Sockerärtor = sommar

När jag var liten odlade min farmor sockerärtor ute vid sommartorpet.

Antagligen fanns där även morötter och potatis också. Men det är sockerärtorna jag minns.

Nu var ju det här i Norrland, och dignande fruktträd att palla kunde man se sig i månen efter. Uttrycket "palla" kände man dock till, för man läste böcker om sådant. Sockerärtorna fyllde behovet av lite sommar-bus.

Antagligen tyckte farmor att det var bra att vi fick i oss lite järn och vitaminer. Men hon var diplomatisk och sa inget. Hade någon sagt "ÄT SOCKERÄRTOR, BARN!" så hade vi antagligen lagt ned den verksamheten.

Så plantera sockerärtor, gott folk! Bara att pilla ned i jorden och vänta några veckor. Det är inte för sent ännu, man kan skörda ända in i Oktober. Förväll till söndagssteken, skiva dem till salladen, knapra som de är... Vissa gammaldags sorter blommar vackert i lila. Om det är en hög sort kan de behöva lite stöd i form av några pinnar som man sticker ned i jorden och knyter ihop i toppen, som ett indiantält ungefär.

(Assietten är från vår vardagsservis "Anna", föregångaren till "Grön Anna". Den är lite mer blågrön i färgen. Brukar kunna fyndas på loppis för mellan fem och tjugo kronor. Ofta kantstött och krackelerad, och just därför har den "torpar-känsla"! Jag tänker av någon anledning på min farmor när jag använder den servisen. Jag minns inte om det var exakt denna hon hade i sitt torp, men ofta var det väl det gamla avlagda från sta´n man tog dit. Kräm på vilda hallon i krackelerade blommiga tallrikar, mmmm...!)

.

SOMMARKRAM:

Annette