Deppigt värre

Hemma från semestern! Vi har bott i föräldrarnas sommarstuga, och m.a.o. haft barnvakt om morgnarna. Småpluttarna knatade glatt över till storstugan och vi kunde snarka vidare (tio timmar per natt, som klubbade sälar... kan man misstänka att man behöver ta igen en del förlorad sömn?)

Så är man då hemma. Butiken står som den står. Suck. Se bilden ovan. Vad skall bort? Jo, den deppiga expediten ovanpå disken (=jag). Månaderna går och vi leker fortfarande butik. Nu börjar t.o.m. mannen bli oroad. "Nu öppnar vi i september", föreslog han härom dagen. "På helgerna"

OK, situationen är ganska hektisk. Livet går inte ihop. Vi jobbar häcken av oss på våra vanliga jobb. Skall vi då öppna en butik mitt i röran?.

Johodå, det skall vi visst! Vem bryr sig egentligen om att det står "Josefssons i Skephult" på mina kvitton, utom jag själv? Öppnar jag inte butiken har jag ändå inte har råd att köpa en ny kassaapparat. Moment 22, kallas det. Nu får det vara slut på rampfebern.

KRAAAM:

Annette

P.S: Någon som kan tipsa om hur man programmerar en gammal kassaapparat...? D.S.