Då var det klippt igen!!!

Igår kom mina föräldrar på besök över dagen, och så var det återigen dags för en tur till IKEA. Har tidigare beklagat mig över att man alltid gör fynd på IKEA. Man skall köpa en korv för 5:- och kommer ut med, tja, ni vet...

Inne i fyndhörnan stod den:
Vita Hem-rörelsens ikon och främsta symbol på möbelsidan: en Ektorp bäddsoffa med klädsel "Blekinge vit"!!!

Kaos utbröt i mitt huvud. Mannen var inte med, men hans ord ekade inne i min omtöcknade hjärna:

"Vi har inte plats! Var skall du ställa den? Vaddå, VIT soffa när vi har småbarn! Ja, JAG har i alla fall inte råd! Inte NUUU!!!"

Den stod och balanserade på en vagn. Hade någon redan tagit den? Jag bevakade en halv minut. Det verkade lugnt. Jag studerade prislappen, den var nedsatt från 5500:- till otroliga 1800:-.

Men vad var det för fel på den? Lutar bakåt, stod det på lappen. Tror sjutton det, när den står på en vagn, tänkte jag förhoppningsfullt. Med oanade krafter släpade jag ned soffan från vagnen, vinkade till mig styvfadern som med sina aktningsvärda kilon fick provsitta. Godkänd. Lutade alls ICKE!
Jag parkerade sålunda i soffan och beslöt att inte lämna varuhuset utan den.
Ringde Mannen och fick höra alla argument som jag nämnt ovan. Jag gav mig inte.
Mannen dök upp med den pyttelilla kombin.
Och nu står den hemma i vardagsrummet!
Nej, den får INTE plats! Rummet är fullt av kartonger, målningsprojekt, möbler som skall ut, möbler som skall bort. Det ser helt enkelt bedrövligt ut. Men jag har en soffa!
Här tänker jag bort miljön runtomkring. Kudden bakom heter "Alvine" och kommer från IKEA. Den vita med monogram är gammal.
Hittar man något man absolut vill ha, länge letat efter och dessutom till snuskigt bra pris, skall man stänga öronen för alla mot-argument. Ett fynd är ett fynd, så är det bara!

KRAMAR:

Annette