Det kom ett paket...

...och det var baske mig det vackraste paket jag någonsin fått!

Paketet hade avsändare ANNALUNDA, och spana in innehållet:

Är inte DETTA personligt, så säg???

Ljuvlig badolja från Le Pére Pelletier.

Ser ni den lilla Annalunda-etiketten? Tror ni att jag kommer att ta bort den? Nehej, just det!!!

En liten "bonus-tvål" i vacker spetspåse...

Klädnypor! Inte så praktiska men ack så charmiga...

Och så diskborsten, min favoritmodell som är så svår att få tag på. 

Och sist men inte minst... den lilla MADONNATAVLAN!

Annie bloggade om den här, och om att hon precis lagt ut den i webshoppen.

Så snabbt har jag ALDRIG klickat, för det fanns ju bara en enda! Hon är ljuvlig, och jag tröttnar aldrig på att kika in genom glaset...

Så om ni inte har kikat in hos Annalunda Ting - gör det! Annie har även öppnat en "riktig" butik, som jag läääängtar efter att få besöka...

                             **************************

Nu tänkte jag visa ett axplock av sommarens målningsprojekt! Sommaren är perfekt om man vill måla. Bara att bära ut sakerna och sätta igång. Vintern kräver så mycket mer planering.

Den gamla trädgårdssoffan fick jag av Heidemarie för en del år sedan, och den har varit "mer shabby än chic", kan man säga. Nu gjorde jag slag i saken och attackerade den gamla pjäsen med högtrycken.

Färgflagorna yrde i luften, och så här ren blev den!

(Gammalt trä är så vackert...)

Efter ett par tunna lager kittvit linoljefärg är soffan klar att använda!

Nu är den dessutom skyddad från väder och vind, när den fuktsamlande gamla plastfärgen är borta.Min svägerska hade en gammal blomkruka i en gråbrun färg som inte var direkt charmig.

Så här såg den ut efter att den fått några lager sprayfärg:

Orange var det som gällde på sjuttiotalet. Men... nej! Det känns inte som "jag"...Bara att dra sprayfärgen och skjuta från höften!

Asken med lock är också vitmålad, och skall dekoreras innan jag är färdig med den.

Ankan från Erikshjälpen var mörkgrön. Den är nu vit och "shabbad", men inte riktigt klar ännu. Den skall få en omgång patina, när jag hittar den burken (*jag? Slarvmaja???*)   

Den står tillsvidare uppe på skåpet "där-allt-skall-få-plats"...

Tavlan i bakgrunden har en helt egen historia:

På ett slott någonstans i Europa hänger en tavla . Tavlan fotograferas av och blir till en bild i en bok. Vi härhemma får syn på bilden och blir hänförda: Där är ju Oscar! Han är mannen till höger, och är en släkting på mannens sida, närmare bestämt hans mormors farfar. Här är han ute på jakt med prominent sällskap.

Tavlan kommer aldrig att bli vår. Vad göra? Jo, fotografera av bilden i boken, maila den till vännen Heidemarie som kan printa med oljefärg på duk, och sedan fernissa det färdiga resultatet...

Många steg att gå, men det blev förvånansvärt bra. Oscar har fått komma hem till slut. Hurra!

Att leka med lera är bland det roligaste man kan göra med ungarna, tycker jag. Vi knepade och knåpade en bra stund...

Till vänster: Äkta mintkyssar.

Till höger: Fejkade mintkyssar.

Sedan försökte jag mig på en thékanna i miniatyr, att hänga runt halsen. Nej, någon keramiker blir jag nog aldrig...

Det var några av de kreativa projekten som pågått här i huset!

Det största har jag inte visat ännu, för det saknas rekvisita till de bilder som skall tas av projektet: det jättestora bruna skrivbordet har fått en ansiktslyftning!

Ha en fin dag och vecka!