Vi stod ute på altanen i solen och pratade en stund, när dotterns kompis mamma kom för att hämta. Klockan var tre på eftermiddagen.
Plötsligt fladdrade det till i luften, och ned trillade (föga graciöst!) en liten rovfågel! Ja, alltså, den landade. En meter ifrån oss, på kanten av rampen som vi har istället för trappan som aldrig tycks bli färdig.
Trodde först att det var en skogsduva. Men så vände den huvudet i profil, lyfte sina brunspräckliga vingar, och lyfte igen lika snabbt (och o-graciöst) som den kommit.
Vi har sett rovfågelparet i många år nu, kretsande över huset och dalen nedanför. Jag är ingen expert på fåglar, men vi har alltid trott att de varit ganska stora. denna var rätt liten, som en sparvhök ellr liknande (jag har en sådan, uppstoppad, i hallen, precis innanför ytterdörren... oj, jösses! Tänk om den lilla besökaren såg den, och blev jätteledsen!!?)
En teori är att detta var en unge till det paret. Kunde förklara storleken. Och oräddheten. Och "fladdret".
En härlig upplevelse var det i alla fall!
Slut i natur-rutan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar