Kakelugnsskåpet

När jag bodde i lägenheten i Majorna, hade jag en TV. Det har jag inte längre, av olika anledningar (bli nu inte ledsen, Anna, om du läser det här...!).

Som alla tekniska pryttlar är de hopplöst inkompatibla med de gammaldags inredningsidealen. En god vän till mig, Jonas Jonasson, är möbel- och inredningssnickare och startade för några år sedan företaget kamelonten (just med den stavningen!) Vet inte hur aktivt han snickrar just nu, men här skall jag visa bästa prylen någonsin!

Jag frågade Jonas, om inte han kunde bygga ett skåp till mig, som såg ut som en kakelugn. Jag har sett sådana i 1700-talstappning, ofta användes de för att skapa symmetri i ett rum där det fanns en riktig kakelugn. Perfekt gömställe för den otäcka "burken!"

Jonas nappade direkt. Han byggde ett otroligt stadigt och fint skåp av MDF och diverse profilerade lister, bl.a. från en gammal säng. Jag målade det med många lager vit lackfärg, och dekorerade med svarta smala linjer (tusch) så att det såg ut som fogar. Jag lyckades också tigga till mig en gammal ventil på en lokal kakelugnsfirma. Luckorna kommer från en loppis.

Sedan införskaffades raskt en brasvideo, att mysa till det med när vi hade partaj. Den knastrade också. Mycket uppskattat, vill jag lova! Ljusstakarna kommer också från loppis, spjällbandet fick jag av en rar äldre väninna som broderat det en gång i tiden.

Så småningom blev väggarna turkosa, och kakelugnsskåpet prydde sin plats nästan ännu mer. Torkade rosor var inne då. De fick plats uppe på skåpet. Det är 2,35 högt, noga planerat av Jonas för att kunna få plats i ett hus med normal takhöjd (2,40).

Sedan blev det flytt till stora huset. Kakelugnsskåpet har sedan dess fått bo i allrummet på andra våningen. Alla som kommer upp hit utbrister: "Åh, vad kuuul, har ni kakelugn??!"

Spjällsnöret togs ned, för jag letar efter ett i jugendstil, ett sådant där i grön filt med tofsar.Tavlan är en kopia av Ivar Arosenius målning "Flickan vid ljuset". Flickan är hans dotter Eva, kallad "Lillan", som även fick stå modell för flickan i barnboken "kattresan", som gavs ut efter Arosenius död 1909. Lillan var då bara tre år gammal.

Denna är fyndad på loppis för en femtiolapp, och inramad i en ram som passar perfekt, tycker jag.

Luckorna är något oputsade (förlåt, "paaatina", skall det vara!)

Här ser vi stolen som hör till "portvinssoffan" (se föregående inlägg!)

Kyrkängeln är ny, från Filipiniana, och har ingen plats ännu. Därför ligger den här och slappar!

Hmmm... tja, varför inte! Änglar skall jobba, annars trivs de inte. Den får hänga där så länge, måste bara komma på ett sätt att få fast trumpeten. Gummiband är inte så "lantstils-aktigt", precis...

Där hänger du bra, lille vän!

Då har jag visat ytterligare ett hörn av allrummet.

OK, vi tar en vägg till som avslutning!

Porträtt av Dir. Emil Selander med maka (tror jag). Vi är INTE släkt, jag hittade de vackra porträtten på en loppis, och hade tänkt använda ramarna. Men Emil får bo kvar i sin ram, jag tycker att han ser så gemytlig och gó ut.

Vad Maileg-kaninerna gör där, kan jag tyvärr inte svara på... Jag tror att de flydde dit när Mannen dammsög allrummet för ett par dagar sedan.

Den jättestora Mumintavlan i trapphuset har jag målat för tjugo år sedan, den är en kopia av julkalendern, var det 1977? Jag skickade ett foto till Tove Jansson som gjort originalet, och hon hade jätteroligt åt det. Hon tyckte att min julgran var finare än hennes, så det så! För jag lade till några stjärnor...

IKEA-skåpet med ungarnas DVD-filmer skall målas vitt inom kort. Eller...?

I trapphuset tronar farmors gamla förgyllda hylla, med en änglaljusstake i "kyrkstil" på....och så de vackra änglavingarna från SIA!

Tapeten i trapphuset är "Melrose" från Laura Ashley, just nu rear dom den för halva priset i webshoppen, £6 /rulle, bör bli ca 70 kronor. Som hittat! Finns även i en gudomlig pastellig variant på vit botten. Men jag gillar denna också, den har lite paaatina....

KRAMAR:

Annette