Jugendskåpet

Jag sökte helt enkelt på "skåp" när jag var ute på Blocket en dag för sisådär ett halvår sedan.
Just detta råkade finnas på bilavstånd från mina föräldrar (som äger en släpvagn). Jag kunde inte släppa det. Jag tittade in på Blocket titt som tätt, och konstaterade att det fanns kvar.
"Samma tapeter som vi", tänkte jag "det måste vara ett tecken på att jag bör köpa det" (hur irrationell kan man bli, när man så gärna vill ha en sak???)
Så här såg det ut:Det var i risigt skick och i dyraste laget. Efter ett par mail-rundor med ägarna hade jag prutat ned det en bit. Och så åkte vi dit och tittade.

.

Det vajade hit och dit när man tog i det. Sidorna hade glidit isär. Låset och handtagen var kassa. Ytan var ful. Spegeln var skadad. Nedslagna åkte vi därifrån.

Någon dag senare hörde ägarna av sig igen. Vi fick det för fyndpris om vi ville ha det!

Så för några futtiga hundralappar blev skåpet mitt i alla fall.

.

När vi skulle lasta ur det här hemma, fick jag syn på något skumt undertill. Det var tre möbeltassar av plast (sorten som man spikar fast), som satt liksom på varandra under ena benet. Jag bände loss dem, och när skåpet landade på golvet stod det stadigt som berget. Inget vickande, och sprickan i ena sidan gick nästan helt ihop! Så enkelt var det alltså!

Ytan var ful, och lacken formligen rasade när jag sandpapprade lätt över den. Men den skulle ändå bli vit, så vad gjorde det? Jag satte också i en provisorisk nyckel för att kunna dra ut lådan. Och den visade sig passa!

.

Här har jag börjat måla. Först med den "Gustaviansk-gråa" färgen, men sedan ångrade jag mig och så fick det bli vattenbaserad 0502Y.

Sedan baxade vi upp det på övervåningen, upp till allrummet. Det skall bli barngarderob. Här hänger yngsta dotterns nya klänning på ena sidan.

Pinsamt, här syns det tydligt att listerna inte kommit upp... På åtta år! Tapeten är Laura Ashley, som på den tiden kostade facila 180 kronor/rulle. Knappt mer än en standardtapet. Underbar att tapetsera med, eftersom ytan går att torka av om man kladdar (bra för mig, som aldrig tapetserat förr!)

Jag älskar mitt skåp! Speciellt den lilla hyllan ovanpå. Inuti finns en klädstång och flera hyllor för kläder.

Här ser man resterna av den en gång omfattande nalle-samlingen. Någon sa att det var ett substitut för barn. Oh, yes...

Från vänster: vår Englands-mascot från kanalbåtssemestern -99.

Och så Mannens första nalle, som fick en ny garn-nos för att alls få stå framme (Hans andra kramdjur, Hemska Åsnan, får stå bakom. Den är inte presentabel.)

Sedan har vi den "riktiga" Nalle Puh, som vännen Åsa köpt i USA.

Och så är det Emil, min första nalle i samlingen. Fast han ser mer ut som en Emilia för tillfället...

Jag tycker om gamla aktiebrev, de är ofta vackra. Detta är från Krueger och Toll (ni har väl sett filmen...?) och är inramat i en IKEA-ram (Såg precis nu att brevet halkat ned lite. Måste föras upp på "att göra"-listan!)

Får jag presentera portvins-soffan! Den har tillhört en god vän till mig. Hon ringde en dag och undrade om jag ville ha den. Den har funnits i hennes släkt länge, hon minns från sin barndom hur släktens tanter brukade dricka portvin i den efter middagen. Därav namnet.

Jag kände mig djupt rörd över att få överta denna släktklenod (inklusive fåtölj och bord), och vi har verkligen använt den mycket. Under flera år åt vi frukost häruppe. Då hade den rosenmönstrad pläd som skydd mot marmeladspill. Bordet fick en spetsmönstrad vaxduk.

Kuddarna heter "monogram" tror jag, och finns på IKEA. Kaninen är också från min samling, och är köpt på Coop (johodå! Där finns roliga saker!). Dotterns första skor, storlek 18, skall jag göra något roligt med.

Aaahhh!!! Hemska åsnan!!! Här är han i alla fall. Enörad, luggsliten, älskad... Den virkade filten hör till. Den skall tydligen ligga över ansiktet när man tuggar på åsnans öra. Men mannen har slutat med det nu.

Natti-natti!

KRAMAR:

Annette