Nödvändiga skyltar (och tankar kring skolgymnastikens vedermödor...)

I förra inlägget luftade jag min vurm för sedelärande skyltar á lá sekelskifte...

Av en slump stötte jag på några av de mest underbara jag någonsin sett! Man kan beställa dem från Nacka Byggnadsvård.

Denna skall snart hängas upp på gästtoan här hemma:

En autentisk text från det elektriska ljusets barndom!

Jag har visat den på bild förut, i det här inlägget, från Café Skrädderiet i Kinna.

Men då trodde jag faktiskt att den VAR riktigt gammal.

15 x 10 cm, 175:-

"Spottning på golfvet":
15 x 4 cm, 145:-

"Bud och poliser" (...?):

20 x 8 cm, 175:-

"Medhavd spirituosa"... nej, denna hoppar jag nog över.

Ingen har behövt medföra egen spirituosa till det här huset!

Men den är kul. Årets julklapp?

12 x 7,5 cm, 175:-

.
Annars är det fullt upp just nu, rätt mycket ös i butiken både med rea och nya varor.

.

Skolan är igång för småbrudarna och med den (suck) fritidsaktiviteterna. De vill inte alls välja de aktiviteter som JAG tycker är lämpliga. Visst är det märkligt...?

Äldsta dottern, t.ex., sågar det mesta som är fysiskt ansträngande.

.

I skolan kommer hon inte över plinten.

"Plinten?" tänker jag direkt, har de fortfarande kvar det där tortyrinstrumentet som svenska skolbarn plågats med sedan... när? Fyrtiotalet?

Själv kom jag inte över plinten alls. Jag har minnen från gymnasiet, när den muskulösa gymnastiklärarinnan DROG mig över, medelst ett fast grepp om överarmen.

.

Däremot var jag bra på andra saker!

Jag brukade ila som en liten apa uppför de tjocka repen som hängde från gymnastiksalens tak, däruppe satt jag och betraktade världen från ovan.

Man kunde klättra MELLAN repen också. Det var högt uppe, och alldeles underbart.

.

Tills gymnastiklärarinnan fick syn på mig, och skrek:

"Sluta leka med repen och kom ned! Nu skall vi ha GYMNASTIK!"

Jag fick en tvåa. Alltid.

.

Någon TÄVLINGSINSTINKT hade jag ju inte heller! En unge som inte bryr sig om vem som vinner blir inte direkt poppis på idrottslektionerna...

.

Det var inte det att jag var emot fysisk aktivitet. Jag VILLE ju röra på mig, men utan kravet att tävla och prestera.

Jag förstod inte meningen med att tävla mot andra. Det har aldrig varit min grej. Jag tävlar hellre mot mig själv, om det nödvändigtvis skall tävlas.

.

Jag var istället scout under några år, milslånga vandringar i terräng med packning var superbra för min klena kropp.

Ridningen gav benmuskler, balans och kondition.

Kampsport tyckte jag om (och dessutom ger det nyttiga kvinnliga kunskaper!)

Precisionssporter har jag ägnat mig åt, som skytte och ballongflygning.

Klättra, förstås.

Åka skidor och skridskor.

Dansa! Balansera! Och simma, riktigt långt!

.

Men plinten kom jag aldrig över.

.

.

Trevlig helg önskar jag er!