Vaggan

När vi skulle få vår första dotter, köpte mina föräldrar den här vaggan. Tanken var att jag skulle renovera den så att den blev fin och fräsch innan nedkomsten. Men höggravid som jag var, och dessutom i full gång med att renovera våra 1800-talssängar, så blev det intet av detta.
Dottern föddes, lades i vaggan, och jag försökte tycka att den var fin ändå, att den hade paaatina... Det hade den, förvisso. Men dottern gallskrek och trivdes inte alls i vaggan. Först när hon fick komma upp en nivå, upp till den sköna, fräscha, varma spjälsängen, blev det lugnt om nätterna. Vaggan åkte ut i pumphuset. Där gjorde jag sedan ett tafatt försök att ta bort färgen, men det visade sig svårt. Jag smorde på "taväck" och glömde bort eländet, den blev helt enkelt stående därute i fukten med frätande gojs på ytan.

Tills nu! Tvättad och sandpapprad fick den komma in i salongen. Tanken är att jag kan ha den i butiken, med dockor, nallar, kaniner och annat i. Men den är riktigt muggig.

(På golvet står ungarnas Pettsson-hus. Just nu bor Nicke Nyfiken där.)Sådärja! Tre varv pärlgrå linoljefärg, lite "fuskslitningar" som jag oljade med linolja och terpentin (halvolja), en ny madrass och den eviga Maileg-kaninen, så blev den fin och fräsch igen.

Jag skall försöka få tag på det klassiska blå madrassvars-tyget (ni vet det med stjärnor på?), att sy ett överdrag till madrassen med. Tills vidare får ett vitt dra-på-lakan från IKEA duga.

Lins-lus-kanin...

Här har jag gått lös på knopparna, hörnen och medarna med sandpapper. Medarna har skinnremsor undertill, för att dämpa ljudet.

I bakgrunden syntes det nymålade (tidigare bruna), superpraktiska sideboardet, en av bondrokoko-stolarna och lutande tornet-lampan (som Mannen avskyr och som jag älskar). I glasburken finns värmeljus, lätt tillgängliga. Den står på den Röda Korset-fyndade silverbrickan.
Hej hopp så länge!

KRAMAR:

Annette