Kyrkbyn, igen...

Så har jag äntligen plockat ut semesterbilderna ur nya kameran. Samtliga är på ca 120 kb! Jag är inte direkt stolt över mig själv. De var så fina i kamerans "pre-view"-fönster, men i datorn ser de ut som bilderna jag tog med Kodak Instamatic, när jag var tolv år. Eller med en mobiltelefonkamera. Tjahapp. Man lär sig.

Årets semestertur gick upp till hemstaden Luleå. Och när jag nu har pratat om Gammelstads kyrkby i förra inlägget, så fortsätter jag med det och visar bilderna jag tog där för någon vecka sedan. Ovan har vi portlidret på Hägnan.

Välkommen fram till ytterdörren! Det var så långt vi kom. För det var stängt. Tvärstängt efter den 10:e augusti, vi var där den 13:e.

Beväpnad med fotoutrustning, videokamera och all annan teknisk utrustning, för att kunna dokumentera min favoritgård, stod jag där och glodde fånigt på dörren. Stängt? HALLÅÅÅ??? Kan ni förstå att inte alla har semester under högsäsong????

Det fick bli exteriörbilder istället. Jag har ju visat insidan tidigare, HÄR, om någon vill titta in.

Sådana här fönsteröverstycken har vi försökt efterlikna på vårt eget hus från -93... Min pappa gjorde fasadritningen, med inspiration från de vackra Norrbottensgårdarna. Faluröda knutar är så vackra, så vackra!
Ett hus under uppbyggnad.
Perihanscha-gården. Här bedrivs fortfarande jordbruk och djurhållning på gammalt vis. Under högsäsong...
Men café Fägnan var öppet! Fram med kameran, så går vi in!
Här kan man fika i härlig miljö, man kan även hyra Fägnan för middagar och andra ballunser.

Ljuset faller så vackert igenom spetsgardinerna.

Färgkombinationen är fin, tycker jag. Det verkar som om äldre tiders färger var så milda i nyansen, att det alltid blev "rätt", nästan hur man än valde att färgsätta.

Den här jugendlampan hade jag gärna haft i mitt kök!
En vetekrans i taket skulle man kanske försöka sig på? Om ni ser mig om natten ute på grannens åker, så vet ni...
Här någonstans blev ungarna kissnödiga. Inne på toa blev jag eld och lågor igen!

Visst är det en kul idé till gästtoan? Man syr ihop tre handdukar (eller om man har turen att äga en rulle oklippta kökshanddukar i skåpet).

Så hänger man dem på en paradhanddukshylla (vilken tur, jag råkar ha en liggande!), hänger upp den på toaletten och så har man en supercharmig gästhandduks-variant i gammal stil! Även pappershanddukarna och toapappershållaren var inbyggda i fina små skåp.
I farstun stod en gammal stol, som skimrade i ljuset från ytterdörren. Ljuset i Norrbottensgårdarna är fantastiskt. Fönstren är stora, och i de större rummen på bottenvåningen faller ljuset in från två, ibland tre håll. Mjölkpallen! Den är nu fotograferad från alla vinklar. Jag vill ha en vid vägen därhemma, att sätta butiksskylten på. Jag har även ett par sådana där gamla mjölkflaskor, som skall få bli blomkrukor nästa sommar.

Mannen har motvilligt gått med på att bygga en åt mig... Han nämnde dock inte vilket århundrade.

Lanthandeln var också öppen, så vi fick insupa lite stämning från förr.

(Men man blir köp-velig när man har en hel inredningsbutik därhemma i bottenvåningen, som väntar på att öppnas någon gång! Mitt enda inköp var två paket tjärtabletter...)

Här började barnen tröttna på mammans föreläsningar om spegeldörrar och linoljefärg. Sjuåringen stönade uppgivet: "Du med dina gamla huuus!" Det fick räcka med kultur för ett tag, och vi drog oss mot parkeringen.

Då ville lillungen plötsligt inte lämna de dignande vinbärsbuskarna! Gråt och tandagnisslan.Härbret, visthusboden, där man alltid fotograferar barnen. Det bara är så. Barnen blir större för varje år, men härbret har sett likadant ut sedan jag var liten.
Här fanns en gungbräda med hästhuvuden i trä.Grånade fasader ger mig en känsla av trygghet, antagligen invävt djupt nere i genbanken...
Gärdesgård på gammalt sätt. När vi i södra Sverige säger "gärdesgård" så menar vi "sten-gärdesgård". Uppe i Norrland är det givet att man menar den här trävarianten, som många här i Göteborgs-trakten kallar "jägarstaket". Öhh... tror jag. Det tog ett tag innan jag förstod det där...

Svampar av något slag. Soppa, någon...?
Jag sprang före mot kyrkbyn med kameran i högsta hugg. Hm, det här stället ser övergivet ut...?
Här behövs någon som pysslar om, det syns ju! Kan bli precis hur gulligt som helst.
Här vimlar det av vackra motiv. Bara dessa hundratals kyrkstuge-dörrar...
Gammelstads kyrka i fonden. Vädret var illvilligt den dagen, men några solglimtar var det.
Här finns små butiker här och var, bl.a. denna med det roliga namnet "Hoven-Droven" (betyder ungefär "huller om buller")... Tänk, vad jag sparar pengar åt min fattiga familj, när jag nöjer mig med att titta på hus hela semestern! Jag kan avstå från varenda flashig utlandsresa, bara jag får gå på ett par loppisar, spana hus och besöka en och annan inredningsbutik. Vad resten av familjen tycker om det? Vet inte, jag frågar inte. Jag är fullblodsegoist i det avseendet. Om mamman är lycklig, är familjen lycklig, så dé så (hi, hi)!

Äntligen lördag, ungarna har fått frukost och jag skall måla en gammal hylla som jag inte har plats för. Något annat måste ut, eller snarare ganska många saker, men jag vet inte vilka! Jag älskar ju alla mina saker.

.

Men jag har nått en gräns, där städning och "plock" är för tidskrävande, och tar man in en bunt lavendel eller något annat vackert försvinner den i det visuella kaoset.

.

Feng Shui-tips, tack!

.

KRAM:

Annette

En award? Till mig???

Jag satt där på jobbet och "slö-surfade" (jojomensan, vissa har det bra. Hade nämligen en elev med mig idag, som gjorde mitt jobb!) Helt plötsligt trillade jag in på den härliga bloggen Ofelias hus, och satte nästan kaffet i fel strupe! En award? Till MIG??? Jag blev så glad att jag glömde bort att jag precis stukat foten (spännande dag på jobbet...) och uppförde en liten dans runt skrivbordet.

Tack, snälla Anette! Extra roligt att få min första award av någon som är min namne, lika gammal som jag och som dessutom bor i min gamla hemstad, Luleå... Lycka till med nätbutiken (hittar ni HÄR) och så länge du fortsätter att blogga kommer jag att läsa.

Och vem skall jag nu skicka den vidare till? Jag väljer den som poppar upp först i tanken, nämligen en annan Lule-tjej: Maud med bloggen Gårdsromantik. Hon kommer snart att flytta till min favoritplats, Gammelstads kyrkby (AVUNDSJUK!) och medföra sin butik, Hjortgården, som tidigare låg i Alvik söder om Luleå. Jag tog mig friheten att låna ett foto från bloggen:
I den kyrkan gifte sig mina föräldrar (Hrm... jag antar att ingen missat att jag hittat ett canvas-filter...?)

Det är spännande och roligt att följa Mauds projekt i det gamla och (snart) det nya huset. Oändligt mycket ögongodis: vackra saker, gamla miljöer... allt sådant som jag gillar! Lycka till med flytten!

.

Kramar till er alla!

//Annette

Ljuv musik som uppstår

Har någon sett min nya lista, "min musik" här till höger?
Jag har alltid velat ha en sådan på bloggen, och hittade äntligen ett bra alternativ på Deezer.com (Stort tack till Flisan för tipset!)

Första gången jag ramlade in på en blogg med bakgrundsmusik, blev jag lyrisk. "Åååh, vad mysigt!" Man fick en känsla av att få ta del av den stämning som bloggaren ville förmedla.
MEN! Så läste jag en kritisk artikel om detta. "Bakgrundsmusik på blogg eller hemsida ger färre besökare". Varför? undrade jag. Det skulle jag snart upptäcka.
Här skall jag beskriva två skräckscenarion.

1) På mitt jobb, i den svala, luftiga receptionen på det jättestora företaget, med en takhöjd högre än Notre Dames. Fyra tyska affärsmän väntar på taxi. Det är luuugnt...
Lite kaffe, och så kanske man kan smygkika lite på någon av inredningsbloggarna. Men titta? En ny blogg? Vad kul!
Plötsligt, från dolda högtalare någonstans i receptionen, hör man plötsligt musik. På HÖG volym:
"And here's to yoooou, Mrs. Robinsoooon..." (ÅH, NEJ! STÄNG AV, STÄNG AV!!!)
Den knäpptysta receptionen blir ännu tystare. De tyska affärsmännen tittar upp från sina exemplar av Die Welt.
(VARFÖR REAGERAR INTE HÖGTALARIKONEN? VARFÖR SPELAR DET FORTFARANDE, FAST JAG KLICKAT NER WEBLÄSAREN???)
En av männen närmar sig plötsligt disken. Han vill att jag skall ringa taxibolaget och kolla varför den är två minuter sen. Bråttom, bråttom till flyget. Taxin kommer alltid precis när man ringer och frågar. Alltid.
"Jeeesus loves you more than you will knooow, WO-WO-WOO...!!! (FÖRBASKADE...)
Och så, äntligen, blir det tyst. Jag ler krampaktigt, generat.

2) Klockan är närmare midnatt.
Jag: "Gå du och lägg dig älskling, jag skall bara ut på nätet och betala en räkning, pussi-puss, kommer sedan..."
Någon mer som använder sig av detta? Bankaffärer, HA-HA! Ljuva frid, när barnen somnat och Mannen är på god väg att göra detsamma. Kolla lite bloggar, skriva ett inlägg, tiden flyger iväg.
Så plötsligt är klockan närmare ett. DÅ - händer det:
"It must have been LÖÖÖV, but it´s over NOOOW!!!" (NEEEJ! Inte NUUU!!!)
Musiken dånar i huset. Lillungen vaknar och vrålar "JAG VILL HA VÄLLING!!! Ertappad på bar gärning. Smygbloggar på nätterna, jaja baja.

Med detta i åtanke samlade jag igår musik på Deezer.com. När man samlat klart och vill lägga ut sin lista på bloggen, finns där en ruta, "Auto-play" som man kan kryssa bort. Då kan besökaren själv starta musiken, om hon eller han vill.
Jag älskar fortfarande bakgrundsmusik.
Men inte på jobbet.
Och inte mitt i natten...

KRAMAR:
Annette

Äpple-skåpet

Oj, jag glömde att visa en vägg i mitt nymålade vardagsrum... Slarvigt, slarvigt!
Det är den östra väggen, och där står äpple-skåpet.

Alla har väl sett de där ekfanerade, blytunga schabraken som tar upp plats i landets trånga små loppisbutiker. Det finns fullt av dem på Blocket.
Men har någon tänkt på hur charmiga de egentligen är, under klossigheten och all den mörka ekbetsen?

Att de härrör från sen jugend-tid (från 1910 och framåt), och att anhängarna av Carl- och Karin Larssons inredningsideal brukade måla dem vita redan då?

Jag kanske inte skulle måla ett sådant här skåp om det vore i perfekt skick. Men eftersom de är fanérade, är risken stor att de inte är i perfekt skick. Och då återstår ofta bara målning.

Så passa på att fynda risiga jugend-möbler!
Finns det något mer romantiskt, sekelskiftes-sommarhus-aktigt, att ha på glasverandan eller i barnkammaren, än vitmålade äpple-möbler? Jag hittade mitt hemma hos mina föräldrar, och frågade försynt om det var OK att måla det (detta var under min förra "vita period", i början av 90-talet).
Sedan dess har det fungerat som porslinsskåp, linneskåp, barskåp... ja allt! Färgen är vattenbaserad, och efter täckmålning är det laserat med platt pensel i en svagt grå nyans. Lasyren var tunn och genomskinlig. Den nedre dörrspegeln har jag "duttat" på med en ihopknycklad plastpåse i den våta lasyren.Så kunde jag inte låta bli att leka lite... Äpplena fick bli röda, bladen gröna och så "kalkade" jag en aning med utspädd vit färg. Visst ser de härliga ut?
Uppe på skåpet är det fortfarande "renoverings-rörigt". En ishink, en oinramad tavla, gamla fotografier och en hjärtan på tråd.

Spegeln är från Ib Laursen, och hänger där på prov (knoppen är inte original, den har jag helt respektlöst satt dit). Här ser vi väggen innan ommålningen.

Förr älskade jag dessa små "hjärtan", men tröttnade lite för jag hade så många. Men när jag hittade denna (med hjärtformad liten spaljé) på ICA-Maxi härom dagen, var jag bara tvungen att ha den! Tanken är att den skall få hänga fritt, och så småningom nå till golvet (funkar eftersom låne-katten åkt hem!)

Fotot är på min pappa. Så får han också vara med på ett hörn...Om jag får en glasveranda någon gång, är valet givet - några risiga "äpple"-stolar att måla vita, ett gammalt mangelbord med lökformade ben, en jugendduk med fransar, en pelargon på det och man har sommarstämningen fixad!

KRAMAR:

Annette