Vi är hemma!
Hur många är nyfikna på var vi har varit? Jo, vi har varit HÄR:
Jag gör ett undantag från min princip att inte visa bilder på OSS, för här var jag tvungen att visa hur glada vi var att vara tillbaka i München igen! I åtta år har vi fegat ur och stannat hemma när våra vänner har förlustat sig på Oktoberfesten. Men nu blev abstinensen för stor...
(Dessutom läste jag att trenden bland bloggtjejer idag är att man skall vara gullig. Det är trendigt att vara VÄN och LJUV och RAAAR i alla lägen. Fler sådana här bilder, så tar vi död på den myten, HA!!!)
Ett stilla promenad ner på sta´n första kvällen. Här har festen precis börjat, och det vimlar av turister (Vi anser oss förstås INTE vara turister, förstås. Vi knatar glatt runt i lederhosen och andra inhemska bayerska paltor. Folk frågar oss om vägen, hela tiden!)
Festplatsen ("
Wies´n") är med andra ord bara att glömma denna första kväll. Här har vi nått Marienplatz, och
Neues Rathaus (man kan undra hur gammalt det GAMLA rådhuset var, om detta är det nya???)
Vi smög runt en stund i de vackra gränderna. "
Bratwurst-herzl" tycker jag är ett jättekul namn på ett hotell (skulle kunna vara de små hjärtan som man tar ut med pepparkaksform från falukorvsskivorna...)
"En sockerbagare..." Här hittade vi
Sacré Coeur i ett skyltfönster
, gjort helt i socker.
Fönstershopping är en underbar sysselsättning nu när Euron är så dyr.
Här i Bayern vet man hur man skall klä sina ungar med stil. Dessa små kläder är i storlek 92.
Och små lederhosen! Man blir ju helt sjuuuk!!!
Till och med på
Hofbräuhaus var det kö. Dit går ALLA turister, eftersom det är Münchens mest kända ölhall. Men till slut hittade vi ett ledigt bord inne i värmen, på
Augustiner am Platzl, mittemot.
Och efter ett par timmar kom vi även in på Hofbräuhaus. Här är mysigt värre!
På dagtid samlas alla de stormagade Bayerska farbröderna här. De sitter vid sina stambord, och dricker ur sina privata
mass-krug (enliters ölkrus). Krusen är inlåsta i särskilda små burar när de inte används.
Dagarna bara flög iväg. Lunchade gjorde vi varje dag på
Augustiner-keller nere på gågatan, som vi har som utgångspunkt. Vi var 16 personer i år, så det är inte tal om att gå runt i flock...
Vi är galna i arkitektur, jag och mannen, så vi strosar gärna runt i sta´n och bara tittar. Här har vi hittat in på rådhusets innergård. Där var väggarna fulla med "gargoyles" (finns det ett svenskt ord för de där varelserna som krälar på väggarna?) Den ena fulare är den andra.
Dessa har sannolikt fungerat som stuprör eller vattenavrinning av någor slag. 
Varje år blir det en tur ut på landet, till ett litet bryggeri i Perlach lite utanför München. Här hälsar vi på en familj som en av vännerna bodde hos under sin bryggarutbildning. 
Här bryggs ett starkt, mörkt, sött öl, blonde bock, som dricks i lerkrus (inredningstips: man förvarar toaborsten i ett ölkrus. Snyggare än den vanliga plastmodellen. Vissa avskyr det. "Du KAN inte göra så, det är helgerån!!!") 
Brez´n, de traditionella salta kringlorna,är jättegoda till.
Så äntligen - dags för wiesen! Någon som varit inne i ett sådant här tält? När upp till tiotusen människor skålar samtidigt, då är det genuin stimmung, jag lovar! Även den mest helnyktre skulle kunna trivas i den här atmosfären... Unga och gamla i en salig blandning!
Här är vi på Bräurosl, som är Spaten-bryggeriets tält. 
Och här har vi kommit till Paulaners tält. Det finns 15 tält på festplatsen. Alla bryggerier har sitt eget (eller flera), och de är dekorerade på olika sätt. Det finns alltid en lederhosen-klädd orkester i mitten. De kan spela umpa-bumpa, pop, rock - ja, ALLT! De är så otroligt duktiga.
Ibland är det så fullt inne i tälten att man inte kan pressa in ett knä, ens. Då får man sitta utanför istället. Suck.
Men man kan lösa världsproblemen även utomhus. Till exempel har vissa fått reda på att jag har en blogg... Vissa vill väldigt gärna vara med på bild. Kruxet är att jag inte brukar visa upp vare sig familjen ELLER vänner och bekanta här på bloggen. Nu fick jag plötsligt höra att "det HÄR kortet vill vi se på bloggen, men det här vill vi INTE att du visar för någon..."
Jaha. Tror ni att jag är någon slags "Se & Hör"? Va??? Men OK... 
...här är PG!!! JAAA!!! Jag gjorde ett undantag. Du fick vara med! Är du glad nu? Nehej...? Jaså, det var INTE det här kortet du helst ville se på bloggen...? (PG har TRE par solglasögon. Han ser med andra ord riktigt bra ut...) 
Här är en kanonbild på Marc, vår egen bryggare. Det är han som komponerat Prippklubbens eminenta pilsner, som jag gör reklam för längst ned på bloggen. Kortet har jag gjort lite gammaldags sepia-tonat med kamerans hjälp. 
Den bayerska maten är formidabel. Jag erkänner: schweinshaxe med knödel är bara så gott! Norrlänningens dröm om palt går här i uppfyllelse. Man kan få det till varje mål... 
Vi tog också en liten tur med spårvagnen till Schloss Nymphenburg, König Ludwigs stolthet (han som hade dille på att bygga slott). 
Slottsparken är imponerande. Man går och går och den tar aldrig slut. Den påminner lite om Versailles, för den som varit där. PÅ andra sidan slottet har parken förvandlats till bostadsområden, eftersom Nymphenburg numera ligger ganska centralt i München. Men de grävda, spikraka kanalerna visar hur stor parken en gång var.
Kapellet, vars väggar inuti är helt täckt med snäckor. 
De här skalbaggarna hittade vi på ett fladdermusträd. Vi har sett dem hemma, i vår snigelgrop. Vi har döpt dem till sunk-baggar... Men de är vackra att se på!
Puh, nu orkar vi inte gå längre! Längst nere i parken finns en dammanläggning från 1700-talet.
Mycket vackert att se på i varje buske...
Det var inte varmt ute. Vi tog vägen förbi det gamla palmhuset, där man idag kan få sig lite till livs, i en rofylld och vacker miljö. 
Mannen fick sig en "Nötknäppare", dvs kaffe med nötlikör, grädde, kanel och krokant. MUMSIGT!
Jag föredrog en "Heisses Liebe", kaffe med Amaretto-grädde och små sockerhjärtan. Oj, vad vi blev varma och gosiga med ens!
En kväll hamnade vi på Rathaus-Keller, en enormt stor lokal under rådhuset. Här fanns mängder med roliga gamla skulpturer...
(Mr Cone-head? Eller är han en lök...?)
...kryssvalv...
...vinkällare, det tog liksom aldrig slut. Man gick vilse på väg till toa. Det fanns t.o.m. ett litet lekrum, till den minste deltagaren i sällskapet (fyra år).
Så nu är vi tillbaka i vardagslunken igen. På två dagar har jag hunnit måla möbler (igår)och besöka en samlarmässa (idag), trots läskig förkylning. Tänk vilken stålkvinna man blir om man har roliga saker att göra...
Och JA - jag HAR kommit ihåg att ta "före-och-efter-kort" på möbelmålningen! Och mässan var hur rolig som helst, här släpades kassvis med byte hem till grottan.
Vi hörs om det till veckan!
Välkommen på husvisning!
Herrgården heter Marieberg, och är egentligen flygelbyggnaden till den huvudbyggnad som förstördes av en brand år 1885, den brann ner till grunden på bara ett par timmar.
"Entréplan: Väkommen in i hallen! Den har slipat trägolv och härliga grovhyvlade brädor i taket med handsmidda spik".
"Kvar att se är det före detta herrummet med trägolv, och Röda rummet med parkett". 
"Övre plan, eller huvudvåningen som man förr kallade den, kommer du till via en ektrappa. Du möts av en hall med slipat golv och högt i tak, ca 2.80 m".
"Genom en dörr framför dig når du ingången till det "lilla köket". Det är utrustat med en järnspis och en kallvattenkran med vask. Det fanns på den tiden ingen diskbänk, utan all disk togs om hand i en balja, och placerades sedan på ett plåtfat".
(Skåda detaljerna! Inbyggda skåp, fasat kakel, slaskspann i emalj...) 
Inlägg
