28 november, 2008

Ännu ett skåp från hönshuset...

Svärfars f.d. hönshus är en guldgruva. Där finns möbler som stått helt orörda i många år. Efter lite övertalning har äntligen det här gamla köksskåpet fått flytta hem till oss! Rättare sagt: ned till butiken.Först rengjorde jag det ordentligt, det var ganska tjocka lager spindelväv som samlats genom åren...
Bakstycket var av någon slags tjock masonit, som blivit fuktig och bubblig med tiden. Det plockade jag bort, vilket är mer praktiskt eftersom det skall stå framför ett element. Det gäller att inte göra för mycket! Patinan är perfekt. Titta på golvlisten, den är härligt sliten efter alla fötter som skrapat mot den under lång tid...
Den satt löst här och var, men det är också fixat nu. Uppepå hade någon luntat, som vi säger här i Göteborg... Eldat. Tänt på. Jättekul. Om det var sambon som trettonåring (vilket jag misstänker), så ligger han illa till. Där var svarta, brända partier som luktade bensin.
Skrapning, slipning med sandpapper, och så var det dags att plocka fram NCS-färgkartan!
Det var en svår nöt att knäcka denna gång, men till slut fick det bli en liter av nyansen S2005-G.
.
Jag målade bara ena kortsidan (som var helt trären, har troligen stått emot något annat skåp), och så skivan som var så skadad att den inte gick att behålla som den var. Ser ni någon skillnad mellan originalfärgen och den nya? Kanten längst ut fick också vara precis som den är, med lite snygga färgskav... Det roliga med att klura ut färgerna på gamla möbler, är att man oftast får en del över i burken. Som sedan kan användas för att måla andra, kanske lite nyare möbler! Så får de också lite av den gamla känslan. Nyare färgtyper har visserligen inte samma djup och lyster som linoljefärgerna, men resultatet kan bli fint ändå.När allt var klart fyllde jag skåpet med varor.Funderar på att sätta krokar på dörrarnas insida, men S-krokar från IKEA får duga så länge. Äpellådorna kom nu äntligen bort lite från fönstret. Tidigare såg man BARA lådornas baksidor, när man tittade in! En smärre katastrof för mig, som inte har något skyltfönster... I lådorna finns doftljusen från Yankee Candle (utbytta till säsongens dofter), samt en och annan tomte... Nu är det lite mer inbjudande att kika in!Inte som ett riktigt skyltfönster, men nästan...
Ni som håller på och pillar med möbelmålning och heminredning - skaffa en NCS-färgkarta!
Den kostar en bra slant, men det är värt varenda öre. Man slipper göra dyra misstag, som när man köper väggfärg och upptäcker att ooops! Värst vad den skar sig mot soffan!
.
Eller om man planerar att måla huset.
STANNA BILEN!!! vrålar man till sin karl mitt på landsvägen, när man fått syn på ett gammalt hus med exakt den färg man tänkt sig.
.
Så tar man sin färgkarta, springer upp till huset och ringer på. Det äldre paret som bor där, blir såklart smickrat över ens beundran inför deras färgval, och så går det bra att ta reda på den exakta nyansen på fasaden, och slippa stå där som ett fån i färgbutiken och stamma något om "blått, typ... men ganska ljust... lite åt grönt, eller... grått... öööhh..."
.
Har man tur blir man även bjuden på kaffe i bersån, hos det äldre paret. Och syltkakor.
P.S: Det blev ingen glögg hos svärfar igår. Men jag har hintat. Så det är nog på G. Trevlig helg på er! D.S.

27 november, 2008

Har alltid varit bra på att bevara hemligheter...
...men där sprack det! Danska Jeanne DÁrc Living startar egen tidning efter jul! Den kommer att gå i samma stil som böckerna, och bara säljas i inrednings- och presentbutiker.
Gissa vem som har beställt...?

På schemat ikväll: svärfars födelsedag. Jag hoppas på GLÖGG (bör man ringa och hinta, eller hoppas på att han kommer på det själv?) En vacker dag skall jag nog lyckas få i honom såpass mycket glögg, att han avslöjar det hemliga receptet...

25 november, 2008

Iskall marknad...

En årlig tradition i vår familj är julmarknaden på Tjolöholms slott utanför Kungsbacka (ni som sett galenskaparnas film "The Castle Tour", vet vilket ställe jag talar om...)

Det allra viktigaste för att överleva dagen, är att klä sig VARMT. Hörde jag en fnysning uppifrån Norrland? Men eftersom jag själv härstammar norrifrån, kan jag gå i god för att en vintrig dag i Götet med fem minus och fuktiga vindar från havet, får Jokkmokks marknad att framstå som rena söderhavet... INGET stänger ute den råa kylan!

Jag hade ylleunderkläder, långkalsonger, polotröja, ullkofta, ullkappa, lovikkavantar, fleecesockar upp till knäna... Inte hjälpte det. Jag frös som en hund.

Här och var fanns trevliga eldkorgar att värma sig vid, som tur var. En sådan här hade jag gärna haft hemma på gården!Kajsa Kavat-stämningen ville inte riktigt infinna sig, för man ville bara IN!!!
Här är vi på väg upp till slottet. På vägen mötte vi paret Dickson, som bodde i slottet för hundra år sedan. Dem pratade vi bort en stund med...Inne! Vilken lättnad. Den öppna spisen i entrén värmde våra frusna lemmar, medan lillungen storögd stirrade på Tomten. Hon konstaterade efteråt att det inte var någon riktig tomte, utan bara en vanlig farbror... Julgranen var som vanligt storslagen, och dekorerad i vitt och silver. Vi hade turen att få ett bord i ett av rummen, som förvandlats till café. Här finns mycket vackert att titta på: kolla stucken i taket!
Vi satt precis vid ingången till köket. Den inredningsintresserade måste naturligtvis hala upp kameran och ta en smygbild; det här köket skulle jag kunna leva med!
De välfriserade hästarna väntade förgäves på passagerare - kylan gjorde att de flesta backade ur. Annars hade vi gärna tagit en åktur!

(Här fick vi ett typexempel på den rappa göteborgshumorn när den är som bäst: min bonuspappa som aldrig kan hålla tyst, hojtade till kusken:

"Vad fin hästen blev när den varit hos frisören!"

Varpå kusken glatt hojtade tillbaka:

"De va la´ synd att jag inte kan säga detsamma...!")
Det blev inte så mycket shoppat i år, silversmeden från "Gaffelkonst" fanns inte där i år, som jag hade hoppats på.

Men jag köpte ett handstöpt grenljus till julbordet, och så en liten kompis till mitt stora gotlandsfår. Han är gjord av skinn från ett Isländskt får. Visst är han söt???
Skåda hans själfulla blick...
Nåja, det går an att gnälla på vädret. Men förra året ösregnade det så att marchallerna vägrade brinna. Jag fryser nog hellre, om jag får välja!

Tjolöholms marknad är att rekommendera, hantverket och det övriga utbudet håller hög klass. Man brukar även få kika runt i slottet. Men i år kom de på den ljusa idén att ha guidade visningar till övervåningen, och ta bra betalt för det. Vi som redan varit där åtskilliga gånger backade förstås, till barnens stora besvikelse. Man betalar trots allt entréavgift till marknaden, som gäller som entré även till slottet. Då är det ju trevligt om man får se... tja, slottet!?
.
Avslutar med en bild på min fina mjölkpall. Kommer ni ihåg sommarbilderna från Hägnan i Luleå? Där fanns en alldeles perfekt mjölkpall, som jag tog bilder på från alla vinklar, den här:
Nu har jag äntligen övertalat mannen att bygga en likadan, den blev så här: Jag har målat den faluröd, spraymålat den tidigare knallgröna mjölkflaskan med silverfärg, och så gjort en skylt av en bordsskiva som jag hittade vid containern utanför dagiset (och slängde in i bilen fort innan dagisfröknarna hann se mig, och undra vad för slags sopråtta jag var...)
Jag har textat på frihand med vanlig målarfärg, i två minusgrader. Tänk er själva. Hur lätt tror ni att det är...?
.
Imorgon: skall jag läsa bloggar. Det är morgondagens projekt. Jag antar att ni pysslar på för det vilda, så här innan advent!
Vi hörs!

20 november, 2008

Julen enligt Tilda

Jag vet inte varför jag köpte den här förpackningen med Tilda-änglar, för säkert tre år sedan. Eller förresten, det vet jag: de finns inte att köpa färdigsydda. Och när Panduro rear, så REAR de!
Paketet har stirrat på mig som ett dåligt samvete sedan dess.

"Jag hjälper dig att klippa ut delarna", sa Marie. "Och glöm att sy för hand, du plockar förstås fram symaskinen, och svisch så är det färdigt!"

Plötsligt såg det ut så här på köksbordet, mellan filtallrikar och smörpaket:
Marie åkte hem och lämnade mig i sticket. Jag som bara hade träslöjd i högstadiet. Det fanns en anledning till det.
.
Jag fick ärva en symaskin av gammelmoster Andrea som hade syateljé. Vi tyckte inte om varandra (alltså, jag och symaskinen). En dag hystade jag in den i bakluckan, åkte in till sta´n, klampade in i första bästa affär som sålde dylika tingestar, slängde upp Andreas maskin på disken och fräste:
.
"Ge mig en annan! Vad som helst, bara den inte har några FUNKTIONER!!!"
.
Det blev en Pfaff, ett skyltexemplar. Den kan sy raksöm, zick-zack och så kan den backa. Det är allt. Jag kan leva med den.
.
När mannen kom hem från jobbet satt jag och muttrade vid maskinen.
.
"Vad säger du?" undrade han.
"Det här skall Marie få för", upprepade jag,. "det här med "svisch" är ju rena rama osanningen!!!" Här har då den något trötta ängeln äntligen rest sig upp.
.
Jag övervägde faktiskt att lägga ned projektet här, då jag stirrade ned i kartongen med vingar, pärlor och klänningstyg. De kanske kunde gå som pepparkaksgubbar istället...? Jag tyckte att de hade lite Maileg över sig, som ett slags primitiva trasdockor, från den ljuva tid då barn bara hade hemsnickrade leksaker. Typ, tre var.Ack, ja... Det är skönt att ha en vän att luta sig mot!Men jag kämpade på. Två dagar tog det. Snacka om att få respekt för hantverk!!! Bara att pilla i fyllnadsvadd i alla de små kroppsdelarna tog flera timmar!
Jag skall inte berätta om alla vedermödor på vägen, de är glömda nu...
Och de ser ut precis som på bilden! Om man inte tittar för nära.
Men aldrig mer, det säger jag bara.
.
(Tidningen "Allt om handarbete" ringde förresten dagen efter och ville erbjuda en prenumeration. Jag avböjde vänligt, väluppfostrad som jag är, men grabben i andra änden undrade nog varför jag lät så ansträngd och sammanbiten...)
.
Önskar er alla ett skönt slut på veckan!

16 november, 2008

Loppisdag

Återigen har vi haft den perfekta loppis-dagen!

Av en ren händelse körde vi (de två vintage-brudarna: jag och Marie) förbi ett hus i ett industriområde, som består av två våningar loppis och antikt. Vi såg inte ens 50%-skylten, men NÄR vi gjorde det uteblev inte reaktionen. Klockan var 17:30, en halvtimme kvar. De tog inte kort!

"Var finns närmaste bankomat?" frågade vi den rara äldre damen i kassan.
"Ja, men, det hinner ni inte, och vi har öppet imorgon också..."
"VI HINNER!!!" hojtade vi, kastade oss i bilen och satte iväg mot köpcentrat en bit bort.

Kvart i sex stod vi där utanför dörren igen, flämtande, precis när inbrottsgallret var på väg ned. Som tur var fick de syn på våra besvikna miner och släppte in oss. Följande fick följa med hem:

En... ja, vad är det för något? För tvätt, trodde jag, för fisk, trodde mannen i butiken...
Kul att den var namnad.Handtagen hade vacker form. 200:- kostade tråget. En "färdig-shabbad" golvljusstake i rätt crèmefärgad nyans, skall dekoreras med granris eller lummer till jul.

"Blir nog fin med lite färg", tyckte mannen i butiken, men nehej! Perfekt patina, tycker jag! 25:- var priset.En ny kopp för en tia, till samlingen "gamla-koppar-med-text". Oldemor, är det norska? En härlig smidesljusstake i gammal modell för 20:-.
Det var vad vi hann, på en kvart. Dagen därpå hängde vi på låset, till allmän munterhet...

ÄNTLIGEN: jag fyndade ett spinnrockshjul utan spinnrock! Har tyckt att det har känts lite småjobbigt att behöva demolera en komplett spinnrock för att komma åt hjulet. Men nu är problemet löst!

Jag skall skaffa ljushållare och vackra band eller kedjor, och göra en ljuskrona att hänga i taket. 25:- var priset!Här fanns även vackra gamla ljushållare för julgransljus, 20:-/st.
En skall få pryda den gamla bibeln. Idén fick jag på en blogg, men vilken? Någon som vet? En skinkgaffel med stöd, modell äldre.
En fin gammal krackelerad kanna för en tjuga.
Den här ljusstaken hade rätt form, lite touch av fransk lantstil... ...med blomknoppar som ljushållare.
Men den blev ännu mer fransk med ett tunt lager antikvit sprayfärg!
En sådan här hängare har man sett som barn, sannolikt hemma hos farmor eller mormor, med virkade grytlappar på. 25:- kostade den.
Den fick också bli antikvit. Nu liknar den mer en Kockums-kanna... Julklockan! Visst är den härlig? "Om man putsar den så blir den jättefin", sa den rara damen bakom disken. Nej, den skall få se ut precis så här...
Efter allt detta fyndande var vi alldeles i gasen. Nu hade vi dock inte så mycket kosing kvar. Men den räckte ändå till en runda på Röda Korset i Kungsbacka...

En 5-kronors blomkruka, den skall få bo utomhus.
Ett hyacintglas till samlingen, 5:-. ...och slutligen ett par vackra små raggsockar för 10:-! Ingen av ungarna kan ha dem, men de är SÅ söta, om jag får en kamin någon gång skall de få hänga på den...Igår hade vi butiken öppen igen,och det var SÅ roligt! Nu har folk börjat hitta till oss, och jag fick höra så mycket positivt från kunderna att jag flög på små moln resten av helgen... Vilka härliga människor det finns!

Marie hjälpte mig i butiken.
"Bra för imagen att ha mig här", förklarade hon, "folk tror att det går så bra för dig, att du kan ha en anställd!" (Hmm, det kanske stämmer? Definitivt roligare att vara två, i alla fall!)

Marie är proffs, det märktes ju. Jag stod där som ett fån, och undrade om jag skulle förklara hur kassaapparaten var funtad. Men det behövdes inte alls. Snyggare paket än jag, det gör hon definitivt. Jag tror att jag kan ta ledigt resten av året...