Luciatankar

Tavlan hänger i vårt trapphus. Carl Larssons "Lucia" är bilden av min personliga Lucia-dröm.

På Carl och Karin Larssons tid fanns inte så stort utbud av nöjen.

Man tog tillvara på alla tillfällen att utöva gamla svenska traditioner. På den tiden lussade alla tillsammans, stora som små.

Idag är Lussandet förbehållet barnen.

Vi vuxna sitter på bänkarna i gympasalen och klappar entusiastiskt när våra små Lucior (alla med krona, så att ingen blir ledsen), tomtar och pepparkakor trallar våra vackra svenska luciasånger med förvrängd text.

De ståtliga gamla sångerna har översatts till dagissvenska.

Någon med bristfällig språkkänsla har gjort nya texter, "så att barnen skall förstå".

Förstod vi vad "fjät" och "stuva" betydde, när vi var små? Blev sångerna mindre stämningsfulla av att vi inte hajade ett barr?

De gammalsvenska texterna kanske t.o.m. bidrog till magin, att luciasångerna kändes så andlöst vackra och speciella? De påhittade texterna är möjligtvis gulliga. De är även intetsägande och saknar varje uns av magi.

.

Våra barn bryr sig inte, de vet inget annat. Men här går en stor del av vårt kulturarv rakt ned i sopnedkastet. Vem bär ansvaret???!

(Undertecknat: "Arg förälder")

Idag steg jag upp tidigt och lussade med barnen. För en gångs skull vaknade jag INNAN dem (hade ställt klockan...) och kände mig som alla tiders helyllemorsa.

Så här såg frukostbrickan ut, innan jag dekorerat den med vällingflaskor och kladdiga smörgåsar...

Luciakronan har funnits hos oss i några år. Det är vackert med levande ljus i en Luciakrona, men förstås ganska opraktiskt. Dottern tog kortet på mig med linneservett som skydd mot stearindropp. Som tur är tar sjuåringar oftast inga höjdarbilder. Lite sudd är bra, eftersom den här Lucian är nyvaken, okammad och ofixad i allra högsta grad...

När man börjat bli stel i nacken får Luciakronan bli en vanlig ljusstake istället!

Senare på dagen fick den flytta ned en våning. Till min lycka har jag har fått tag på några Luciakronor som jag säljer i butiken! Den vackra ängeln är från Jeanne DÁrc (jojomensan, min försvunna pall har kommit tillrätta!!!)Resten av dagen har jag tillbringat i butiken. Jag har textat hjärtan och gjort presentburkar med pepparkakskola. Glöggstationen står redo för alla frusna förbipasserande... Kaminen är ju som ni vet inte inkopplad, men plattan blir het av tre värmeljus inuti!Kopparbehållaren är ett Traderafynd. Den är väldigt charmig, men packningen läcker.
Hrm... min svarta kartong var slut. Det är botten av en papperstallrik. Inköp av svart kartong står definitivt på min "att göra"-lista...
Slutligen - här ser ni den fina honungstvålen jag fick av Mia med bloggen "Min inspiration" när vi hade tjejkväll i butiken! Mia har en webshop med samma namn som tvålen, men just den här hittar ni inte där (inte just nu i alla fall!) Men man kan bege sig till Mias lilla affär, i Billdal söder om Göteborg, om man har vägarna förbi. ...Jag älskar den genomskinliga glasyren, ytan blir så levande och lerans karaktär bevaras. Mia har drejat själv. Hur ofta får man en så här personlig gåva? Jag blev otroligt glad!
MEN...? Hur var det nu med min kamera? Jag berättade i förrförra inlägget att jag deppade för att displayen blivit helt vit. Men nu har jag kommit på ett sätt att kringgå problemet: jag tar hundra bilder på ett motiv, och så kanske två av dem blir bra! Ganska tidsödande, faktiskt...

.

Men det finns hopp. Min fanclub har hört av sig (eller OK, jag ringde och bölade en skvätt i luren...), så nu är faktiskt en Canon Ixus på gång, som jag får låna. Skall man börja tro på Tomten???

.

Önskar er alla en skön Lucia-afton!