Bluffakturor och loppisfynd

Att åka på shoppingtur med Marie är livsfarligt. För ekonomin.
.
Första anhalt: Kungsmässan i Kungsbacka. Där hittade vi otroligt nog fortfarande fynd från julrean, nu var det 70% rabatt på det mesta!
Dock inte på denna superfina glasklocka i fattigmanssilver med texten "chocolate". En totalt onödig pryl egentligen, men ack så vacker! Jag tycker ändå att den var ett fynd för 149:-.
Denna däremot, ett helt knippe stooora mässingsbjällror med patina! Och äntligen hittade jag de slags konstgjorda amaryllisar jag letat så länge efter.

Särskilt imponerad är jag av löken, med mossa runt. Hur verklig som helst!

Fler konstgjorda växter har det blivit i år. Julstjärnorna fyndades på Rusta för någon tjuga, rycktes upp ur krukan och placerades i nysilvervaserna.
Sedan gick färden vidare till Erikshjälpen.

Nu du, Viola...! Nu har jag också en sådan här! "Kan du inte tala?",

i perfekt skick, för den nätta summan av 45:-!!! ***Hoppar högt av glädje..! :-) ***

Också ett intressant föremål, jag har haft en tidigare som var skadad i locket.

Denna var så fin, så fin. Någon som vet vad det är...? Svar: ett värmekrus, att ha vid fötterna under kalla vinternätter. Det fungerar, jag har provat!

.

Och nu raskt över till veckans

"spy-galla-över-vardagens-irritationsmoment"!

.

Katalogskojarna, del I

...

En person ringer mitt i julstressen, och skall kontrollera så att "mina uppgifter är korrekta". Som vanligt frågar jag om han verkligen ringer från Eniro Gula Sidorna, alltså gamla hederliga telefonkatalogen. Visserligen dyra så man baxnar, men ändå vill jag vara med där.

"Johodå", det gör han visst det. Och det är bara en bekräftelse som skall skickas över, så den går ju att ändra sedan.

.

Sedan kommer plötsligt en illa designad faktura på nästan femtusen pix från något halvanonymt företag som kallar sig Branschdelen.

Ilsken Annette ringer upp och möts av släpig stockholmsdialekt i åldern 20 plus (tänk att man kan höra sån´t...?) som förklarar att det är bara å´ pynta fakturan, för du har ju iiingenting att komma med, för vi har det på baaand!"

(Fattades bara ret-visan från lågstadiet: "nana-nana-naaa-naaa...")

.

På mitt motargument, att säljaren påstått sig ringa från Gula Sidorna, ansåg den här pojkspolingen (vi får väl kalla honom för något, av diskretionsskäl. "Kjell Kriminell" kallar vi honom för därhemma), att det är en "definitionssak". För de har Gula sidor.

Inte i en katalog, men, typ, på nätet...

Där finns en spartansk sida som faktiskt har adresser (troligen någons databas som de kopierat och lagt in, HAHA, det fattar väl vem som helst att Kjell inte har lust att jobba SÅ mycket för sina pengar att han skriver in alla adresserna för hand?!!)

.

Detta är utstuderat bedrägeri.

Kjell, som har en IQ motsvarande en fiskmås, förstår inte att ordet "polisanmälan" innebär att man, inför den ilskna kunden som uttalar orden, i alla fall bör låtsas att man är seriös, och se till att ordna upp situationen.

Inte heller låtsas han veta att företaget finns på Svensk Handels svarta lista.

Men, som sagt, mycket pengar gör inte att man blir smartare, tyvärr.

Inte gör de Kjell till en bra person heller.

Han lär knappast donera mina surt förvärvade slantar till Röda Korset.

Han lär snarare festa upp dem på Stureplan.

.

För att i viss mån rädda Kjell Kriminell från partyträsket så vägrar jag betala.

Trots att han i sin oändliga välvilja erbjöd sig att vara "schysst" och skriva ned beloppet till hälften.

Jag förhandlar inte med bedragare.

.

Det vimlar av dem.

Svensk Handel får in upp till 200 anmälningar i veckan från små och stora företag som fått en bluffaktura, mest under stressiga julveckor och semesterperioder, när många vikarier finns ute på arbetsplatserna.

De går att kartlägga dem via nätet, där de lämnar otaliga spår efter sig.

Och det är en skrämmande bild som växer fram.

.

De byter namn och bolag som vi andra (som sover gott om nätterna) byter skjortor.

De partajar upp så mycket kosing de kan, iförda dyra, illasittande kostymer.

De lägger till adelsklingande namn till sina egna, medelmåttiga, som Rudisstierna, Von Oben, Clodthufvud eller Mååshielm. Som de sedan kan hojta till varandra över bardisken på snitsigaste stället, för att de botox-pumpade unga damerna skall bli impade.

.

Det patetiska är att det fungerar.

De får revansch för sin misslyckade barndom.

De tjänar miljoner i veckan.

De är plötsligt kungar istället för nobodys.

Just nu.

.

För de har inte förmågan att se konsekvenser.

Om tjugo år kan de bo i villa i Djursholm.

Eller också sitter de på kåken, vilket är mycket mer sannolikt.

Det blir något att berätta för barnbarnen, eller hur, Kjell?

"Höhö, när farfar var ung, ser ni barn, då tog vi från de fattiga och gav till oss själva, och så festade vi upp pengarna!"

(Vilken förebild. Kanon, verkligen).

.

Hur länge skall det vara så här?

Det ringer en sådan här nisse i veckan. Jag brukar ha järnkoll.

Men förr eller senare blir man lurad.

De flesta större företag märker det aldrig.

De små är rädda för betalningsanmärkning, och betalar ändå.

.

I ett forum skrev en person så här:

"ALLA här i sta´n vet vilka dom här killarna är, som lever gott på sådan här verksamhet. Det verkar som om Polisen är de enda som inte vet. Polisen är medvetslös, och har inte koll på sin egen morsa"

Jag tror inte på det. jag är övertygad om att de vet.

Men jag tror att lagstiftningen är för svag. 20% av skojarna står för 90% av de här brotten!

Polisen har en specialgrupp som kommer att behandla alla bluffakturor fram till sommaren, och ringa in de här dårarna.

Så kanske det lugnar ned sig ett tag.

.

Nu har de i alla fall hoppat på fel brud, för hon gillar INTE att bli illa behandlad, och om hon måste ta en betalningsanmärkning för att hjälpa till att stävja de här misslyckade bedragarna, så får det bli så!

.

Ibland önskar man att de här kriminaldårarna skulle råka ut för bedragare själva, få känna på liksom. Då skulle det väl bli en himla gnällvals.

NÄHÄ? Är det inte lika roligt då??? Nämen halledudane då!

Jaaa, visst, det är ju bara NI som får bära er illa åt mot andra, inte vice versa! Men det är ju fullt logiskt... I er lilla förkrympta värld där ni är kungar.

.

Och till er som råkar ut för samma sak: vägra böja er för det kriminella packet!

Polisanmäl!!!

Noggranna instruktioner för hur man går till väga finns på Svensk Handels hemsida.

(Hör av er till mig om ni behöver moraliskt stöd!)

.

Hur som helst, här kommer slutet på del I:

.

På väg från polisstationen RÅKADE jag slinka in på Gruvan, begagnade möbler och prylar i Kungsbacka.

Där RÅKADE jag få med mig ett litet ådringsmålat bord hem:

Titta! Man kan vända på det!
Kunde inte motstå det för 60:-, trots att skivan var lite väl "shabby", och dessutom behövde jag något till gästtoan, att placera toarullar på
(Och, just det: 12 skinninbundna Selma Lagerlöf med guldsnitt för en dryg hundring, dé ni!!!)

Fortsättning följer, jag lovar!

Men först skall byråkratins kvarnar mala färdigt.

Och det kan ju ta ett tag, har jag förstått.

(Dock inte till katalogskojarna).