Ett kök att drömma om...

Bilden ovan stirrade på mig från senaste numret av en villatidning som gång efter annan dimper ned i vår redan överlastade brevlåda. Den föreställer köket "Sundby rökgrå" från Kvänum.

Jag visste inte att jag behövde ett nytt kök. Inte heller att jag behövde en herrgård där det skall få plats. Men de här bilderna fick mig att gå igång!

Vårt kök är relativt nytt, och så fult att man helst inte tar några bilder på det.

En omgång med målarpenseln på de gråaktiga luckorna, sedan kanske jag kan stå ut med det ett tag till. Då kanske det ljusblå-melerade kaklet inte ter sig så deprimerande längre.

Kanske.

En sann Lutheran byter inte ut köket för att det är fult.

Han behåller det tills det rasar, och då görs endast nödvändiga förbättringar.

Om han inte tjänar snuskigt mycket pengar, förstås, för då åker köket ut med varje trendväxling:

"Santa Fé är SÅÅÅ 1998, så nu MÅSTE vi faktiskt ha ett nytt kök!"
.

Vi har INTE snuskigt mycket pengar, så det är bara att inse: köket blir kvar, och mitt konstnärliga sinne lider.

Jag tyckte om mitt trettiotalskök med gasspis i den pittoreska stadsdelen Majorna. Det var från 1934 och aldrig renoverat.

Där var jag lycklig.

(Jag tror inte att jag kan säga att jag är riktigt lycklig i NÅGOT rum i vårt hus, jag står bara ut). .

Sådana här beslag hade jag i mitt förra kök: Jag surfade runt lite på Kvänums hemsida och förundrades över den höga kvaliteten på fotona.
.

Man har försökt att skapa en MILJÖ, banne mig! Nästan lite åt Det Vita, lantliga Hemmet. Men inte ens kökstillverkarna kan väl ha missat DEN trenden, den formligen HOPPAR upp från sidorna i ett antal av våra större inredningsmagasin (Gillar, haha!!!)
.

Titta här vilka detaljer vi får njuta av på hemsidan:

Inspirerande miljöer:

Och känslan av svunna tider:

Denna liknar de kranar som jag köpte när vi flyttade in 1999.

Som fortfarande ligger i kartonger på vinden. Men nu är det närmare än någonsin!

Kranen i köket har nämligen börjat läcka. Plötsligt en kväll när jag satt vid datorn vid köksbordet så sa det "STRIIIIL" och så började det rinna vatten ur kranen.

Varmvatten. Hoppsan så det kan bli.Vår rörmokare står ingenstans att finna. Ryktet gör gällande att han dragit sig tillbaka och lämnat firman i sonens vård (och det vet man ju hur bra SÅDANT brukar gå...) Vi har till och med skrivit ett desperat brev till dem med rubriken: "HJÄÄÄÄLP!!!"

Men inte. Kraneländet har läckt ut 20 liter i timman, sedan två veckor tillbaka.

.

Men så fick vi besök av våra trevliga grannar häromkvällen!

Den redige karl´n reste sig ur kökssoffan, grabbade tag i en sax och ett tomt mjölkpaket och klippte ut en liten rundel som han skruvade fast innanför silen.

"Herregud, det är ju varmvatten vi talar om", sa han och satte sig ned igen.

Bara sådär.

Jösses vilken handlingskraft!

Storögda lyssnade vi till tystnaden.

Det porlade inte längre.

Vi som precis börjat vänja oss...

Så nu är det TVÄR-TÄTT. Något vatten kommer alltså inte när man vrider på kranen, det får vi hämta på toa. Kranarna från -99 är hämtade från vinden, och där är vi nu.

Är det någon som känner en tillförlitlig rörmokare i närheten av Göteborg...? En normalt funtad familj hade kollat i Gula Sidorna, per omgående.

Vi som är lite åt det bohemiska hållet har inte det som förstahandsval. Först måste vi fundera ett bra tag.

Under tiden diskar vi på gästtoan...

(Porslinshoar har vi också. Flera stycken. Fyndade för ett tiotal år sedan, och undanstoppade i ett mörkt hörn av källaren!)

(Gamla krokar i den här modellen hittade jag i pappas diverselåda i somras. Jag gillar dem och tror att jag hittat en plats för dem).

(Så vi samlar och samlar. Och hoppas att vi någon gång har råd att starta upp Projekt Köksrenovering...)

Det här köket skulle passa, när vi ärvt den där herrgården av den okände släktingen.

Än så länge har dock ingen okänd släkting hört av sig, varken död eller levande, och vi börjar tycka att det tar väldigt lång TID.

Innan man hinner säga "flyttlass" blir ju barnen stora, och de kommer aldrig att få springa barfota på 200-åriga golvtiljor, snyft...

(Fast egentligen är det ju MIN dröm, för barnen är det helt OK med IKEA-laminat!)Nåja, förr i tiden hade man stampat jordgolv. Då kunde man t.ex. exempel spela kula om man gjorde små gropar i golvet. Om man skall försöka hitta något positivt med det.

Å andra sidan frös vattnet i skurhinken till is om nätterna.

.

Jag skall nog vara glad för mitt laminatgolv. Men en öppen spis. Åååh, vad jag vill ha en öppen spis!

.

Tänk att idag, med bergvärme och solceller och gud-vet-vad för slags värme, så drömmer vi om doften av ved som brinner i den öppna spisen.
.

Det finns kvar i generna, så måste det vara. Vi är vilsna utan den öppna härden som samlingspunkt. Den är ersatt med TV:n, och det vet ni ju vad jag tycker om fenomenet TV... Men den debatten kan vi ta en annan gång!
.

Slut på gnället! Det blir i alla fall varken nytt kök eller öppen spis, det blir målning av köksluckor och massor av tända ljus.

Sköt om er därute!

Kura ihop er och mys lite ikväll, det skall vi göra!

(Alla bilder är lånade från Kvänums hemsida)