Hej vänner! Här har varit fullt upp ett tag, mestadels med skolaktiviteter men även med en hel del TEKNIKSTRUL.
Jag kör huvet i väggen, som vanligt. Jag sitter till två på natten och hoppas förtvivlat att skrivaren äntligen skall skriva ut bilderna, om jag försöker en tvåhundrafemtiotredje gång.
Jag felsöker.
Vägrar styvnackat att ge upp.
Mannen är min motpol.
"DEN HÄR SKITEN FUNGERAR INTE!!!" skriker han upphetsat och lämnar sin plats vid datorn (underförstått - till mig).
Han gnäller irriterat, och jämför datorn med barndomens kassettbandspelare - "man tryckte på knappen och så FUNGERADE det. Har den tekniska utvecklingen gått BAKÅT, eller VADDÅ???"
Det är lönlöst att starta en diskussion om den nya teknikens komplexitet.
Han är en handlingens man, den som gör upp de stora planerna. Problemlösning intresserar honom inte.
Snabba bananer. Annars gör han en omedelbar reträtt och överlåter till mannarna (=mig) att röja upp på slagfältet.
Man anar gener från Preussiska fältherrar.
Men mina Vallon-gener knycker stolt på nacken och vägrar för det mesta att lyda order.
På så vis har vi en bra balans i vårt förhållande....
Men åter till saken!
Mitt stora, bruna skrivbord skall snart få en omgång vit färg och placeras i vardagsrummet.
("Vardagsrummet?" Är inte det ett ganska plyschigt ord?
Det andas 70-tal. Orange manchester och nålfiltmatta.
Lyssna här istället:
förmak...
salong...
matsal...
kammare...
bibliotek... mmm... Quel élegance!!!
Men låt gå för vardagsrum. Det är i alla fall inget TV-rum, tack och lov för det!) .
På skrivbordet är det tänkt att våra tekniska prylar skall kunna stå framme. Hur snyggt är det?
Om jag fick göra en önskelista, så skulle jag därför uppdatera hela teknikparken.
Såsom varande "vita-hem-wannabee" skulle vår flottiga gamla laptop omgående bytas ut mot en vit dito. Som skulle vara ren HUR länge...?
Musen lade av i förrgår. Mannen fick återigen ett bryt.
Jag lade då en iskall kommentar om karlar och möss, och att det kanske går att klara sig utan, bara för en enda kväll...?
(Jag hörde den ekivoka undertonen precis när jag hade sagt det, HAHA!)
Jag och dottern parkerade oss sålunda framför skärmen för att leta upp en ny mus.
Eftersom vi båda är av kvinnligt kön, får utséendet på pryttlarna gå före prestanda.
. Här är dotterns förstahandsval:

En
Saitek från
Pixmania, för
115:-. Helt OK!
Jag däremot suktade efter denna stilrena, trådlösa skönhet:

Från
Apple, förstås.
727:-, njaaaa... Något över min budget, kanske...
Jag får nog köpa denna istället:

En
Logitech "kokosnöt" för
239:-. Snygg och prisvärd!
Och så en
musmatta med bild av ungarna, i svartvitt...
Något jag gillar skarpt är
externa hårddiskar.
Särskilt dessa s.k.
"passports" från
Western Digital.
Vi har två stycken i plånboksstorlek, och de rymmer 250 och 320Gb.
Bara att plugga in via USB, så synkroniserar de automatiskt med innehållet i datorn. Lätt som en plätt!
.
De kostar bara några hundralappar, och de räddar situationen om datorn skulle krascha.
Vilket min faktiskt gjorde, DAGEN EFTER att jag köpt min första WD-sync!
Snacka om tur i oturen! Jag kunde köra över allt innehållet till den nya datorn på några minuter - Tadaa!
.Min är i svart pianolack, men jag suktar efter denna, blankvita:

Den rosa är ungarnas. Den sväljer alla de otäcka
spel, som annars kloggar igen min laptop med sina svällande Gigabyte.

Fodralet nedan är ett svart-rosa
LArobe i neoprene.
Det är egentligen avsett för externa hårddiskar, men hela videokameran fick plats i det.
Fodralet är just nu försvunnet, ingen vet vart det tagit vägen (slarvmaja? JAG?)
.Så om det inte dyker upp får bli ett nytt så småningom.
151:- på
Pixmania, men bättre det än att förvara kameran i en treliters plastpåse...
Venom skyddsfodral, pris
157:-, är för spelkonsoller, men fungerar även bra för WD-syncen.
Ungarna har ett rosa. Jag vill ha ett vitt.
.Fast gammaldags och romantiska blir ju sådana här prylar aldrig.
(Man kanske kan texta på det?
"La Maison est où le Coeur est"....?)
Och när vi ändå är igång med önskningarna:
det mumsigt vardagslyxiga vita
skinnfodralet "Yang" från Fuji, att förvara digitalkameran i.
Pris:
229:-.
Så nu väntar jag bara på att anden i flaskan skall komma upp ur termosen på jobbet!
Det lär knappast hända.
.Apropå presenter.
I år inföll
Mors Dag och
min födelsedag samtidigt.
Familjen gjorde snabbt en behovsanalys:
"Vad önskar sig lilla mamma mest av allt i hela
världen, förutom en uppsättning snälla barn?"
Svar:
18 timmar "Månbas Alpha" på DVD!!! .Så nu sitter vi där, jag och mannen, och tittar oss igenom min barndoms höjdpunkt.
. Jag tvingade mina oförstående tjejkompisar att leka månbas, dag ut och dag in.
Nåde den som inte kunde sina repliker utantill!
Jag var en riktig plåga med mitt eviga tjat om
datorer och hyperdrift och radiokommunikation...
Jag var sju år och besatt.
(förlåååt, Anita, Catharina, Erika och ni andra! Jag bjuder på fika! Eller nå´t...!).
.Alpha-borna var rent obegripligt coola, och de log aldrig
någonsin. Det gjorde inget att de hade banlon-polos och sydda pressveck, det var
också coolt.
.De hade mobiltelefoner redan då, fast informationen från datorn fick de ut på små pappersremsor.
.Det håller fortfarande på något vis.
Om man är lagd åt det space-nördiga hållet...
.Ha det skönt i helgen!

(Alla bilder är lånade från
http://www.pixmania.com/)