08 juli, 2008

Vinthundar

Om butiken visar sig fungera bra framöver, kan någon av oss kanske ägna sig åt den på heltid. Då insåg jag plötsligt att vi skulle kunna skaffa en hund!
.
Jag växte upp utan syskon, men med en liten vinthund av rasen whippet.
Den var en härlig hund, men smal och tanig, och fungerade inte alltid så bra i Norrlandsklimatet. Den hade sockar när det var riktigt kallt. Stoltheten fick sig nog en knäck där....
.
Om jag fick välja en hund, hade jag valt den ryska vinthunden, Borzoien.
Här snackar vi elegans, storlek, värdighet...
Vår granne hade en sådan när jag var liten.
När jag jagades av traktens buspojkar, brukade jag krypa in under magen på den vovven, och så vågade ingen komma efter mig. Mannen kallar dem för långnosar. Kan någon förstå varför...? Jag försöker med långsökta bevekelsegrunder, som att vovven skulle matcha bilklädseln. Han har redan mjuknat.

"Mhm, den har faktiskt 30-talsformer", sa han. Det är ett gott tecken!

(Skönheten på bilden heter Kirgei, och kommer från Kennel Velikij i Göteborg. Den drivs av Cecilia Häggström, som målar helt fantastiska akvareller av Borzoier. Tyvärr är de copyright-skyddade, så jag avstod från att visa dem här. Men gå gärna in på hennes hemsida och titta! På Borzoi-ringens hemsida kan man läsa mer om rasen.)

KRAMAR:

Annette


Inga kommentarer: