På köksbänken

Det finns folk som kan det där med stilleben och snygga arrangemang. Och så finns det sådana som INTE kan.

Jag tillhör den där sista stackars gruppen, som släpar hem en ny pryl och ställer den där det råkar finnas en lucka.

Härom dagen släpade jag hem en våg. Det var FYNDET, som jag sneglat lystet på vid varje besök på Särö Trädgård, den Franska Lantstilens mecka söder om Göteborg.

Den ser ut att ha tillbringat de senaste fem vintrarna utomhus. Shabbig, chic, men fullt fungerande och med en överväldigande "Jeanne D´Arcsk" utstrålning! Till slut tog jag mod till mig:

"Den där slitna gamla vågen utan prislapp på", sa jag så nonchalant jag bara kunde (i en ton som lovade att befria dem från skräpet), "säljer ni den?" 

Kassörskan ringde och frågade någon ansvarig, och hennes ton lät inte så hoppfull. Men JO!

"Du får köpa den billigt, för den är inte komplett".

PPRRRTTT:.. (ni vet, så där sprickfärdig som man känner sig när man precis fått köpa en sak som man inte kan leva utan, till ett pris som vida understiger vad man kan tänka sig att betala...)     

Väl hemma i köket ville jag prova på att göra ett lantligt stilleben där vågen skulle ha hedersplatsen. Jag rusade runt och samlade ihop lite pryttlar som kunde passa in:     

Skärbrädorna i porslin från House Doctor, en Madonna i turkos, och smör-och-sylt-byttorna (från min s.k. "palt-servis") som jag köpte på Balders Hage när jag flyttade till min första egna lägenhet 1985. Jag tröttnar aldrig på dem!

Madonnan, skärbrädorna och den franska plåtskylten finns i min butik. Mineralvattnet "skogstjärn" med smak av pors och älggräs har sanslöst vackra flaskor i retrostil, och fanns också i butiken. Nu har jag emellertid pimplat i mig dem, eftersom man inte kan ha färskvaror stående så länge (hm). Jag älskade både smaken och utséendet, men någon lysande försäljningssuccé blev de aldrig. 

Efter säkert hundra foton åkte stillebenet bort, och nu ser det ut som vanligt här i hörnet bredvid spisen. Min älskade brödrost från DUALIT används flitigt, och fick tillbaka sin gamla plats.

Mannen: "Typiskt dig. Du bara MÅSTE ha en brödrost som är DUBBELT så fet som en vanlig, och så klagar du på att vi har ont om plats på köksbänken".

Jag (med ett milt léende): "Den är ju så SNYGG!"       

Jag har hittat ytterligare en funktion på min lilla Canon Ixus! Nu vet jag hur de där vackra fotona på "röd cykel mot svartvit omgivning" kom till. Inställningen heter "färgaccent", och släpper bara igenom gula och röda färger! Visst är det sanslöst coolt...?

Fast lavendeln ser lite oaptitligt grå och dammig ut...    

(Apotekare Gyllenboms sortiment finns också i butiken. Förkylningshonungen kan jag varmt rekommendera! Och burken är riktigt snygg...)

Dagens projekt: slipning av brunt skrivbord.

Pianot har äntligen åkt ut ur vardagsrummet (pust!), eftersom ingen av ungarna någonsin klinkat på det. Själv har jag en låsning efter tio år av pianolektioner med mestadels skalor och klassiska etyder. Burr.

Skrivbordet får inta bästa platsen istället, och efter målning blir det datorns och posthögarnas nya hem.

 

Många Varma Sommarkramar:

Annette

 

P.S: OM jag gjort rätt är alla bilder klickbara. D.S.