Kyrkbyn, igen...

Så har jag äntligen plockat ut semesterbilderna ur nya kameran. Samtliga är på ca 120 kb! Jag är inte direkt stolt över mig själv. De var så fina i kamerans "pre-view"-fönster, men i datorn ser de ut som bilderna jag tog med Kodak Instamatic, när jag var tolv år. Eller med en mobiltelefonkamera. Tjahapp. Man lär sig.

Årets semestertur gick upp till hemstaden Luleå. Och när jag nu har pratat om Gammelstads kyrkby i förra inlägget, så fortsätter jag med det och visar bilderna jag tog där för någon vecka sedan. Ovan har vi portlidret på Hägnan.

Välkommen fram till ytterdörren! Det var så långt vi kom. För det var stängt. Tvärstängt efter den 10:e augusti, vi var där den 13:e.

Beväpnad med fotoutrustning, videokamera och all annan teknisk utrustning, för att kunna dokumentera min favoritgård, stod jag där och glodde fånigt på dörren. Stängt? HALLÅÅÅ??? Kan ni förstå att inte alla har semester under högsäsong????

Det fick bli exteriörbilder istället. Jag har ju visat insidan tidigare, HÄR, om någon vill titta in.

Sådana här fönsteröverstycken har vi försökt efterlikna på vårt eget hus från -93... Min pappa gjorde fasadritningen, med inspiration från de vackra Norrbottensgårdarna. Faluröda knutar är så vackra, så vackra!
Ett hus under uppbyggnad.
Perihanscha-gården. Här bedrivs fortfarande jordbruk och djurhållning på gammalt vis. Under högsäsong...
Men café Fägnan var öppet! Fram med kameran, så går vi in!
Här kan man fika i härlig miljö, man kan även hyra Fägnan för middagar och andra ballunser.

Ljuset faller så vackert igenom spetsgardinerna.

Färgkombinationen är fin, tycker jag. Det verkar som om äldre tiders färger var så milda i nyansen, att det alltid blev "rätt", nästan hur man än valde att färgsätta.

Den här jugendlampan hade jag gärna haft i mitt kök!
En vetekrans i taket skulle man kanske försöka sig på? Om ni ser mig om natten ute på grannens åker, så vet ni...
Här någonstans blev ungarna kissnödiga. Inne på toa blev jag eld och lågor igen!

Visst är det en kul idé till gästtoan? Man syr ihop tre handdukar (eller om man har turen att äga en rulle oklippta kökshanddukar i skåpet).

Så hänger man dem på en paradhanddukshylla (vilken tur, jag råkar ha en liggande!), hänger upp den på toaletten och så har man en supercharmig gästhandduks-variant i gammal stil! Även pappershanddukarna och toapappershållaren var inbyggda i fina små skåp.
I farstun stod en gammal stol, som skimrade i ljuset från ytterdörren. Ljuset i Norrbottensgårdarna är fantastiskt. Fönstren är stora, och i de större rummen på bottenvåningen faller ljuset in från två, ibland tre håll. Mjölkpallen! Den är nu fotograferad från alla vinklar. Jag vill ha en vid vägen därhemma, att sätta butiksskylten på. Jag har även ett par sådana där gamla mjölkflaskor, som skall få bli blomkrukor nästa sommar.

Mannen har motvilligt gått med på att bygga en åt mig... Han nämnde dock inte vilket århundrade.

Lanthandeln var också öppen, så vi fick insupa lite stämning från förr.

(Men man blir köp-velig när man har en hel inredningsbutik därhemma i bottenvåningen, som väntar på att öppnas någon gång! Mitt enda inköp var två paket tjärtabletter...)

Här började barnen tröttna på mammans föreläsningar om spegeldörrar och linoljefärg. Sjuåringen stönade uppgivet: "Du med dina gamla huuus!" Det fick räcka med kultur för ett tag, och vi drog oss mot parkeringen.

Då ville lillungen plötsligt inte lämna de dignande vinbärsbuskarna! Gråt och tandagnisslan.Härbret, visthusboden, där man alltid fotograferar barnen. Det bara är så. Barnen blir större för varje år, men härbret har sett likadant ut sedan jag var liten.
Här fanns en gungbräda med hästhuvuden i trä.Grånade fasader ger mig en känsla av trygghet, antagligen invävt djupt nere i genbanken...
Gärdesgård på gammalt sätt. När vi i södra Sverige säger "gärdesgård" så menar vi "sten-gärdesgård". Uppe i Norrland är det givet att man menar den här trävarianten, som många här i Göteborgs-trakten kallar "jägarstaket". Öhh... tror jag. Det tog ett tag innan jag förstod det där...

Svampar av något slag. Soppa, någon...?
Jag sprang före mot kyrkbyn med kameran i högsta hugg. Hm, det här stället ser övergivet ut...?
Här behövs någon som pysslar om, det syns ju! Kan bli precis hur gulligt som helst.
Här vimlar det av vackra motiv. Bara dessa hundratals kyrkstuge-dörrar...
Gammelstads kyrka i fonden. Vädret var illvilligt den dagen, men några solglimtar var det.
Här finns små butiker här och var, bl.a. denna med det roliga namnet "Hoven-Droven" (betyder ungefär "huller om buller")... Tänk, vad jag sparar pengar åt min fattiga familj, när jag nöjer mig med att titta på hus hela semestern! Jag kan avstå från varenda flashig utlandsresa, bara jag får gå på ett par loppisar, spana hus och besöka en och annan inredningsbutik. Vad resten av familjen tycker om det? Vet inte, jag frågar inte. Jag är fullblodsegoist i det avseendet. Om mamman är lycklig, är familjen lycklig, så dé så (hi, hi)!

Äntligen lördag, ungarna har fått frukost och jag skall måla en gammal hylla som jag inte har plats för. Något annat måste ut, eller snarare ganska många saker, men jag vet inte vilka! Jag älskar ju alla mina saker.

.

Men jag har nått en gräns, där städning och "plock" är för tidskrävande, och tar man in en bunt lavendel eller något annat vackert försvinner den i det visuella kaoset.

.

Feng Shui-tips, tack!

.

KRAM:

Annette