Från guld till silver

Allvarligt talat tror jag inte att olivträdet kommer att överleva vintern inomhus. Det ser olyckligt ut redan nu.

Jag klippte ned de långa skotten, precis som man skall. Då fick jag ju några fina olivkvistar på köpet, att dekorera med! Det var snyggt i ungefär en vecka, sedan såg även dessa ganska olyckliga ut (det får ni inte se någon bild på…)

Vilken tur, att vi har köpt hem fusk-oliv-kvistar till butiken!

Kommer ni ihåg den stora guldspegeln ovanför TV-skåpet (skåpet som bekant inte alls innehåller någon TV, utan en dataskärm, som vi kallar för “TV” så att barnen skall få känna sig någotsånär normala…?)

Jag ville få in lite silvriga inslag i vardagsrummet, och bestämde mig (till slut, efter mycket velande hit och dit) för att spraya den i silver.

Jag maskade själva glaset med papp och maskeringstejp.

Men HJÄLP, vad den blev silvrig!

Ser ni??? Resultatet blev så perfekt att den ser ut som plast! Vad göra?

Fort fram med Ottossons linoljefärg i kimrökssvart! På med gummihandskarna och en pensel, blaska på färg över hela ramen…

…och så torka av med hushållspapper. Färgen mattas av och kryper in i alla de små skrymslena.

Sådär, nu ser finishen mer ut som gammalt tenn, betydligt bättre!

Och fram med den franska kyrkoljusstaken för att se om de passar ihop. Jodå! (Här ser det ut som om jag sitter och smuttar från flaskan med balsamterpentin… Doften räcker för att göra mig lullig, det kan jag lova!) 

Och så baxa upp eländet på skåpet igen!

Det är trevligt med lite omväxling, eller hur?

Madonnan som bär sitt barn så gosigt på armen, är egentligen ingen Madonna, utan helgonet St:Elisabeth. Hon kommer från ett kloster i Frankrike och är köpt hos Fröken Anker i Danmark.Kyrkoljusstaken är House Doctors numera klassiska silverstake med vita rosor. Hos Fröken Anker finns även lösningen för dig som gett upp hoppet om att hitta en vit soppterrin på loppis…

Denna är gammal, har precis den rätta patinan och kostar definitivt mindre än en ny.  

Ljusen doftar vanilj och kommer från IKEA. Även tallriken i crèmevitt är därifrån, hittad i fyndhörnan för en tia… Porslinet heter “Arv”, och jag funderar på att köpa en hel servis. Enkelt och snyggt!

Tjingeling på er i ruskvädret!

Åter till jobbet!

P.S: Jag har fått in de här verklighetstrogna OLIVKRANSARNA; kostar 189:- och vissnar garanterat aldrig! Jag har även små kransar för 69:-, och OLIVGIRLANDER att t.ex. pryda en dörröppning med. D.S.

Magasinet Jeanne d´Arc Living

Igår kom den!
Kartongen med Jeanne d´Arcs nya inredningsmagasin. Den höll vad den lovade, kan jag säga. Här finns mängder av fina inredningstips och vackra bilder!

Tidningen kommer ut 6 gånger per år, och varje nummer är på 130-150 sidor. Den finns inte att köpa i den vanliga tidningshandeln, utan endast hos inredningsbutiker.

Om ni är intresserade så maila mig på floraskulle@yahoo.se, så skickar jag ett exemplar. Priset är 79:-, och portot för den fullmatade tidskriften är 48:-, alltså totalt 127:- (den väger 550 g).

Om det finns efterfrågan så kommer jag att beställa hem den fortlöpande.

Jag har bara ett mindre antal, så passa på!

(Tillägg 2/4-09: jag har bara tagit hem detta nummer, alltså februarinumret, och kommer inte att göra det heller förrän vi har lyckats få igång vår webshop. Men av detta har jag fortfarande några exemplar kvar för den som missade det! D.S.)

.

Men nu över till något helt annat!

När började ni intressera er för inredning?

Satt ni också och kurade framför ett dockskåp, och möblerade om i det oändliga?

Jag hade förstås ett Lundby-hus (skala 1:24), det var det som gällde på sextio- och sjuttiotalet.

Först hade det två våningar, grå golv och alla möbler var vita.

Sedan gjorde sjuttiotalet sitt intåg!

I takt med att föräldrarna klädde in vår mexi-villa i bruna vävtapeter (invändigt...), så hjälpte pappa mig att tillverka heltäckningsmattor i filt till dockskåpet.

Och plötsligt var alla nya möbler orange.

Jag fick en undervåning med gillestuga, och slutligen en källarvåning som blev pingisrum, med hörnsoffa i furu. Det hade man på sjuttiotalet.

Döttrarna vill ofta ta fram dockskåpet för att stöka till det, bryta av några ben på de små stolarna och sedan tröttna efter en timme.

.

Så efter att vi suttit härom kvällen och tillverkat miniatyrmat i cernit-lera, så blev de förstås inspirerade, och började tjata om att få ta fram skåpet från vinden (där jag i ren ilska placerat det, precis innan jul).

Jag satte mig på järntvären. Nej, nej och åter nej!

"Varför leker de så konstigt med dockskåpet?" beklagade jag mig för min mamma efter att ha lagat och limmat en hel tvåliters glassbytta full med dockskåpstillbehör.

"När jag var liten gjorde man FINT i dockskåpet, det var liksom det som var grejen!"

Men pappan föll till föga, för han är mycket softare än mamman.

Barnen förskansade sig på övervåningen med dockskåpet, och jag började leta fram limtuben.

"NU FÅR DU TITTAAA" tjoade plötsligt sjuåringen däruppifrån. Jag släpade mig uppför trappan för att, som jag trodde, ta hand om spillrorna.

Men tänk!

Ibland har man fel, som tur är. Titta på bilderna här, så får ni se vad de har städat och gjort fint! Jag fick en tår i ögonvrån - äntligen har de förstått!!!

Välkommen in i köket!

Inredningen var först blå, men byttes senare ut mot det trendigare bruna och orange.

Här ser ut som om någon dukat fram kvällsmat (i cernitlera...), i alla fall är det hemskt mysigt!

Allrummet.

Här ville man bara krypa in och gosa ihop sig med gitarren, spela vinyler och kanske sy sig ett par mysbyxor i brun plysch... Heltäckningsmattan är beige. Till och med badrummet har heltäckningsmatta!

Duschen får egentligen inte plats, men dottern tyckte att den skulle stå där, så att familjen Lundby kan hålla sig rena och fräscha.

Sovrummet.

Sängen är romantiskt röd med hjärtan på, precis som sängar såg ut på den tiden. Stereo hade inte varit fel heller. Belysningen har tyvärr lagt av, men skall fixas förstås.

Ser ni leksakshögen framför fotgaveln? Och de utmattade småbarnsföräldrarna som däckat med kläderna på, och två barn mellan sig? Det kunde ha varit vi!

I vardagsrummet har man inte kastat ut granen.

Här är TV:n fortfarande svartvit, och visar samma program om katter som visats sedan 1971. Blomlådan i hörnet är av metall, med spretiga palmer i, precis som då (kommer ni ihåg dem? Hur svårt det var att låta bli att pilla på leca-kulorna?)

I musikrummet intill råder fortfarande en stämning av klassiskt finrum á lá sextiotal. Fotogenlampan glimmar stilla på flygeln.
Det var allt ni fick se idag, för de två undre våningarna ser fortfarande ut som om vandaler haft party i tre dygn.

.

Det roliga med Lundby är att man känner igen så mycket, det är helt klart ett tidsdokument!

Stämningen i dockskåpet förflyttar mig tillbaka till den tiden då man satt i syntetstrumpbyxorna på heltäckningsmattan i någons gillestuga, och tittade på barnprogram. Exempelvis Monica Nielsen iförd brun mysdress, som ålade sig i kuddhavet framför en dunge av träd, gjorda av knallgrön spånskiva.

Man fick varm choklad och Mariekex på marimekko-bricka.

Håret var statiskt elektriskt, särskilt om vintern, för polotröjan var av acryl. Men det gjorde inget, för man hade inte blivit fåfäng ännu.

Jag älskar fortfarande dockskåp, men nu satsar jag på den klassiska 1:12-skalan. Det skall bli stuckatur, pärlspont, jugendtapeter...

Någon gång, snart, skall jag sätta igång!

Men jag vågar inte ha någon tidsplan.

Vänta bara...

DVD-skåpet

Det här är CD- och DVD-skåpet Leksvik från IKEA. Design: Carina Bengs.
Man kan anpassa hyllorna så att det passar till vilket som. Oerhört praktiskt.
Jag tycker lite synd om Carina Bengs ibland. Jag gillar verkligen hennes möbler, och de är fantastiskt fina när de kommer ut. Men så känns det som att efter några år så måste IKEA dit och tafsa på hennes design. Vem bestämde till exempel att Leksvik-serien inte längre skulle finnas i den vackra varmgrå färgen?
Redig kvinna fixar därför själv. Här behövdes en ansiktslyftning! Fram med den stora burken S2005-Y30R.

Jag målade lite tunnare på dörrarna, så att träet skymtar igenom lite grann. Det blir fin struktur då. Här har jag målat ett varv. Överskottsfärgen på glaset tas enkelt bort med rakblad efteråt.
Så här blev det! Barnens filmer är i tryggt och elegant förvar bredvid TV-skåpet.
Mannens krav för att jag skulle få ha saker ovanpå, var att det skulle vara okrossbart. Det här är trots allt barnens skåp. Vad som helst kan hända, m.a.o....

De något oputsade (välanvända) mässingsljusstakarna kommer från Gusum, ett arv efter min morfar. Tanken var att ha ett smårutigt tyg innanför dörrarna, eventuellt i rött och vitt. Men så hittade jag detta på IKEA, "Anneli" för 59:-/m. Jag tror att det är en 1700-talskopia. De är trädda på gardinspiraler (heter det så?) upptill och nedtill.

Ovanför hänger en änglabild från Le Crapaud.
I kvällsljus. Det är skönt när man avslutat ett projekt, eller hur? Det där skåpet har stirrat på mig i flera månader från ett hörn av rummet (Vilken tur att vi inte har TV! Hur skulle man hinna med det OCKSÅ???)

.

Snart dags för fredagsmys, men innan dess lite finputsning i butiken. Jag har beställt en kassapparat, den kommer nog med posten idag (snart finns inga undanflykter längre...)

Lyckas nämligen inte få bort den felaktiga texten på kvittona, så de Blocket-fyndade apparaterna får nog ställas på hyllan så länge. Finns det någon teknisk människa som vill köpa två fungerande kassapparater? Billigt...?

.

Trevlig helg på er alla!

Vardagsrummet!!!

Förbered er för det massivaste blogginlägg jag någonsin gjort!! Vardagsrummet är nämligen färdigmålat!!! Orkar ni titta? Den som missat hur det såg ut tidigare kan titta HÄR och HÄR.

Jag samlade ihop alla foton som tagits under projektets gång, och - TADAAA!!! Här kommer de! Beredda???

Två av väggarna blev fort färdiga. En liten lättjobbad skumgummiroller, och så var det klart på en kväll. Sedan var det tvärstopp ett tag, för bokhyllorna med innehåll fick inte plats någonstans. Dessutom passade mannen på att skaffa några hyllor till under tiden. Suck.

Här ligger den hem-sprayade ängeln, och lampan vi fick från svärföräldrarna.
Det två färdiga väggarna blev i alla fall fina! Alla som kom in i rummet ombads att titta till vänster, inte till höger (för där var det fortfarande brunt...) Den enda som opponerade sig var svärmor: "Vilken tur att ni lät de två andra väggarna vara bruna, så att det fortfarande är lite mysigt här inne..." (Jaha, där fick jag... )

Bordet är ett Blocket-fynd. Jag räknade ut att inredningstidningarna skulle passa perfekt i hyllorna. Och färgen var rätt ( S2005-Y30R). Fattigmanssilver från Jysk, Toile de Jouy-kuddar från La Redoute, och så de hemmagjorda kuddfodralen som jag bloggat om förut. Chesterfielden skall bort och lämna plats åt den vita Ektorp-soffan.

Tavlan är en förälskelse från Tradera. Den är lite Bellman-inspirerad.

Detta är kort som är tagna på kvällen, med min mammas kamera (en liten Canon Ixus). Här ser väggarna nästan latte-färgade ut. Men även de är förstås målade i S2005-Y30R.

Så kom våren och sommaren! Mattorna åkte ut, ljuset kom in. Gardinerna i halvlinne är från Åhléns, och är skänkta av min snälla mamma...

Bordet igen. Kornisherna är köpta på Blocket, pläden på Jysk i våras.

På loppisen i Ulricehamn hittade jag ett blombord i fin modell för 25:-. Jag målade det ljusgrått i linoljefärg, och botten fick bli svart. Blombord är en fin gammal uppfinning, den som hittar ett på loppis - ta det fort innan någon annan hinner före! Är det fult - måla det!

Här trivs mina vita Mårbacka-pelargoner, och några rosa skott som överlevt vintern (vet faktiskt inte hur! Plötsligt stack de bara upp ur en papperspåse i källaren!) Strindberg-lampan har fått ny el indragen. Dock inte av mig den här gången.
Bondrokoko-stolarna (jag har åtta stycken, köpta på Blocket för några år sedan) var i stort behov av ommålning. Inte för att färgen flagnar, men de åtta stolarna är i fyra olika färger!!!
Först försökte jag med linoljefärg i pärlgrått, men den fäste inte riktigt. Så det fick bli vanlig lackfärg, i samma nyans som de övriga möblerna (S2005-Y30R).

Kaniner, kaniner... ja, ni vet (Maileg)! Här sitter den fint, på min gamla stol från antikmässan.TV-skåpet (utan TV...) är flitigt använt av småttisarna. Alla deras DVD-filmer får plats i lådorna.Dockan är en present från föräldrarna (till mig!), vaggan är köpt på en samlarmässa. Vi har bäddat fint åt henne med en kökshandduk som lakan... Mannen gillar inte lampan. Jag älskar den. Värmeljusen fick bo i en stor glasburk som stod bortglömd i ett skåp. Det lilla bordet har funnits hos mig i alla tider, och var brunt innan. Små saker på TV-skåpet: madonnan bakom stumpa-staken från Fridas Gård......och gamla foton i loppis-fyndade ramar. Det stora kortet föreställer mannens farfar, som han aldrig hann träffa (ett riktigt snyggo, om jag får säga min mening..!) När jag såg den här bilden, började jag så smått tvivla på beslutet att måla om! Här ser vi den bruna väggen i solnedgången. Ganska vackert ändå...

Den är laserad i Terra de Sienna. Jag vispade i torra pigment från konstnärsbutiken i en vattenbaserad lasyr, jag tror att det var marmoreringsgrund. Sedan borstade jag den på väggen med en bred, platt pensel. Väggen var målad innan i vaniljgult. Bara en enda sorts pigment, men den skiftade alltid så fint i olika nyanser. Ser ni förresten att väggen och pianot har samma färg? Urtrist, när jag ser den här bilden är jag glad att jag målade om (pianot är handgjort i fransk valnöt, så vit färg är inte att tänka på...)

Så här såg det ut innan. Korten är på min söta lilla mamma... Men som sagt, alldeles för mörkt för att vara trivsamt.

Plötsligt en dag var de andra två väggarna frilagda! Bara att ta ett djupt andetag, greppa färgburken och sätta igång.

Och så blev det ljusgrått!

Ängeln kommer från Norge. Den bars i procession igenom huset till jul, efter vad jag har hört berättas. Denna är dock nytillverkad. "Fusk-ljus" från Rusta, "fusk-buxbom" och vita krukor från Coop. Fåtöljen i club-modell kommer från gamla Pripps Bryggerier. Den är riktigt gammal, och kom tillbaka från renoveringen i förra veckan. Det mesta av stoppningen stack nämligen ut undertill när jag fick den. Den är SÅ skön att sitta i! Perfekt för en cigarr och en god whisky...
Jag älskar de här ramarna i fattigmans... spegel? Vet inte ännu vem som skall få äran att bo i dem... Tavlan föreställer mannen á lá 1700-tal, olja på duk (fast lite "fusk" det också, som det mesta i det här huset...), finns att beställa hos Zigge på Post-Art.
Det finns en matchande vas till ramarna. Ängeln är gammal och ärvd, troligen från Italien.

Som pricken över I kom svägerskan med matchande blommor... Vita rosor är en favorit! Det slår t.o.m. röda. Om man räknar bort romans-faktorn, förstås...
Åsså fick vi ett helt nytt vardagsrum!

Skillnaden är enorm. Vi tillbringar mycket tid här nu. Det var mysigt med brunt, men lite deppigt. Kanske det blev för mycket av jord-elementet, som man brukar förklara det inom Feng Shui? Inte vet jag, men en obalans var det, helt klart.

Fortfarande på tok för många pryttlar. Men jag jobbar på det (ha, ha, hur då? Genom att springa på loppisar???) Men nu trivs vi i alla fall här igen. På tiden, efter snart nio år i huset...

KRAMAR:

Annette