Vackraste “lekstugan”: stationshuset i Dals-Rostock!

I somras var vi på besök hos goda vänner uppe i Dalsland.

Vi gjorde en liten tur runt i omgivningarna, och första stoppet var Dals-Rostock. Här fick våra planer på att bygga en lekstuga en REJÄL boost!

Huset är en modell i skala 1:2, alltså hälften så stort som den stationsbyggnad som stod här mellan 1908 och 1941 (Om man klickar på bilden och förstorar den, kan man läsa lite om huset.)

Det är byggt med stor omsorg om detaljerna. Titta bara på de vackra stuprören! Vindflöjeln är i en klass för sig…Sommartid kom man hit för att besöka hälsobrunnen, och under vintern var Rostock en populär skidort. Här fanns även ett sanatorium för TBC-sjuka mellan 1911 och 1960. Breflådan…

Välkommen in, men akta hufvudet!!!

Väntsalen är mysig och ombonad, och man kan tänka sig hur det kändes att vänta på tåget här en råkall novemberdag, med elden sprakandes i gjutjärnskaminen… Jag älskar de här små sedelärande anslagen, som var så populära i början av förra seklet… Idag skulle väl ingen komma på tanken att spotta på golvet??? Eller…? Om så vore, så finns en spottkopp på golvet i hörnet av väntsalen:Rutigt linoleumgolv, fulsnyggt som bara den!Man satt kanske här och tittade på affischerna och drömde sig bort till andra länder (märk väl, detta var långt innan charterresornas tid!)Lite jobbigt var det förstås, att gå med ryggen krökt. Där fanns många små stolar att sitta på som tur var. Välkommen in i salongen! Här bodde stinsen och hans familj, eller “stationsinspektören” som han också kallades. Fotografi av det nybyggda stationshuset, år 1908. Mys-pysigt kök med finservisen i riktigt porslin framdukad på bordet. Här kan barnen “laga mat” i vedspisen… Skafferiet med gamla flaskor och spåntade väggar… Övervåningen: här finns vackra små sovrum med tapeter i sekelskiftesstil och romantiska tavlor. Trapphuset. Här var det inte helt lätt att ta sig fram…Känslan var minst sagt underlig…

När fötterna nått golvet på bottenvåningen, var huvudet fortfarande kvar på övervåningen!!!Bäst av allt var nog när vi kommit ut ur stationsbyggnaden, och TÅGET närmade sig… Inget gammalt ånglok á lá 1908, tyvärr, men det RIKTIGA tåget, som till barnens förtjusning tutade både länge och väl och dessutom besvarade deras ivriga vinkningar ! Så om ni har barn i sällskap (eller själva har barnasinnet i behåll, för den delen…) så gör ett besök hit om ni passerar igenom Dalsland.

Nyckeln finns att hämta i mataffären, och vill du ha mer information hittar du det på Stationshusets hemsida. Sedan åkte vi vidare för en fika på hembygdsmuséet, som är klart sevärt, och som är inrymt i en av de gamla 1700-talsbyggnader som är kvar från Rostocks hälsobrunn.

Här finns samlingar av alla de slag. Jag tyckte om anslaget ovanför trappan:

“Akta allt som minnen bär”.

Tallrikshyllan! Vad ger ni mig för den??? Är den tillräckligt stor, eller vad säger ni??? Åh, om detta ändå hade varit en BUTIK!!! Jag är insnöad på sån´t här! Skulle kunna gå i timmar och bara titta… Vackra gamla kläder...Här blev det nästan lite fransk lantstil… (Hmmm…samma tapet som i stationshusets salong???) Det här huset har i alla fall ett fantastiskt ljus, och en fantastisk stämning. Jag hade kunnat bo här! Lite snett, vint, knarrigt…

Oh, yes! Absolut “Shabby Chic”, kolla in de grå burkarna på skåpet!Den här ovanliga lyktan hade tillhört en prästfamilj. Varje gång familjen varit ute om kvällarna och kom hem sent, så välkomnades de av de tända ljusen…

Det tycker jag låter som en härlig tradition, man kanske skulle införa något liknande?!En RULLSTOL från anno dazumal… …och så ett sedelärande anslag igen. Återinför dem! Genast!

Intill hittade vi även örtagården, också den en otroligt lärorik upplevelse! Tyvärr tog mitt kamerabatteri SLUT, nedrans osis…

Men man kunde köpa växter med sig hem, så det gjorde jag. Återstår att se om de överlever vintern…

KRAMAR

Annette