Så här skulle mitt trädgårdsbord sett ut i original. Mitt är dock INTE i det här fina skicket!Det låg i en skräphög, i en park utanför en förfallen gammal byggnad. Rostigt, totaldemolerad fanerskiva och fötterna saknades. Tillsammans med färgburkar och utrivet byggmaterial var det på väg till tippen.
Det ÄR pinsamt att plocka saker i skräphögar. Men idén att klä sig i mörka kläder och åka dit mitt i natten var väl inte alldeles lysande. Då kände man sig verkligen som en brottsling...
Tungt var det. Mannen klagade förstås. Men det blev mitt! Det är viktigt med återvinning... Jag skrapade bort det som återstod av fanérskivan, och en snäll person hjälpte mig att blästra bordet fritt från rost. Så målade jag det med mörkgrön metallfärg (Hammerit).
Men nu blåser det nya (vita) vindar! Den gröna färgen började bli matt och ful. Dags att köpa vit metallfärg istället. En ordentlig skrubbning med diskmedel. Här ser man att bordet är tillverkat vid Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm. Årtalet som står på är 1897. Tydligen ska de här borden vara tillverkade till Stockholmsutställningen detta år, och efter utställningen såldes de.
Här har jag dragit på ett lager färg.
Och här har vi det färdiga resultatet! Det blev ganska bra, men kanske lite för vitt ("spökvitt", som de skulle ha uttryckt sig på Gysinge). 
Lilla trädgårds-mascoten, ödlan är utskuren ur stenen och ser rätt så verklig ut.
Den vita färgen räcker till fler saker, besluten måste bara mogna lite först. Så´n är jag!
KRAMAR:
Annette
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar