Förra sommaren besökte vi Astrid Lindgrens Värld tillsammans med de små döttrarna. Succén var given. Kvaliteten på anläggningen var hög, personalen i högsta grad engagerad. Äldsta dottern blev såpass bra kompis med "Pippi" att det höll på att bli katastrof andra dagen, när "Pippi" var utbytt mot en annan Pippi. Avslöjandet var nära!
Madicken och hennes anhang verkade dock fruktansvärt uttråkade, och betedde sig därefter. Hoppas för publikens skull att Madicken sommarjobbar på Statoil-macken istället, denna sommar. Helst inte i kassan, då.
.
Miljöerna är omsorgsfullt uppbyggda och sevärda i de flesta fall. Men det som skall föreställa Bullerbyn har ingen framträdande plats i parken. Tre småskaliga stugor, längs ett av de mer undanskymda stråken. Lite smutsigt och slitet, jag tror att Bullerbyn var en av de första miljöerna som byggdes upp i parken. Numera finns flashigare saker att visa upp!
På vägen hem i bilen fick jag syn på en skylt som pekade in i skogen: "Bullerbyn".
Jag: "SVÄNG AV, SVÄNG AV!!!"
Mannen: "Glöm det, barnen sover ju."
Jag: "Men jaaag vill se om det finns på RIKTIGT!!!"
Jahapp, in i skogen bar det, över stock och sten. Och det FINNS!!! Precis som i filmen! Samma hus, samma allting!
Den lyckliga mamman slängde sig ur bilen och rusade ut för att fotografera. Här någonstans infann sig den svenska försyntheten, när jag såg de små skyltarna på grindarna: "Norrgården, privat; Mellangården, privat; Sörgården, privat". Där gick folk och påtade med sina rosor. "Äh", tänkte jag, "de är nog vana". Så jag tog några snabba kort och gick motvilligt därifrån (På väg till bilen stötte jag på en tysk familj, som plåtade barnen vid bullerbyns grind. Så jag var inte värst ändå.)
Jag blev så obegripligt lycklig, över att bullerbyn faktiskt existerar i den verkliga världen, fast den heter Sevedstorp "på riktigt". Här växte Astrid Lindgrens pappa upp, fick jag reda på efteråt. Så det är hans barndom hon vill skildra i böckerna.
Vi är många som vill återskapa Bullerbyn. Begreppet är svårt att definiera. Det måste inte vara gamla röda stugor. Men det underlättar...
Jag läste en Astrid-kritisk insändare en gång. Om att ingen borde läsa "skräpet" för sina barn, för idyllen existerar inte längre, skildringarna skapar falska förhoppningar och drömmar om en värld som inte längre finns. Men den som skrev den insändaren hade fel. Den finns. Kolla bildbeviset nedan.
Pilutta dig!!!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar