Vinbergssnäcka nr 8

Svärmor har många ovanliga sidor. Det är bl.a. därför jag tycker så mycket om henne!

.

Ta det här med vinbergssnäckorna till exempel. Helix Pomatia på latin. Den ätbara sorten.

De har under tio års tid makligt glidit runt i sommarhusets trädgård, kärleksfullt inplanterade av svärmor. De förökar sig, men inte så värst mycket, tydligen. Varje gång hon hittar ett nytt exemplar, får detta komma in i köket och bekanta sig. Sedan får det ett nummer, som präntas på skalet med filtpenna.

Detta kan ge upphov till diverse roligheter. Svärfar berättade följande historia:

.

Grannen ringde en sommardag för några år sedan, lätt skärrad på rösten.

"Jag har hittat ett konstigt djur i trädgården. En slags jättestor snigel med skal. Och inte nog med det: den har ett nummer på skalet!!!"

"Åh, så bra", skrattade svärfar, "har du hittat nummer tre? Vi har varit så oroliga. Vill du vara snäll och komma hit med honom?"

(Undrar vad den grannen tänkte...?)

.

På midsommardagen var det dags igen. En nykomling! Och så fungerade inte filtpennan. Den hade torkat. Så nu kryper det runt en stackars omärkt därute, oskyddad, som en katt utan halsband. Hur skall det gå?

Men jag tog kort, så att vi kan identifiera honom ifall någon ringer.

.

Och så får ni se bilder på nummer åtta. De möttes på midsommardagens kväll, men nosade bara på varandra och gled vidare. Vi hade trott på ögonblicklig romans, men icke. De är visst hermafroditer.

SOMMARKRAM:

Annette