Dottern föddes, lades i vaggan, och jag försökte tycka att den var fin ändå, att den hade paaatina... Det hade den, förvisso. Men dottern gallskrek och trivdes inte alls i vaggan. Först när hon fick komma upp en nivå, upp till den sköna, fräscha, varma spjälsängen, blev det lugnt om nätterna. Vaggan åkte ut i pumphuset. Där gjorde jag sedan ett tafatt försök att ta bort färgen, men det visade sig svårt. Jag smorde på "taväck" och glömde bort eländet, den blev helt enkelt stående därute i fukten med frätande gojs på ytan.
Tills nu! Tvättad och sandpapprad fick den komma in i salongen. Tanken är att jag kan ha den i butiken, med dockor, nallar, kaniner och annat i. Men den är riktigt muggig.
(På golvet står ungarnas Pettsson-hus. Just nu bor Nicke Nyfiken där.)Sådärja! Tre varv pärlgrå linoljefärg, lite "fuskslitningar" som jag oljade med linolja och terpentin (halvolja), en ny madrass och den eviga Maileg-kaninen, så blev den fin och fräsch igen.
Jag skall försöka få tag på det klassiska blå madrassvars-tyget (ni vet det med stjärnor på?), att sy ett överdrag till madrassen med. Tills vidare får ett vitt dra-på-lakan från IKEA duga.
Lins-lus-kanin...
Här har jag gått lös på knopparna, hörnen och medarna med sandpapper. Medarna har skinnremsor undertill, för att dämpa ljudet.
I bakgrunden syntes det nymålade (tidigare bruna), superpraktiska sideboardet, en av bondrokoko-stolarna och lutande tornet-lampan (som Mannen avskyr och som jag älskar). I glasburken finns värmeljus, lätt tillgängliga. Den står på den Röda Korset-fyndade silverbrickan.
Hej hopp så länge!
Hej hopp så länge!
KRAMAR:
Annette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar