Då var det sista egna äpplet uppätet.
Det var en så speciell känsla för oss som kämpat med vår trista industritomt i tio år nu, att plötsligt kunna plocka äpplen från eget äppelträd. “Aroma” heter sorten, och för varje dag som gick blev de större och större och större…
Jag förstår hur Vilhelm Mobergs Kristina kände sig i “Sista brevet till Sverige” , när hon fick smaka på astrakan-äpplet som kom från det träd som de planterat från kärnan efter ett av äpplena från trädet i hennes trädgård i det gamla landet (oj, det där blev långt!)
Fast det här trädet kom från Blomsterlandet, tror jag.
Tack, PG, Madde och Janne! Det var en finfin present!!!
Sensmoral: “Ge bort ett fruktträd till den som inte har något”. Det är en gåva som tar lång tid att packa upp, men som sedan varar länge, länge…
Onsdagskramar:
Annette
2 kommentarer:
De ser riktigt saftiga ut! Både till storlek och smakt ;)
ha en trevlig dag
kram
Härliga bilder på vackra äpplen, och korgen var väldigt fin också!
kram
Marie
Skicka en kommentar