Verklighetsflykt

Hej!

Tittade bara in en stund, en snabb innan ungarna skall nattas.
Jag satt och funderade på: har ni också fula miljöer runt omkring er om dagarna?
Alltså, inte HEMMA då (förstås, jag har ju sett era vackra, myspysiga hem!) men på jobbet?
Hur har ni det där?
Om det är trist eller fult, vad gör ni åt det?

Själv jobbar jag i en omgivning som är DESAJNAD, minsann.
Icke desto mindre ganska deprimerande för mig, som har andra värden i livet än stålrör, glas och betong.

Tidigare i veckan rev jag ut en artikel ur tidningen och tog med hem till sambon.
Den gick ut på att stökiga eller fula miljöer kan påverka oss mentalt.

Om vi blir deprimerade, aggressiva eller trötta kan problemet bero på den miljö vi vistas i, hemma eller på jobbet.

Så sant, så sant.

I torsdags satt jag på jobbet (på en desajnad, löjligt obekväm kontorsstol) och funderade över vad som skulle kunna få mig att må lite bättre i den trista miljön.
Jag kom på det!

Jag gick ut på min blogg, sparade ned en bild jag tog för några år sedan på Hägnan, den vackra hembygdsgården i Gammelstads kyrkby. Bilden ovan föreställer rummet där mitt inredningsintresse började.

Eftermiddagssolen och ljuset strömmar in från tre håll.
Ljuset skimrar i de vita gardinerna.
Timrade väggar.
Vackra möbler.

Den bilden lade jag sedan in som skrivbordsbakgrund, så att den fyllde hela den jättestora skärmen. Klicka på den så får ni se! (Det fungerar nu, råkade först lägga in en lågupplöst bild...)

Det är magnifikt.
Det är själsro.

När jag vill, kan jag mentalt kliva in i den vackra salen, gå över de breda golvtiljorna och fram till ett av de stora fönstren.
Det är sommar.
Utanför på gårdstunet vajar gräset i vinden.
En sömnig sommarfluga surrar mot den handblåsta fönsterrutan.
Det doftar såpa och gammalt trä. .

(Vilken tur att jag har ett eget mailkonto!
Kära kollegor, ni får även fortsättningsvis fika i lunchrummet. Jag planerar inte att bjuda in någon hit.
Ni får skaffa egna fantasivärldar att krypa in i...)

Ha en bra kväll!