Ljus-hus

Det är något speciellt med hus. På kvällen när jag passerar ett hus, och det lyser hemtrevligt därinne, så undrar jag alltid: vilka bor där? Trivs de med sitt hus? Vad gör de just nu?

När jag var liten gick vi promenader om kvällarna. Rättare sagt: mina föräldrar promenerade, och jag brukade få åka på sparken. Det var hur mysigt som helst. Vinterkvällarna i Norrland var mörka, och jag älskade att titta på alla dessa mörka husfasader med varma, glimmande fönster. Jag fantiserade mycket. Det gör jag fortfarande, får jag väl erkänna.

De här ljushusen har stått på vårt köksbord i ett par år nu. De ger känslan av att ha en liten by framför sig. Jag blir hemtrevlig ända in i märgen av dem...
(Just idag tillägnar jag ljusen min "bonus-faster", som lämnade oss igår eftermiddag efter en tids sjukdom. Älskad och saknad av oss alla.)

KRAMAR:
Annette