Disktrasan

Disktrasor är ganska äckliga.
.
Att köpa disktrasor är svårt. Vanligtvis ligger de i en förpackning med blandade färger. Vanligtvis knallgult, karamellrosa och kemikaliegrönt. I bästa fall finns en blå med i kollektionen, så jag brukar välja den till köket. Den rosa brukar hamna på skitfula gästtoan (där det roligaste man kan göra med inredningen är att förstärka det rosa) och resten av trasorna vill gärna bli kvar längst in i skåpet under diskbänken, tills man vid tillfälle behöver en skoputstrasa.
.
Detta går inte ihop med "Byt Disktrasa Dagligen". Varför säljs då inte vita eller blå disktrasor i femtiopack? Kökets främsta accessoar, vanligen placerad på första parkett, mitt i blickfånget, och de har absolut SUPERVIDRIGA färger!
.
Köpte t.o.m. en handvirkad i linne. Den skall man koka ibland, och det var den gången jag kom på att ingen enda av våra brandvarnare fungerar.
.
Häromdagen hittade jag en lite roligare uppsättning trasor, det kan ha varit på Rusta. Lite kaffe-latte-chict, så där. Vit med brun text, och så en brun med vit text. Så jag slog på stort och plockade fram den bruna när vi skulle ha gäster. Ser ni? Hur fräscht intryck gav den, egentligen? Blöt och använd, efter kalaset, hängde den där. Och såg ut som om den varit med under hela maj månad. Kände mig tvingad att ursäkta mig: "Jo, disktrasan SER äcklig ut, men den ÄR faktiskt ny..."
.
Jag ger upp. Får väl kolla på kontorsvaruhuset efter en femtiopack blåa.
.
KRAM//Annette