Ibland undrar man varför man sparar saker i evigheters evighet, till exempel de gamla skorna som man hade när man tog sina första trippande små steg. Men nu när jag själv har kottar så börjar jag förstå. "Åååh, de där små skorna!" utbrister man, och stryker hänförd över dotterns små Kavat-skor storlek 21, som hon använde, typ, en gång. Men slänga bort dem? Aldrig!
Såg en söt bild på en blogg, där någon gjort små änglar av sina gamla barnskor. Så jag letade upp ett tårtpapper från botten av kökslådan, som legat där nästan lika länge som skorna legat på vinden. Och så här blev det! Visst är det roligt när sakerna får hänga framme?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar