det aldrig.

Nu har i alla fall den sista av de brunbetsade innerdörrarna fått ett par lager vit färg. Sista bastionen har fallit! Det var inte jag som avskydde dem mest. Mannen hävdade att materialet i kombinationen med färgen liknade pressat bajs. Ungarna fnissade nästan ihjäl sig åt den beskrivningen förstås.

Nu är alla dörrar vita, och fast de aldrig blir gamla fina spegeldörrar så går de att stå ut med. 

När vi fick våra två små tjejer greps jag av total Madicken-yra.

Det var på den tiden Klädd-i-lin forfarande tillverkade barnkläder (gudarna vet varför de slutade med det?) Där fanns knäbyxor, förkläden med stråveck och underklänningar som verkligen hade rätt känsla! 

Denna får fortfarande hänga som prydnad i väntan på att äldsta dottern skall kunna ha den. Maries dotter Lisa använde den när skolan hade temadag: "Att gå i skolan för hundra år sedan".  Passande, eller hur?

Lillungen skulle få ett "P" på sin säng, precis som storasyster. Dessa finns hos Country by Mail. Men för att slippa limma fast bokstaven på den gamla sängen fick det bli ett fint band istället. 

 

     

Huvvaligen, så jobbigt med semester - vad skall jag göra nu?

Beskära bersån, måla lite på mitt "förvandla-gamla-fönsterbågar-till-speglar"-projekt, sortera gamla inredningstidningar ute i solen...  Vilket sjå!

Inte. Helt ljuvlig är det.

 

Sommarkramar:

från

Annette