Skåpet i uthuset

Ibland undrar man hur folk tänker. Varför köper man tidernas mest fantastiska skåp, tittar på det, säger: "Tja, det var ju fint", och ställer in det i uthuset? I sisådär femtio år? Där bland allt skräp tittar det fram, en bedagad skönhet, rikt utsmyckat med skulpturer, kolonner och "krusidull". Bilden får tala för sig själv.

Jag säger inte var det finns. Men vi hoppas att det snart får komma ut i ljuset!

Besöket

Vi stod ute på altanen i solen och pratade en stund, när dotterns kompis mamma kom för att hämta. Klockan var tre på eftermiddagen.

Plötsligt fladdrade det till i luften, och ned trillade (föga graciöst!) en liten rovfågel! Ja, alltså, den landade. En meter ifrån oss, på kanten av rampen som vi har istället för trappan som aldrig tycks bli färdig.

Trodde först att det var en skogsduva. Men så vände den huvudet i profil, lyfte sina brunspräckliga vingar, och lyfte igen lika snabbt (och o-graciöst) som den kommit.

Vi har sett rovfågelparet i många år nu, kretsande över huset och dalen nedanför. Jag är ingen expert på fåglar, men vi har alltid trott att de varit ganska stora. denna var rätt liten, som en sparvhök ellr liknande (jag har en sådan, uppstoppad, i hallen, precis innanför ytterdörren... oj, jösses! Tänk om den lilla besökaren såg den, och blev jätteledsen!!?)

En teori är att detta var en unge till det paret. Kunde förklara storleken. Och oräddheten. Och "fladdret".

En härlig upplevelse var det i alla fall!

Slut i natur-rutan!

Älvan och Kungen

När jag ändå nämnt caféet "Älvan och Kungen", kan jag lika gärna göra ordentlig reklam!

Våra gosiga vänner Kari och Henrik har slagit sig in i cafébranchen, och det var inte en dag för tidigt! För varför skulle bara de närmaste vännerna ha förmånen att få ta del av dessa två glädjespridares förmåga att... öööhhh... sprida glädje??? Här hittade jag inte ord... Gå dit själva, så får ni se!

Mitt på gågatan i Kungälv, närmare bestämt på Västra gatan 62, har de tagit över caféet i den mysiga lokalen en halvtrappa ned. Det är ombonat, det är trevligt, det är socialt.

Kari fixar käk med ena handen (GOTT OCH FRÄSCHT sådant!) och vyssjar bebisar med den andra. Inte sina egna, de är liite för stora. Men gästernas. Medtag bebis, gott folk! Kari vyssjar så att ni kan fika i lugn och ro... Om det inte är mitt i rusningen, förstås.

Henrik är hustomte. Särskilt poppis är han hos äldre damer. Laga mat, det kan han också. Jag kan personligen intyga detta, efter ett antal nyårssupéer i det Högbergska residenset! Henrik är en händig karl. Han bygger garage på en helg, av några gamla bitar som han hittar någonstans. Typ så, fast inte riktigt.

Vi besökte dem för ett tag sedan och åt lunch. Mitt i lunchstressen var det inte direkt fotoläge. Men inne på toa...

...hade jag chansen!

Doftljus med kanel, mmmm.... Och jag blev förstås superinspirerad, och rusade direkt hem och letade upp en gammal trälåda att förvara toapapperet i! Observera tavlan med kungafamiljen på väggen ovanför toalettstolen... Helrätt!

Inredningen är rustik och hemtevlig, och det är lätt att känna sig hemma på Älvan och Kungen.

Med andra ord, det känns som om dessa båda har hittat rätt. Och hittar gästerna till caféet så har de också hittat rätt. Och så har de hittat varandra, och BRÖLLOP blir det i september!

PUSS på er!!! Och tack för att vi får vara med!

(Småbilderna lånade från gu-vet-var på nätet...)

Barnens vinröda sovrum...

Våra barn har ännu inga egna rum. Bakåtsträvare som vi är, inbillar vi oss att barn mår bra av att samsas om leksakerna, och av att känna trygghet hos varandra om natten.

Barnens sovrum är allt annat än ljust. Det är randigt i vinrött och guld, för det inreddes som gästrum långt tillbaka i den grå forntiden (dvs innan barnen). Det fattas fortfarande lister här och var, så det skulle kännas helt fel att måla om i nuläget...

.

Barnen har varsin utdragssäng från trettio, kanske fyrtiotalet. En är lånad av vännen Carina, och den andra (på bilden) är fyndad på Blocket.

Mormor har också en säng därinne i det pyttelilla rummet (för att verkligen kunna rå om sina barnbarn om morgnarna när hon sovit över, he-he...!)

Mormors säng är en ljust gråmålad imperialsäng (se översta bilden), av mormor kallad "lopp-bingen".

Den är impulsfyndad på den årliga antikmässan i kungsbacka. Som många gamla möbler är den knappast ergonomisk. Mormors i- och urklivningar hade hög underhållningsfaktor i början.

Nu har hon vant sig, och de höga kanterna tycker hon numera är "mysiga"!

.

Visserligen är rummet lagom murrigt för att barnen skall somna gott om kvällen, men nog skulle det kunna vara något mera "barn-aktigt".

Första problemet var sagoböckerna som låg i drivor (på symaskinen från 1898), och hotade att trilla ned i huvet på den sovande storasystern om natten.

Lösningen blev en vägghylla med fyra fack från Ib Laursen, som ställdes på golvet mellan sängarna.

Den svalde alla böcker samt lite till.

En stilig tavla finns också i rummet, den heter "two sisters", och originalet är målat av Bourgereau. Denna är kopia på duk, och fyndad på Tradera för en fyrahundring. Ramen tillkom dock. Men ändå! Visst är den fin?

Tyckte att den påminde om mina två "små-skruttisar"... Och mamman vakar över rummet, beväpnad med en gammal Winchester...
Porslinsboken med bibelversen är efter min morfar.

Den höll på att rensas bort under min minimalist-period, och hade kommit så långt som till loppis-kartongen i garaget. När jag kom hem efter jobbet en eftermiddag höll min dåvarande pojkvän på att skifta däck. Han hade lossat bultarna och lagt dem i oljebad. I brist på lämpligt kärl för ändamålet, vad gör han då?

"Hmm, här ligger ju en liten porslinspryl... så bra! Bara att vända på den, spilla i oljan och så i med bultarna..."

.

Här någonstans vaknade min beskyddarinstinkt gentemot arvegodset!

Den följde med upp i lägenheten igen, rengjordes noga och nu hänger den ovanför dotterns säng. Jag har t.o.m. skaffat en till, nästan likadan (fast med "Fader Vår"), till den andra dotterns säng.

Änglarna fick de när morfar och "mimmi" besökte oss i höstas.

Har också alltid tyckt om de här sekelskiftesnostalgiska änglatrycken. Jag skall så småningom köpa in liknande till butiken.
Denna hänger ovanför lillungen säng......och denna ovanför storungens!
Korset som hänger på tavlan fick hon när hon föddes, den skickade en vän till mig som bor i Thessaloniki i Grekland.

Hon har även en Carl Larsson-tavla att titta på, nästan äkta, fast från Ulricehamnsloppisen, för en tia... Limmad på pannå, så man får "tavel-känsla". Vanligtvis är Carl Larsson så "sönder-reproducerad" att hans motiv blir väl kitchiga. Men denna är lite ovanlig. Ramen är från IKEA.

.
(Parentes angående detta: jag gick som vakt på Carl Larsson-utställningen på Göteborgs konstmuséum för många år sedan. Där hamnade jag flera gånger i dispyt med besökare, som vägrade tro att målningarna var äkta! Särskilt de kända akvarellerna från "Ett Hem". Så kända är de, att originalen liksom inte kan finnas! Hmmm, hade Calle levt idag, hade han nog inredningsbloggat...)
.
Bonaden med "Gud-som-haver" är köpt på Tradera. En Jenny Nyström-reproduktion på pannå, även den fyndad på Tradera.

På sängknoppen hänger min styvfarmors härliga muff i sammet. Den följde henne överallt de sista åren, att värma händerna och att förvara småpengar i. Och har ni sett? Ni som var med på de svartvita TV-programmens tid: kolla in! Det är...
TELEVINKEN!!!
Han är gjord av Engelska Pelham Puppets, tillverkningen har upphört för länge sedan. Den som vill ha en "Vinkis" skall leta på engelska Ebay, där finns en mängd olika modeller. Denna hittade jag dock på en samlarmässa i Göteborg. Han har av oss fått det föga smickrande öknamnet "Vele-Tinken"...

Mormors barnskor har fått förgyllda trävingar från Panduro.
Slut från barnrummet för denna gång!
KRAMAR:
Annette

Hägnan - Hur alltihop började

Hur startar ett inredningsintresse? Och vad är det som avgör vilken inredningsstil man fastnar för? Jag har haft flera olika inredningsideal genom åren, men mitt allra första (och, som det verkar, även sista...) ideal är det gammeldags, lite romantiska. Laura Ashley och Mulberry har varit stora favoriter i åratal. Men innan dess, ända från barndomen faktiskt, har jag älskat historiska miljöer, från gamla slott till allmoge till paradvåningar med massvis av stuckatur... Och jag misstänker att allt började här:

På hembydsmuséet Hägnan i Gammelstad utanför Luleå, staden där jag växte upp. Dit åkte alla ungar på skolresa titt som tätt. Höjdpunkten för de flesta var väl matsäcken, och att slippa skolarbetet för en dag. Men lilla Annette försvann in i något av husen och gick knappt att få därifrån! Jag älskade det. Och någonstans där bestämde jag mig för, att VERKLIGHETSFLYKT, det skulle bli min grej i livet!

Jag började tidigt att samla alla gamla föremål från släkten. När jag flyttade hemifrån vid 17 års ålder, till en gammal lägenhet med stuckatur (förstås!) med en svindlande hyra på 700:-/månad, gick jag lös på diverse gamla möbler med en burk färg i gustavianskt grå nyans, kompletterade det hela med spetsar, gamla bruksföremål och randiga trasmattor. Jag gjorde eget smör och filbunke. Jag virkade. Och använde fotogenlampor när kvällen kom. Hur normalt är det för en 17-åring?

I tjugoårsåldern blev jag minimalist. Allt var stramt och svartvitt och estetiskt. Det varade i tre år ungefär, sedan började jag förstå varför jag vantrivdes i alla rum i lägenheten utom köket. För där, i originalköket från 30-talet, fanns alla ärvda gamla saker. Och allt som var "jag"! Så pendeln slog tillbaka mot brunmurrig, överlastad engelsk biblioteksstil:

Det är först nu jag börjat inse att det inte måste vara antingen eller. Man kan ha det ljust och lite sparsmakat, och ändå gammaldags och mysigt! Så nu får biblioteket flytta till ett mindre rum. In kommer istället en gustaviansk salong... Mer om detta senare! Här kommer fler bilder från Hägnan:

Välkommen in! Det finns ett namn för den här typen av byggnad. Portlider?

Till vänster ser vi ett Härbre, en typisk norrländsk visthusbod. Den står på ben för att skydda mot djur som vill komma åt godsakerna...

Sedan finns en mysig lanthandel, där man både kan handla diverse trevligheter (någon mer än jag som gillar tjärtabletter...?) och uppleva miljön i en lanthandel "från tiden".

Ett cafe finns naturligtvis också. Så att man kan stanna länge! Ta en titt på trasmattan på den översta bilden (klicka för förstoring). Den är MÅLAD! Så himla läckert! Skall försöka mig på det någon dag...

Så här ser husen ut under uppbyggnad. Hit kommer gamla byggnader som är värda att bevara. Ett norrländskt Skansen, men inte så "turistigt". Besök!

Lovar att återkomma med interiörbilder senare. Jag har massor!!!

Huset Elliot

För någon vecka sedan var jag uppe i Ulricehamn hos kompisen Marie, som sakta men säkert konverterar sitt hem enligt det dansk/franska "Shabby Chic"-konceptet. Gissa om jag blev inspirerad! När Maries kära make reser iväg till USA går det fort... Fram med den vita färgen och våtservetterna (jo, det är sant! Marie varken maskar av, täcker golvet eller byter om när hon målar. "Våtservetter", säger hon, "man kan använda dem till allt!")Här ser ni några detaljbilder från det vackra hemmet.

Här finns hela det dansk-franska registret: ljus från Le Crapaud (vi kommer att sälja sådana i butiken - smygreklam!!!), kedja med gamla fotografier, fattigmanssilver, madonnor... you name it! Jag har börjat så smått att ta till mig den här stilen, eftersom jag alltid gillat gammalt och nött, men vill ha det lite ljusare omkring mig.

Marie håller på att komma igång med bloggandet, vilket är jättekul eftersom hon alltid har nya projekt på G, som betydligt fler än jag nog kommer att bli inspirerade av. Just nu kämpar hon med att få text och bild på sina rätta platser (inte helt lätt, jag vet!) Klicka här för en smygkik hos "Huset Elliot"!

Sedan letas det nytt hus också (i Göteborgstrakten - HURRA!!!) så vi ser fram emot spännande skildringar av renovering och diverse "pyssel"framöver!

Givetvis hann vi med en loppistur också under dagarna hos Marie. Det blev som vanligt en del inköp, som kanske är värda att visa upp vid senare tillfälle...

Från lådan på vinden...

Ibland undrar man varför man sparar saker i evigheters evighet, till exempel de gamla skorna som man hade när man tog sina första trippande små steg. Men nu när jag själv har kottar så börjar jag förstå. "Åååh, de där små skorna!" utbrister man, och stryker hänförd över dotterns små Kavat-skor storlek 21, som hon använde, typ, en gång. Men slänga bort dem? Aldrig!

Såg en söt bild på en blogg, där någon gjort små änglar av sina gamla barnskor. Så jag letade upp ett tårtpapper från botten av kökslådan, som legat där nästan lika länge som skorna legat på vinden. Och så här blev det! Visst är det roligt när sakerna får hänga framme?