Fuskblommornas lov

Ingenting har någonsin överlevt hemma hos mig. Jag blev stolt och förvånad den gången jag blev med katt, och upptäckte att hon växte och frodades i min omvårdnad. Det hade jag aldrig trott!
Men växterna är det värre. Det är roligt när man får hem dem från butiken, perfekt gröna och välmående och i nya matchande krukor.
.
Väl hemma börjar förfallet. De hamnar i ett fönster där de inte trivs. Blad trillar av. De blir en meter höga av brist på ljus. Man glömmer vattna dem på två månader och då får de luftrötter.
.
Nu finns lösningen på problemet: fuskväxter! Ett tecken på att medelåldern nalkas, enligt vissa. Men om valet står mellan ett hem utan växter eller med, då är jag väl medelålders, då.
Titta på följande bild:
Har du förstorat? Kollat noga?
Vänster orkideé: riktig. Fått i present. De blommar som attan precis innan de dör, enligt uppgift. Att den är riktig kan man se på det brända bladet efter söderfönstret och långvarig torka.
Höger orkideé: fejk. Köpt på Coop för 89 pix. Jag visade svägerskan häromdagen. "Åååh, vad fina", sa hon, "och så många knoppar, vad roligt!"
Skall man komma på något deprimerande med konstgjorda växter, så är det just detta: de där fina små knopparna kommer aldrig att slå ut.

KRAM//Annette