Jag fick en utmaning för ett par dagar sedan, som satte fart på kugghjulen upptill... Lilla Flisans Hus ville veta, vilken som är min favoritlampa?Det här var en rolig utmaning, och som vanligt går det inte att vara kortfattad, hänvisa till en länk på IKEA´s hemsida och så är det bra med det, nehej. Här måste ANALYSERAS, som vanligt!
Levande ljus i ljusstakar räknas väl inte riktigt? Men här är två favoriter, som måste räknas - mina små grupper av (alldeles äkta) stearinljus, fast med en pytteliten glödlampa i mitten istället för veke. På bilden ovan står de i mormors gamla kakfat av pressglas, framför den fina tavlan av Gamla Stan som vännen Heidemarie målat. Jag skall avslöja var jag fyndat ljusen: på Rusta, julrean förra året, för halva priset (49:-/3 st!)
Annars är jag väldigt förtjust i tavelbelysningar. Den gamla Rembrandt-kopian följer en med blicken, när man passerar igenom hallen...
Och ovanför lillungens säng svävar en ängel, ett inramat oljetryck. Ramen fyndade jag på auktion med en JÄTTEFUL tavla i!
En pytteliten kristallkrona lyser upp trapphuset. Lampan är egentligen inte så där stark, det är en klar lampa, och man kan se glödtråden. Ibland behöver den bytas, och ingen i familjen vågar titta när jag hänger över trappräcket...
Woaaah, det här är egentligen tvärförbjudet område!!! En salig röra inne i mitt gamla arbetsrum, vårt blivande bibliotek. Bokhyllorna är på plats, men mina pryttlar är inte ute ännu.
Här står min älskade bibliotekslampa, den lyser så varmt om kvällen. Jag råkade riva ned den i golvet en gång, men nu är den lagad.
Farbror Joakim i bakgrunden? Jag målade honom en natt när mannen jobbade. Jag var färdig klockan fem på morgonen! Det var sådant man gjorde innan barnen kom...
Min favoritlampa var länge den riktigt gamla smideskronan, med pergamentskärmar och en båt i mitten. Båten är från sent 1800-tal, så jag kan bara gissa hur gammal lampan är! Men nu krånglar det elektriska i den igen. Det säger "POFF" om man försöker tända den...
Här har vi en äkta 20-tals Strindberglampa, som jag fått av vänner som fick ärva en gammal skola med inventarier och allt! Mycket roligt fanns det där. Nya sladdar och glaskupa, och lampan blev som ny. Lampkupor har samma standardmått idag som de haft sedan tidernas begynnelse. På millimetern! Visst är det fantastiskt?
Det finns också så många fina ljusslingor att få tag på, som denna från IKEA.
Ha, ha, mannen blir galen på mig! Han gillar som sagt inte mitt lutande torn... Jag vet inte varför jag bara älskar denna, kanske för att det är ett hus? Den är kitchig, rolig, rustik, mysig och barnen gillar den. Dessutom är det inte bara en lampa utan även en skulptur. Och så är den stor!
Man undrar vem som släpat hem den från Italien en gång...
"Älskling, vi måste köpa med oss en REJÄL souvenir hem, jag röstar för den där tiokilos lampan i form av Lutande Tornet!"
"Va bene", tyckte frun, och så lastade de in kolossen i bakluckan på den gamla PV:n av 1962 års modell och styrde kosan hemåt. Det är mina takter! Jag släpade hem en vattenpipa från Egypten en gång. På buss och tåg. 
Här, i den lilla trappuppgången, skulle jag vilja flytta in...!
Det blev ju en hel lampkavalkad. Mer lamp-filosofi än ett konkret svar på frågan "vilken är din favoritlampa?" Men just idag väljer jag tornet.
Hyllan fick jag ärva efter min faster. Den var fin i formen, fast inte så gammal och den bruna färgen var inte jätterolig. 
Den målades också med vit lackfärg, halvblank, och får tills vidare stå på den lilla buffén (som jag målade vit redan 1993). 
Fotografierna blev fina här. Jag älskar den gamla modellen med bara glas - så långt ifrån "Clips-ramar" man kan komma!!!
Den gamla skolplanschen fick komma ned från vinden igen, den passade jättebra här. Jag köpte den när jag som sjuttonåring flyttade till en egen (gammal) lägenhet.
Har påbörjat en samling av koppar med text på (johodå Viola! Jag såg din fina kopp!) 
Änglavingarna (från 
Svärdet som hänger på väggen intill har jag ärvt, det är gammalt. Inskriptionen är på Franska, någonting med Preussiska armén? Jag förstår inte riktigt, inte mannen heller trots goda språkkunskaper. 
Sedan iväg på möhippan! Inga bilder? Hmmm.. nej! Men här kommer en anekdot:
Små ljuskoppar som gåva vid varje kuvert. Barnen fick godishalsband. Här blev man lite avundsjuk...
Under kalaset hann jag springa till "Glitter" och botanisera en stund. Jag fick ett presentkort för flera månader sedan. Det blev en silverlänk med vitt glashjärta på. 
Och titta, en 75%-rea på presentbutiken! Den emaljerade lilla kannan kostade 10,50:-... Den skall få ersätta ungarnas trasiga, blekta i röd plast. 
Efteråt var vi som två slaka sillar. Vi åkte till havet och satt på klipporna i solnedgången. Nu känner man att det är höst. Temperaturen var skön, men det är något i luften. Och färgerna. Allting var grafiskt svart-vitt, på något sätt. 
Vi hittade ett paket Mariekex i botten av badväskan, från i somras. Mariekex äter vi bara på stranden. Vem har inte gjort det någon gång, räck upp en hand...?
Köpa mjölk på vägen hem, i den nya ICA-butiken i en av stadens bättre bemedlade delar. Sortimentet var heltäckande. Här ser vi hyllan med bara chokladkakor!
Inlägg
