Sooova...

Örrk!

Kräksjukan trivs för närvarande i vår familj.
Man är immun - ett tag, men hur länge är "ett tag"?
Vi hade det för tio dagar sedan, och man tror att allt är över, förutom att magen är upp-och-ned. Så plötsligt, i förrgår, började storungen kräkas - igen! Är det då dags igen även för min del? HJÄÄÄLP!!!
Skulle precis hälla upp en pappmugg med vatten. Jag tog en brun sådan, tittade på den och kände hur det liksom vände sig i magen. Det fick bli en vit istället, annars gick det bara inte. Då är man på gränsen, eller hur?!

Man vill bara sova och sova.

Min bonuspappa lider av sömnapné, nattliga andningsuppehåll, och sover med apparat nuförtiden. Han låter (och ser ut) som Darth Vader om nätterna. Blåser kall luft på min mamma och så. Hon tycker det är OK, för han har slutat somna i fåtöljen om kvällarna.
Jag fick en dikt av honom för ett tag sedan. Den handlar om att vara trött.
Jag tycker att den passar lika bra in på småbarnsföräldrar, sjuklingar och alla andra tröttisar...

Om jag orkade...

Skulle jag göra mer
Jag skulle skoja med barnen
Jag skulle ta en kvällskurs
Jag skulle handla julklappar i god tid
Jag skulle titta färdigt på en film
Jag skulle gå på fler kalas, och stanna sent
Jag skulle inte bli så irriterad

Om jag bara orkade

För jag är en av dem som jämt är trött
Minut för minut, varje dag - året om
Visst har jag mina stunder
Men om jag kunde göra något åt min trötthet
Så skulle jag ha många fler
Jag skulle göra fler utflykter
Jag skulle fika med vänner och lyssna engagerat
Jag skulle boka tid hos frissan
Jag skulle laga middagar och tända ljus
Jag skulle kramas mer

Om jag orkade

(Tavlan ovan, Bedroom 1896, är målad av Vilhelm Hammershøi, och tillhör Göteborgs konstmuséum. Visst skulle man sova gott i en sparsmakad sängkammare á la sekelskifte...?)