När jag ändå var igång, ville jag även måla piedestalen (som egentligen inte är en piedestal, utan ett trädgårdsbord där skivan trillat av). Den hade jag tänkt mig i helvitt.
Det helvita var inga problem, två varv med vit rostskyddsfärg och så var det klart.
Så till urnan. Måla-måla-måla... Så skulle jag torka av färgen med en bomullstrasa. PANIK! Den hade redan torkat! Jag rusade in och högg en flaska med balsamterpentin. Puh, nu gick det bättre, färgen löste upp sig, och bildade en snygg grå, zinkliknande nyans på de avtorkade partierna.
Så här blev det:
KRAMAR:
Annette
1 kommentar:
Tänk vad lite piff å puff kan göra underverk på en rostgrunka. Voila! En skönhet kom fram ur dess mörker....
Hoppas färgen höll sig i ösregnet.
Hälsn från Kareby
Skicka en kommentar