Shabby Chic = brunt?

Det fanns en tid innan begreppet "Shabby Chic" var lika med vita, avskavda möbler och änglar i varje hörn. Inget fel i det, jag tycker verkligen om stilen som den ser ut idag.

Men nu skulle jag vilja ta er med tillbaka till 1996. Jag stod där, relativt nyseparerad, mitt i mitt strama, svart-vita, perfekta hem och kände mig mest olycklig. DÅ... fick jag en uppenbarelse, kan man säga. Jag köpte ett exemplar av inredningstidningen "Maison" (gudarna vet varför den pärlan gick i graven?), närmare bestämt nr 2, april/maj 1996.

Hela tidningen var läsvärd, men jag stannade på sidan 61. Där har jag befunnit mig i tolv år nu.

.

Reportaget har rubriken "Ungdomlig Shabby Chic", och vi gör ett besök hemma hos Martin och Sylvia, som på den tiden drev inredningsbutiken "Esteten" i Helsingborg, som reportern beskriver som en "Fransk brocante".

.

Bilderna är vackra. Ett varmt ljus spelar igenom våningen på tre rum och kök. Ingenting är perfekt, allt är gammalt, nött och så långt ifrån trendigt man kan komma. Det beskrivs i artikeln som "djärvt, en smula slarvigt men lika ofta poetiskt vackert".

.

Mina ögon öppnades! Jag gick ned till färgaffären och köpte tio liter vaniljgul färg, samt lasyr och tre burkar pigment: ockra, bränd umbra och engelskt rött. Jag började i sovrummet. Först vaniljgult. Sedan använde jag den största natursvamp jag kunde hitta, och gned in ockra-lasyren. Värmen spred sig i lägenheten redan där. Det engelskt röda pigmentet gav ännu mer värme och lyster, och umbran "smutsade ned" alltihop, det blev som pergament, som väggarna i ett gammalt klosterbibliotek.

.

Detta var innan det gick inflation i laserade väggar. Snart fanns de i var mans hem. Mindre kul.

.

Men jag var lycklig! Snart hade jag även skaffat ett par pampiga gamla mörkbruna sänggavlar, och jag stannade t.o.m. till i Helsingborg den sommaren, för att besöka "Esteten" och shoppa mig en blytung resväska i läder från 1800-talet, precis en sådan som Martin och Sylvia har i sitt sovrum.

.

Så här fortsatte det sedan, under flera år. Min lägenhet blev alltmer murrig och fullbelamrad med gamla udda prylar i halvrisigt skick. Men jag var lycklig igen, det var som terapi. Och nu vågar jag släppa in ljuset igen!

.

Men jag kan fortfarande njuta av bilderna, hoppas att ni gör detsamma. Och något rum i huset får fortfarande se ut så här, så att det finns balans mellan det ljusa och det mörka.

.

1) Titta här på kraniet! Tror ni att jag letade efter ett sådant? Det visade sig vara en omöjlig uppgift. "Ha, ha", sa vännerna, "hur svårt kan det vara? Du får väl kolla i källaren hemma hos dina föräldrar!" (Som har begravningsbyrå - mycket lustigt...)

2) Skelettet har jag i alla fall, det fick jag i trettioårspresent från ortopeden på Östra Sjukhuset. Konsten på mina väggar blev också en nyans mörkare.

3) Jag letade textilier på loppis. Bl.a. blekte jag ett par längder i sidenbrokad (från Myrorna, 40 spänn), och färgade om dem i mörkrött, ungefär som på den här bilden.

4) Engelska skrivbordet fanns, leksakshästen fanns, det mörka väggskåpet fanns, det blyinfattade fönstren gjorde jag själv av blyband och glasfärg. 5) Sovrummet, min favorit! Mitt sovrum såg ut så här, nästan i detalj.6) Svårt att tro att detta är i ett femtiotalshus, eller hur?7) Ridstövlarna till höger om skåpet, hittade jag efter mycket letande på en antikaffär i Dalarna, på genomresa med familjen. Minsta ungen tillbringade halva sin bebis-tid med att dra ut skoblocken...

9) Här har man förstärkt femtiotals-känslan. Bl. a. har de skrapat fram originaltapeterna! Den stilen tog jag aldrig efter. Femtiotalet har aldrig varit min grej. Men mitt kök var ju redan som jag ville ha det: lantligt och mysigt med alla mina gamla ärvda föremål.

10) Även jag fick mitt drömbadrum till slut, tre kvadratmeter i gult och guld. Men det är värt ett helt eget inlägg!

Stilen var en sådan befriande protest mot det trendiga och avskalade. Just då precis vad jag behövde, med andra ord.

.

Jag Googlade på "Esteten" för att se vad Martin och Sylvia gör idag. Då hittade jag deras hemsida, http://www.esteten.com/, och de sysslar fortfarande med inredning i gammal stil. Ansökte förstås direkt om log-in på deras sida, för att kunna dregla lite mer... Kanske en del inköp till butiken kan vara aktuella? Vi får se vad som händer!

.

KRAM//Annette